krydderiet

Krondillsbakad gädda från Svartasjön
Serverat med dijonstuvad bladspenat och mandelpotatis

Efter smakråd bestämde jag mig för att inte varmröka gäddan trots allt. Vem vet, det kanske hade blivit bra, men med tanke på vilken mager fisk gäddan är, så vågade jag till slut inte chansa. Och i efterhand kan jag med stolthet säga att jag fattade rätt beslut för det här var en riktig fullpoängare. Bilden ger definitivt inte smakerna rättvisa. Om du blir sugen på att göra något liknande hemma så följer för en gångs skull en någorlunda beskrivning:


Gäddan (på drygt 2kg) fjällades och fick en ordentlig omgång med salt och peppar. Bacon frästes och i fettet som ansamlades i pannan åkte champinjoner, en hackad gul lök och en väldig mängd krondill - Rättare sagt, fröna. När vätskan från svamp och lök försvunnit tillsatte jag en fiskbuljongtärning och kanske en 1½ dl hackad vanlig dill.

Sedan fyllde jag gäddan med bacon, svamp och dillblandningen. Buken stadgade jag med hjälp av tandpetare. Så pass många att lite vätska kunde rinna ut men framför allt för att gäddan inte skulle välta i ugnen. Fisken lade jag sedan i en hemmasnickrad ”form” av folie som jag smörjde in med olja..Ugnen stod på 200 grader och precis innan jag satte in gäddan, penslade jag den med olja och pudrade på ytterst lite ströbröd. Glömde nästan berätta om citronklyftorna som också fick gosa med gäddan. Underbart. Jag är ingen professor, men ugnen fick definitivt den i vanliga fall sura citronen att bli sötsyrlig och aromatisk. När det gått ungefär 20-25 minuter bör man vara uppmärksam. Det kan gå väldigt fort. Så fort köttet lossnar från benen är det klart. Kolla försiktigt med en kniv längs gäddans rygg. Köttet skall lossna utan motstånd. Spenaten behöver egentligen ingen beskrivning. Det är bladspenat, dijonsenap, 1tsk honung, matlagningsgrädde och salt. Inget mer. Inget mindre.

När gäddan väl serverades kom det först lite åsikter om att det hade varit trevligare med en inkokt, skirat smör och pepparrot. Jag delar den visionen. Delvis. Men nu har jag tjatat om det här i veckor och bara skjutit det framför mig, så med respekt för er som följer mitt oregelbundna bloggande hade en allt för klassisk variant varit en anti-klimax. Lägg sedan till att mina goda vänner Fredrik och Mattsson från Karlshamn har gjort sitt bästa för att fördöma gäddor och abborre från småsjöarna. De är helfestliga att locka till hugg och landa, men man kan inte äta dem. Och de är inte de enda som bittert mumlat att ”gädda från sjöar smakar dy”. Så även där tog jag det säkra före det osäkra. Och den här gången blev det en riktig hit!

Ha en nice afton.

/Thomas