krydderiet

Gjorde den här enkla lunchrätten innan idag. Aubergine eller "äggplanta", som den också kallas är en schysst grönsak. Tyvärr är den ofta rätt dyr och har mest figurerat som grekiska semesterminnen för gemene man. För den del av befolkningen som väljer grönt har den spelat en större roll, då den är perfekt att skiva, marinera och slänga upp på grillen. Den är superb att panera och steka, eller att ugnsbaka den, gröpa ur innanmätet och mixa ihop med lite olivolja och favoritkryddorna. Om man skalar och skär den i mindre bitar som sedan förvälls i saltat vatten så går det (tro det eller ej) att trolla fram en vegetarisk "senapssill". Ja den har många användningsområden.

Men idag blev det en gratinerad variant som serverades med en tomatsky. Enkelt och gott. Trots att äggplantan fortfarande står i skuggan av t ex zucchinin som vi älskar i att fylla, ha i grytor och bygga gratänger på, så finns det en hel del åsikter om hur man bäst lagar till äggplantan.

Min kära far ringde mig i Malmö för ett tag sen. Han skulle göra moussaka. Måste man salta skivorna innan och dra ur vätskan? Ja du...

Skulle jag grilla auberginen skulle jag aldrig göra det, då marinaden fixar det åt en. Men nu..? Visst är man glad att nära o kära, vänner o bekanta vänder sig till en, men jag håller inte reda på allt och den som någon gång kollat på Kitchen Chemistry vet att klassiska husmorsknep punkteras, men att även moderna metoder kan vara rent trams. Så mitt svar blev helt enkelt "gör det som känns mest logiskt".

Gällande den gratinerade så drog jag faktiskt ur vätskan med hjälp av lite salt och en dryg halvtimmes vila. Sen menar vissa att man skall försteka skivorna eller fritera dem. Andra påstår att det är bara att lägga på fyllningen och sen köra på.

Jag gjorde det som kändes mest logiskt. Jag penslade dem med olivolja och bakade dem först i ugnen på 200 grader. Under tiden fräste jag upp fyllningen och rev lite ost. Och medans skapelsen fick sköta sig själv i ugnen gjorde jag tomatskyn och sedan var det klart o serveras. Och det blev riktigt bra.

På återseende!

/Thomas