krydderiet

Pizza är aldrig fel.

Att laga pizza är något jag sällan gör. Jag har försökt hitta en rimlig förklaring till det men kan inte komma på varför. Skylla på att det tar för lång tid är inte aktuellt, då jag utan problem orkar göra pajer, eller motsvarande arbetsmoment som både tar tid och är lite kladdigt. I lägenheten där jag bor har istället pizza varit förknippat med söndagskvällar. Vi är alla trötta och lite hängiga efter helgen. Sen blir vi hungriga men ingen är direkt pepp på att laga. Då är det enklare att beställa från snabbhaket runt hörnet.

Vi ser väl antagligen inte pizza som något man behöver lägga tid på, då vi lika gärna kan pröjsa en 50-lapp. Det är man värd ibland.

Men nu var det äntligen dags för en egenkomponerad pizza. Inte som bakfylle-experiment, utan mer som ett test på något jag väldigt sällan lagar.

En riktig pizza, behöver en god tomatsås. Jag är mycket tveksam till alla recept, där man uppmanas att köpa någon färdig, blaskig, barnmatsliknande sås på glasburk. Om man nu ändå tar sig tid och laga pizza, kan det göras ordentligt, tycker jag.

Tomatsås:

1 burk krossade tomater

1½ gul lök

2 vitlöksklyftor

1 grönsaksbuljongtärning

1-2 msk balsamvinäger

1 sockerbit

Oregano och basilika, rejäl mängd

Vit/svartpeppar.

Hacka löken grovt och fräs i olja tills den blivit mjuk och fått färg. Häll i tomaterna och grönsaksbuljongtärningen. Pressa vitlöken och lägg i tillsammans med övriga ingredienser. Låt koka ner, på svag värme eller red av med maizena. 

Om du inte varit ute på stan och handlat nyligen, får du ta det du hittar hemma som fyllning. Och för min del blev det följande:

Pizzadegen i sig blev en standard på mjöl, olja, gäst och vatten. Inga konstigheter. Den klassiska pizzasalladen hör naturligtvis till.

Väl  värt besväret. Hoppas det smakar.

/Thomas