krydderiet

Visst är det schysst när örtlandet växer så det knakar? Örterna verkligen frodas i det än så länge ganska varierande vädret. Och jag snålade inte på dem till den här skapelsen. Inspirationen är hämtad från min barndom då min farmor ofta lagade mat. För att göra rätten lite somrigare så skipade jag den stabbiga gräddsåsen eller svampstuvningen som man ofta förknippar med traditionsbunden mat. Kanske höjer en och annan på ögonbrynen när det gäller mitt val av sylt, men tro mig, det fungerar alldeles utmärkt.

Jag blev extra glad när jag hittade en kvarglömd påse med vinterpotatis i skafferiet. Det kändes på något vis mer korrekt än nypotatis. Nu fick jag dessutom en ursäkt för att få fritera:)

Åter till järparna..

Persilja, basilika och mynta finhackades tillsammans med gul lök. Jag blandade upp det med en rejäl matsked drottningsylt, kanske en halv deciliter rödvin och två pressade vitlöksklyftor. Därefter tillsatte jag blandfärs, ströbröd och ett ägg. Givetvis balanserades allt med salt och vitpeppar. Färsen fick svälla i en halvtimme innan stekning.

Gurksalladen är den enklaste historien av ättika, pressad lime, salt och socker. Inga konstigheter, däremot ganska fräscht.

Husmanskost är nästan aldrig fel. Järparna blev sådär mjuka såsom jag minns dem från farmors kokkonster. Gurksalladen som smakade friskt av lime, dammade av denna rätt som i mångas ögon är en bortglömd relik från fornstora dagar.

Smaklig spis!

/Thomas