krydderiet

Man kan fråga sig varför jag bryr mig? Jag är ju ingen soldyrkare. Mitt svar kan framstå som något förvirrat och lite egotrippat. Jag gillar att fiska. Så fort värmen slår till kommer algblomningen till kusten. Sen är det kört.

Drar man till sjöarna så är "våra" ställen ockuperade av badande småungar. Och allt är solens fel. Eller rättare sagt den globala uppvärmningens.

Nu för tiden är det ju alltid antingen eller. Först gläds man åt regnet då kryddlandet växer så det knakar. Sen vill man gärna ha lite sol för annars tar mördarsniglarna hand om allt.

Och då kommer solen och kör så hårt att allt från rabarber till ruccola, smultron och rosmarin vittrar sönder i torkan.

Det finns liksom inget mellanting. Ena månaden är det vatten och eldningsförbud följt av översvämmade åkrar och hus.

Och när jag är ledig då regnar det 9 av 10 gånger. Perfekt för fiske. Men då är ändå inte någon av mina fiskepolare tillgängliga så det slutar oftast att jag sitter o tjurar framför datorn. Skulle vädret däremot vara fint så hinner man knappt nämna "grilla" innan molnen mullrar in över horisonten.

En av de finare sommarkvällarna jag ska minnas när hösten slår till på riktigt.

Så jag är väl lika gnällig och självisk som alla andra. Vissa vill ligga på stranden hela tiden. Vi vill grilla när vi känner för det eller sitta på en uteservering. Trädgårdslandet skall blomstra, vilket det aldrig kommer att göra utan de där regnskurarna som pajar ens bad eller grillplaner. Och många är vi som fördömer uppvärmningen. Och minst lika många av oss gläds av tanken att kunna plocka kantareller i februari samtidigt som man blir emo för att barndomens vinteräventyr blir mer och mer orealistiska.

Nog om det. Gällande gäddan som jag tjatat om. Vad tycker du låter mest intressant? Paté eller rökning? Lämna gärna en kommentar.

Ha en nice afton.

/Thomas