Gott nytt år=)
24/12
Mors löksill
Dijonsenapsill med apelsin
Vitlökssill
Matjessill
Gin och enbärsgravad lax
Kallrökt lax
Janssons
Julskinka på J.O’s vis
Enrisrökt renhjärta med pepparrot
Paté på kycklinglever med sherry
Köttbullar på torskrygg med citron, rosépeppar, örter och purjolök
Köttbullar med enbär, grönpeppar och äpple
Prinskorv
Rödkål
Brysselkål
Rödbetssallad
Grönsallad
Kvibille cheddar
Julost
Grönmögelost från Skärvången
Petit Saint Paulin
Knäckebröd
St Peter’s Winter Ale
Perlenbacher Premium
Aalborgs Jubileums Akvavit
Jag önskar alla en fortsatt fin julhelg och sänder en extra hälsning till er som peppat mig att ta tag i matbloggandet igen och inte bara tjata om fiske. Vi hörs i mellandagarna=)
/Thomas
Dan före dan.
Bilden visar hur vackert det var här för någon vecka sen innan det började töa, men som genom ett julmirakel så har kylan och snön kommit tillbaka. Vi snackar inga mängder eller spektakulära minusgrader, men i skrivande stund så vräker snön ner utanför och så länge det håller sig under nollan duger det för mig.
Starter på dijon och apelsinsill med vinterpotatis,
pressgurka samt vispad creme fraiche.
Lilljulafton. Här har både skinkan sillen smakats av och man kan inte klaga. Laxen är gravad, pyntet framme och klapparna inslagna. Nu kan jag slappna av. Hade bra så hörs vi imorgon.
Tema jul 2012: Julköttbullar 2
Godafton. Tanken var att det här skulle göras på hederlig sill, men det möttes av smått oförklarliga protester. Så istället valde jag torskrygg. MSC-märkt såklart. Fiskbiffar och fiskbullar är gott och har varit med på Krydderiet vid olika tillfällen, men det är första gången som fiskbullar skall serveras på julbordet. Torsk har en förmåga att bli smaklös när det varit fryst så den lämpar sig perfekt att malas ner till färs. Då den är mager kräver den förstås en dos grädde. Receptet räcker till ca 25st.
Du behöver:
- 0,5kg Torskrygg eller filé
- 1 dl grädde
- 2 ägg (endast vitan)
- 1 citron
- 12cm purjolök (vita delen)
- 2msk hackad gräslök
- 1msk dill
- 1msk rosépeppar
- 2tsk salt
- 1msk vetemjöl
- 2msk ströbröd
- 2tsk bakpulver
- Matolja till stekning.
Tina torskryggen och låt den rinna av ordentligt och klappa den torr med hushållspapper. Skär den i tärningar. Mixa den helt slät tillsammans med grädden i matberedare eller i lämplig skål med stavmixer. Knäck äggen men häll enbart i vitan i smeten och blanda runt.
Finriv skalet från citronen blanda i färsen tillsammans med saften från halva. Strimla och hacka purjolöken fint. Skölj den i durkslag och låt rinna av. Lägg i färsen och tillsätt gräslök, dill, rosépeppar och salt. Blanda väl. Därefter är det dags för mjöl, ströbröd och bakpulver.
Ha en fortsatt trevlig kväll.
/Thomas
Tema jul 2012: Julköttbullar 1
Godafton. Årets julköttbullar 1 står nu i kylen och svalnar. Resultatet blev bra även om grönpepparn kanske kunde ha varit tydligare. Men den kanske kommer över natten? Svårast är som vanligt att komma på en ny kryddning. Den får inte påminna om något som redan är gjort och den får inte vara för vågad. Ok, där ljög jag lite för jag gillar att ta ut svängarna, men då det är fler än jag själv som skall njuta av dem så behöver man inte sväva ut för mycket..typ=) Här är receptet iaf.
- 0,8kg blandfärs
- 3st gula lökar
- 2st äpplen (jag tog ingrid marie)
- 2st solovitlökar
- 1 ägg
- 1msk grönpeppar
- 1msk enbär
- 2 mörka köttbuljongtärningar.
- 3msk ströbröd
- 2tsk maizena
- 3msk grädde
- Matolja och smör till stekning
Mortla grönpepparn och enbären tillsammans ordentligt. Blanda i köttfärsen tillsammans med ägget. Skala och skiva löken. Skala och tärna eller klyfta äpplena. Ta bort kärnhusen. Fräs löken och äpplena tillsammans i lite smör och olja tills dem är mjuka och fått färg. Dra åt sidan och rör ner buljongtärningarna så att de smälter.
Låt svalna av. Skala vitlöken och klyfta den. Mixa lök och äpple tillsammans med vitlöksklyftorna och grädden till en slät puré i matberedare eller i lämplig skål med stavmixer.
Blanda purén i köttfärsen. Tillsätt maizena ströbrödet. Blanda ordentligt och låt färsen svälla i cirka 10 min.
Rulla köttbullarna och stek dem hastigt på hög värme så att de får färg. Låt dem sedan gå klart i ugn på 170 grader i 10 min. Den här satsen räckte till ca 55st.
Smaklig spis!
/Thomas
Dags för köttbullar.
Tema jul 2012: Glöggat o klart=)
med lågtempererad äggula, pepparrot samt citronsyrad rödlök.
Nobelmiddagarna har alltid fascinerat mig och jag antar att några av er, under åren som gått, läst mina tankar och mer eller mindre lyckade försök att laga något som kanske skulle kunna duga åt kungligheter, professorer, filosofer och författare=)
På Stadshuskällaren i Stockholm kan man äta samtliga menyer från den första, 1901, fram till dags datum, förutsatt att man följer deras regler gällande bokning/antal i sällskapet. Och även om det just nu inte är aktuellt med ett besök i huvudstaden så är det både trevligt och intressant och läsa menyerna. Inte bara trender gällande val av råvaror men även hur anrättningarna blir mer och mer komplicerade.
Så när det ikväll äntligen var dags för julens första glöggmys ville jag dra på stort. Inte för att det är något fel på en pepparkaka med mögelost, men för att markera att mycket har hänt sen 1800-talet då det glödgade vinet blev populärt runtom i landet och man avnjöt det med russin och mandlar=)
/Thomas
Tema jul 2012: Tankar om snön
Så blev det till slut vinter här nere i söder också, även om mängden snö lämnar mycket åt fantasin så är det oerhört skönt o slippa dis, lera och fästingar. Fast om jag tänker efter så behöver jag inte komma på någon praktisk ursäkt som rättfärdigar att vädret är som det skall vara i december. Jag gillar vintern och jag är inte ensam om det, även om många antagligen inte vill skylta med det offentligt. Det lämnar vi istället åt artister som varje år släpper julskivor där mys framför en sprakande brasa i ett hus omgivet av ett gnistrande snölandskap romantiseras och i hemlighet minns vi barndomens winter wonderland.
Fast visst är det svårt att gilla årstiden när man samtidigt ser vad den ställer till med. Var ju själv uppåt landet för ett par dagar sedan och man inser mer och mer att det bara är turen som avgör ifall man kommer fram eller hem igen. Och när man betalat dyrt blir man både irriterad och oroad. Varför måste det alltid ta sån tid? Kommer jag tvingas spendera ett x antal timmar utanför en stängd stationsbyggnad i 15 minusgrader?
Nu verkar dock ansvariga delvis tagit till sig av kritiken då t ex Sundsvalls central var nattöppen. En väktare kom dit då och då för att se till att alla resenärer skötte sig alt att vi inte fick besök av oönskade. Det hade ju varit trevligt om Pressbyrån varit öppen så man kunde köpa sig något varmt och dricka. Det där sista la jag till bara för att klaga. Som nyss skrivet hade vi lika gärna kunnat sitta utanför stationen i 2½ timme och det hade varit så där kul. Fast när är det då befogat att klaga? Stockholm blev lamslaget av snöovädret och tidningarnas murvlar har mycket åsikter om inställda flyg och tåg eller hur mycket lokaltrafiken borde tåla.
Och jag har själv lämnat hemmaplan 15:40 och hoppat av en buss 21:15 på Södervärn i Malmö och pulsat fram genom staden med snö upp till knäna och undrat vart de gjort av plogbilarna. Sen kan man ju vara efterklok och fråga sig själv om det verkligen var nödvändigt att resa den där eftermiddagen trots att SMHI varnat för problem. Och det är väl där det egentliga problemet ligger. Vi förväntar oss att vi skall kunna resa när vi vill, vart vi vill och hur vi vill. Sen är det ju en helt annan sak när jag nu kom ner till Skåne efter min resa från Jämtland och tåget stannar någonstans mellan Hässleholm och Kristianstad. Först heter det att vi väntar på ett mötande tåg. Tiden går. Och går. Folk börjar bli otåliga. Och mycket riktigt. Det har kommit snö i växlarna. Jag tittar ut över åkerlandskapet med en knapp dm blötsnö. Runtomkring mig hör jag sura kommentarer. Det är inte möjligt?! Årets första snö?!
Och det ligger något i det, för den här gången handlar det inte om någon ”snökanon” som skoningslöst slagit till utan om ett lättare snöfall som ansvariga myndigheter känt till i flera dagar. Tyvärr lär det väl vara så här i framtiden också. Så man får helt enkelt planera sitt resande lite bättre. Den här gången köpte jag en ombokningsbar biljett och hade jag inte gjort det hade jag min resa hem kanske blivit lite krångligare. Men hem kom jag iaf.
Nu hoppas vi att kylan håller i sig och att vintern stannar ett bra tag till=)
/Thomas
Mer rotfrukter.
Krämig tryffelspetsad rotsakssoppa
serverat med friterad stensopp och trumpetsvamp.
Ännu ett sätt att njuta av hösten. Rotsellerin kommer i skymundan och verkar inte vara speciellt poppis, iaf om man t ex får tro ”Halvåtta hos mig” där deltagarna varit väldigt noga med att tala om att de alltid ”haft svårt” för just rotselleri.
Men slätmixad med purjolök, vitlök och rostade kokosflingor bjuder den på oväntade upplevelser. Passerad och spädd med grädde och salt, spetsad med tryffelolja och toppad med friterad svamp gör den det till ett vinnande koncept. All soppa gick åt. Folk tog om. Ett bra tecken=)
/Thomas
Rotfrukter x 2
Paté på vilt, serverat med ugnsbakad palsternacka och rödbeta
samt Dijonkräm med sardeller och kapris.
En paté på älgfärs så mjuk att man skulle kunna bre den på en skiva bröd. Smaksatt med västerbottenost och persilja. De ugnsbakade rotfrukterna är söta i sig så här behövs inga rårörda lingon eller någon gelé, däremot något som kontrast till sötman. Så dijonsenap, crème fraiche, sardeller och kapris är känns så naturligt=)
Mousse på rödbeta och blåbär.
Höstmörker
Temperaturen är mycket över det normala här nere i söder, enligt väderleksrapporten på Svt. Jag kan inte annat än instämma. Det samma gäller väl i princip för hela landet. Snön som kom regnar bort i norr och de fina frostmorgnarna här nere har åter ersatts med plusgrader, dimma och mörker. Lyckades dock pricka in en fin lördag för någon vecka sen och drog till Elleholms badplats i hopp om någon öring eller gädda. Elleholm är stundvis svårfiskat då det ofta är lågvatten, men den här gången gick det problemfritt. Det dröjde inte många minuter innan en gädda, 3kg+, förföljde betet till bryggkanten och vände vid bryggkanten. Sådant är retfullt och man har varit med om det tillräckligt många gånger. Det spelade ingen roll vad jag fiskade med. Körde wobbler och olika skeddrag men gäddan ville ändå inte. Frustrerad gav jag upp och tänkte först sticka hem, men eftersom vädret var så fint så blev det en liten tur till Sternö skärgård, närmare bestämt Boön. Och där gick det bättre.
På kvällen tog jag fram farmors gamla fiskgryta. Resultatet serverades med färskriven pepparrot, brynt smör och pressad potatis=) Det finns ingenting o klaga på. Möjligtvis att kameran inte var närvarande. Men det skall bli bättring på den fronten. Var så säkra.
/Thomas
Nytt vs gammalt
Näbbgäddorna har varit och är här (beroende på hur man ser det). En gång i tiden stod deras tillfälliga besök, högt upp på min lista. I år har det varit annorlunda. Om det beror på att man fått självförtroendet tillbaka eller det faktum att man bortsett från en tripp till Brofästet, fått fiska ensam i skitväder (till skillnad från tidigare säsonger), lämnar jag osagt. Kanske är det en kombination av allt?
Nej Hälleviken bjuder på betydligt dramatiska upplevelser, vilket ni säkert vid det här laget är medvetna om. För att inte sväva iväg för mycket så kan vi sportfiskare konstatera, att så länge näbbgäddorna jagar i flock, håller övriga arter en extremt låg profil.
Vilket vi fick uppleva måndagskvällen den 21/5 då Bo Göran och jag ännu en gång drog ut i Sölvesborgsviken för än en gång se vem som snackar mest.
Det skulle bli en trög afton. Gäddorna simmade slött efter och hade inga ambitioner att låta någon bära dumstruten. Och när det väl högg, var det näbbgäddor, som vid det här laget borde vara uppe vid Öland och Gotland.
Turen närmade sig sitt slut och vi var på väg tillbaka och bestämde oss för att göra ett sista försök. Och på första kastet small det. Så fort jag kände på knycken och tyngden att det var något större än en näbbgädda blev jag riktigt nöjd och trots Bo Görans sabotageförsök (?) så hamnade den här i håven. Återigen visar det sig att vanliga skeddrag fungerar alldeles utmärkt i en marknad som översvämmas av poppers, flugor och jerks.
Bo Göran må vara en stabil profil, men det är andra gången i rad som han får bita i det sura äpplet.
Slump? Vi får se vad som sker nästa tur i viken=)
/Thomas
Sölvesborgsviken
Då Hälleviken sakta, sakta börjar visa lite liv igen så är det bättre att komma ut i Sölvesborgsviken. Viken som har näst bäst reproduktion efter reservatet i Eriksberg. Ni har ju tidigare sett exempel på vad som sker i ”barnkammaren” och sälen som mer kommer dit för att frossa.
Med det sagt så vill jag tacka Bo Göran. En skön karaktär från fabriken, som precis som jag, brinner för fisket, men med den stora skillnaden, har till gång till en båt. Och då blir genast allt mycket lättare. Mycket lättare. En bekant har kallat fisket från bryggorna bortanför Glassbåten ”som att leta efter en nål i en höstack”. Nja. Han har en poäng, men jag tillhör generationen som både kunde slå personbästa i vikt, flest fångade per dag, störst fångade per dag och flest fångade på en hel sommar, utan båt, och jag lever i det förflutna helt klart.
Ut kom vi, trots hotande lågvatten och det tog inte många sek innan jag fick syn på första solgäddan. I Hälleviken tillhör det ovanligheten men inte i Sölvesborg. Och genast blir man taggad. Något måste upp i båten.
Lägg där till att Bo Göran dragit diverse rövare om hur erfaren han är och hur jag i egenskap av förlorare skall bära en clown-hatt.
Just därför kändes det skönt att landa första gäddan. Atom kommer alltid att funka.
En stund senare fick Bo Göran napp vilket omedelbart stärkte hans självförtroende. . Men fiskar man med enkel-krok får man skylla sig själv. Jag vet inte hur många gäddor han tappade innan bäbisen kom upp i båten.Nu stod det 1-1 och han skulle, enligt egen utsago, snart ta ledningen. Då händer det som är riktigt unikt. I samma ögonblick som Bo Göran skriker att han har napp, släpper jag mitt spö för att assistera honom.
Kvällen slutade 2-1 till mig. Huruvida Bo Göran kommer ha på sig dumstruten är en annan fråga. Han får chans till revansch nästa vecka.
/Thomas
Fiskresan till norr. Del 1
Att säga att jag dagligen längtar tillbaka till Vinterriket är att ta i men jag saknar det verkligen. Och det var i sista sekund som jag kom iväg. Så pass att folk där uppe på förhand varnade mig att det inte är säkert isarna håller efter veckor av regn och plusgrader. Så för säkerhets skull köpte jag fodrade gummistövlar. Något som senare visade sig vara nödvändigt.
Resan upp var behaglig med vacker naturmiljö utanför. Normalt brukar snötäcket bli högre och högre ju längre norrut man kommer men inte den här gången. Vårens allt för tidiga ankomst hade gjort sitt.
Det skulle dröja fram till nästa dag, tidig morgon, innan det började bli vitt på marken. Inte så imponerande men ändock snö.
Några timmar senare var jag framme i Åre. Känslan att beskåda fjällen och backsystemet jag de senaste åren bara kollat på via snörapportens webbkamera var otrolig. Efter någon stunds väntan dök Jönsson upp och efter att ha lämnat av min packning begav vi oss direkt ut i naturen.
Blötsnön låg djup i Björnens granskog och vittnade om kylan som varit. Det var nu det visade sig att de fodrade gummistövlarna var en bra investering. Isen var som sorbé de första 10 metrarna innan man kunde gå på den. Dessvärre hade vi inte lyckats få tag i någon som kunde berätta om isläget, d v s, någon som fiskat de senaste dagarna. Att isen var osäker det kunde vem som helst räkna ut, men man vill ju helst prata med någon som stått på den en bit ut.
Vi bestämde oss istället för att inhandla fiskeprylar och besöka Storlien nästa dag. Jag var trött efter resan och Jönsson kom direkt från jobb, så en god middag kändes faktiskt mer lockande än att plaska omkring ute i snön. Följande morgon gick vi upp tidigt.
Efter frukost, matsäckande och meck med fiskedoningarna så satt vi i bilen på väg till Storlien. Mitt barndomsställe som jag inte besökt sedan 1999. Storlien ligger högre upp än Åre och bara efter ett par mil hade vi lämnat vårvintern bakom oss. Snön vräkte ner.
Och värre skulle det bli. Rent vädermässigt kändes timmar av stillasittande på en frusen sjö väldigt långt borta, men det var det här vi kommit hit för. Nu gällde det att hitta fiskekort. Något som skulle bli komplicerat. Ingen sålde längre och kunde heller inte ge information om vart de gick och införskaffa.
Märkligt? Vi hade ju skrivit ut information om ”Storliens Fiskeland”. Det kunde väl inte plötsligt vara förbjudet och fiska? Ett sista försök gjordes på Storliens Högfjällshotell. Napp. Det visade sig att den nya hotellägaren köpt marken och sjöarna. De nere i byn hade blivit utfrysta. Antagligen därför ingen ville hjälpa oss.
Vi stack omgående till en av sjöarna där jag både sommar och vinterfiskat med gott resultat. Att ta sig ut på sjön var en strapats som ej varit genomförbar utan gummistövlar och snöskor.
Isen var lätt att borra i genom (till skillnad från april 1997). Förväntningarna var höga, men bortsett från ett par ynkliga nafsanden så skedde inget dramatiskt. Visst var vi besvikna och återigen fick man det bekräftat att det inte går och jämföra med hur fisket var för 15 år sedan utan man behöver dagsfärsk information.
Fortsättning följer.
/Thomas
Nya tider.
Ha en fortsatt bra fredagskväll=)
/Thomas
