Ibland floppar det.
Grillad, rökt fläskfilé fylld med chèvre, serverad med banan/currysås och bönsallad.
Rökt fläskfilé? Kan det vara något? Smakmässigt påminner det om kassler med skillnaden att man äter något finare, även om fläskfilé idag, knappast räknas som lyx. Men jag kan förstå tanken bakom. Dessvärre är rökt fläskfilé inte någon större smakupplevelse. Köttet är hårt och har en syrlig bismak.
Så vad gör man med en produkt som är för salt för att ge till hunden och som man av principskäl inte bara slänger? Som ett sista försök att göra något ätbart av den, fyllde jag den med chèvre, band den och lät den dra i en marinad på rivet citronskal + saft, vitlök, timjan, flytande honung och olivolja, för att sen ge den en snabb grillning. Om detta är något du har lust och pröva så låt köttet dra i rumstemperatur. Då köttet redan är klart att ätas är det sista som behövs är att det blir ännu hårdare för att man vill servera det varmt, vilket blir resultatet om den får ligga på länge på grillen.
Till köttet gjorde jag en enkel sås. Ta en mogen banan, skiva och stek i smör och mosa försiktigt med en gaffel eller smörkniv. Krydda med curry och lite gurkmeja för färgens skull. Låt svalna. Blanda ut med yoghurt, gräddfil eller crème fraiche och smaka av med salt och peppar. En klick flytande honung gör knappast någon skada. Så vad tyckte de som åt? Åsikter om att köttet var hårt, var alla överens om, men att det inte fanns något man kunde göra åt saken. Smaken var helt okej och såsen funkade verkligen till. Om en hämtpizza med skinka, banan och curry är god så är det klart att de smakerna gifter sig med rökt fläskfilé, även om saftigheten från 80-talets, studentskivors okrönta konung, kasslern, är som borta med vinden.
Och ett litet tillägg: Jag hoppas någon gång under den kommande Jazzfestivalen kunna publicera allt jag så länge snackat om.
/Thomas
