Tema jul: Janssons frestelse

image157



Julen närmar sig och jag ljuger om jag påstår att någon stämning fångat mig,
men jag gör mitt bästa. Ett sätt är att dra igång Dean Martins julsånger och pyssla lite i köket med julmat. Nästan dagligen i december månad kan man läsa om kändisars såväl Svenssons favoriter, de rätter som är obligatoriska. Vi får även tips om hur man kan förnya klassiker, eller alla nya, vågade recept med kryddor och råvaror vi absolut inte skulle förknippa med ett julbord.


Men som vi konstaterat tidigare är det inte mycket kvar i matväg som väcker uppmärksamhet längre då vi kan njuta av det mesta i landets större städer.


För mig är Janssons frestelse ett nästan ett måste på julbordet. Jag använder mig av "nästan" för att man under åren som gått, upplevt olika varianter av den och där en del varit mindre lyckade. Nu känner jag mig negativ, men det är tyvärr sant.


image158


Strunt samma. ABBA har fixat fram ansjoviskryddade sillfiléer, redo att användas. Någon invänder säkert om att hel ansjoviskryddad skarpsill har bättre smak, men här spar vi tid - och den är viktig, under en månad fylld med alla dessa krav.


För mer känsla av hantverk skär jag potatisen för hand, till stavar av lagom längd och tjocklek. Skall man bara göra två former är det inget problem, men annars är det matberedaren som gäller. Kanske får det pysslandet ersätta den där extra timmen man annars ägna åt att bena ur skarpsillen?


När det gäller kryddning är ansjovisspadet ett måste. Här kan man göra två varianter. En lite mer "vuxen" och en snällare för barnen. Lagom mängd spad möter önskad mängd grädde.


Och visst går den typiska smaken att få fram med mindre sälta. Tillsätt lite extra kryddpeppar, nejlikor och kanel. Alla tre, i mald form.


image159

Ströbrödet är känsligt för hög värme, men så länge man har ugnen under uppsyn är det inga problem. Små bitar av hyvlat margarin hjälper till att få fram en vacker färg. Att göra i en stor, men låg form reducerar tillagningstiden.


Min Jansson fick gå på 200 grader och timern satte jag på 10 minuter. Efter ca 25 min var den tillräckligt mjuk för att tas ut. Eftersom den skall värmas på en gång till gör det inget om potatisen fortfarande är lite hård.


Smaklig spis!


/Thomas


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0