Lättläst om svunna tider.
Tore Wretmans kulinariska skildringar i boken Meny faller mig i smaken. Trots att det inte finns ett enda foto på någon av rätterna. I vanliga fall känns en kokbok utan bilder, som valfri liknelse, du känner till. Vi får nöja oss med enkla illustrationer. Men för en gångs skull gillar jag det. Språket är romantiserande och beskriver verkligen matlagningen med kärlek.
Boken är full av tips och metoder på hur det gick till på den tiden, då det fortfarande fanns gäddor i Östersjöns vikar, och snön var ett naturligt inslag under vintern.
Roligt är att läsa om konsten att fritera. Tore avråder oss från att använda vegetabiliska oljor, då risken att det skall börja brinna är för stor. Istället skall vi smälta oxtalg i en gryta.
Processen känns onödigt krånglig och kanske för en del, till och med främmande. Fast det här utspelar sig på en tid då det var amerikanskt att grilla kyckling, eller att våga äta kebab - lammkött som stekts och serveras med krutonger och yoghurt, var riktigt spännande.
Spolar vi fram i tiden så är grillad kyckling en självklarhet, medan den där kebaben som beskrivs i Meny, känns som ett enda stort frågetecken.
För även om snabbhakens tolkning av nyss nämnda rätt kanske inte är den mest trovärdiga, så tror jag att vem som helst som besöker Malmöfestivalen lyft på ögonbrynen om denne betalat pengar för en papptallrik med brödkrutonger, köttbitar (endast kryddade med salt och peppar) och en klick yoghurt vid sidan om.
Ja allt som vi idag, tar för givet och har en ganska stark uppfattning hur det skall vara och gå till, var på den tiden, nytt och kanske till och med, lite väl exotiskt.
Det är med en viss avundsjuka jag ser tillbaka på svunna tider och konstaterar att det var nog mycket bättre förr, trots allt.
/Thomas
