krydderiet

Malmöfestivalen är över för den här gången. Jag har blandade känslor när det gäller s.k. stadsfestivaler. Dels känner jag mig gammal och tråkig när jag inte kan ”ta kvällen som den kommer” som generation yngre, som typ är nöjda bara de har en plastmugg öl i handen. Men mest för att stadsfestivaler brukar köra artister som antingen blivit kända via Idol eller för att det är en snubbe med gitarr som spelar och sjunger Tomas Ledin, Smokie och Lynyrd. Trummor, bas och piano är förståss playback. Men Malmöfestivalen har ett brett utbud som passar de flesta. Så det blev både reggae i form av Helt Off och Kapten Röd. Sista Sekunden och Against Me bjöd på punk och Emil Jensen sjöng om lycklig kärlek respektive olycklig kärlek och underhöll publiken med lite stand up mellan låtarna.

Maten är som vanligt fantastisk och man hittar allt från langos och tacos, till dansk fläskestek med klassiska tillbehör och libanesiska grillspett.

Själv blev det en mustig gryta där kött och grönsaker fått gotta sig med vin och kryddor i hela åtta timmar innan servering. Jag passade även på att göra det som min kära mor vägrade – ett besök på Green Mango tillsammans med Milton.

Vädret var varierat. Det finns en anledning till att Malmö ibland kallas för ”vindarnas stad”. Det blåste så mycket att det gick rykten om att vissa konserter var inställda. Regnskurarna avlöste varandra och där emellan så tittade solen fram och nätterna var stjärnklara och kalla.

En sak som jag har svårt att förstå är dock att det inte fanns någon tvål på festivaltoaletterna, åtminstone inte nere i hamnen. Hur arrangörerna tänkte där, kan man undra. Likaså blev jag fascinerad av Heineken-öltälten där en 33:a öl kostade 50 kronor…minuspoäng, helt klart.

Så summerar vi årets stadsfestival här i söder.

Ha en fortsatt bra afton.

/Thomas