krydderiet

Så blev det ännu en gång ett nytt år. Tiden går alldeles för fort. Inte minst på självaste nyårsafton. Jag minns hur man som barn otåligt tittade på klockan, som tycktes stå stilla. I värsta fall hann jag somna innan tolvslaget. Nu är det tvärtom. Plötsligt är klockan 22:30 och festmåltiden är precis avslutad. Och därefter går tiden alldeles för snabbt. Klockan visar 23:40 och oroliga vänner börjar trängas i hallen. Skor skall knytas. Vart la jag jackan? Vem tar glas och skumpan?!  

Och därefter slår klockan tolv. Vi kramar om varandra och önskar varandra ett nytt och givande år. Det mobila nätet slås ut och man förbannar Telia för att man inte kan ringa föräldrarna, eller vänner som befinner sig någon annanstans.

Men sen återgår allt till det normala.

Och att överskatta tiden är jag inte ensam om. Runtom i landet vet jag flera matbloggare, som precis som jag trodde att nyårsmaten skulle kunna publiceras redan på nyårsdagen. Men där hade vi alla fel och tur är väl det.

För egen del väntar jag på att bilderna skall skickas till mig.

Och när jag bläddrar igenom min bildmapp och kollar på året som varit med bloggen hittar jag grejer som av någon anledning inte blev publicerade.

Det var en sån där afton som länge, länge legat på planeringsstadium, flyttats fram, blivit inställt. Man är på gränsen till att ge upp, men plötsligt blir det av!

Efter många om och men. Minst sagt.

Det lagades bland annat gubbröra. En riktig klassiker som inte behöver någon närmare presentation, förutom att den var riktigt god.

På bilden syns Henrik (till vänster) och Johan, som båda var delaktiga i matlagningen och bidrog till den trivsamma stämningen.

Pilt är glad och nöjd eftersom gubbröran fått den respons han hoppades på. Den äter vi gärna igen!

En kväll att minnas. Hösten 2007, hemmaplan. Och på återseende, hoppas jag.

/Thomas