krydderiet

Fredrik och största abborren. 0,7kg. Inte illa.


När Markus erbjöd mig att följa med till ”skafferiet” kunde jag inte tacka nej. Visst jag var skeptisk, det var jag. Inte för att Markus är någon lögnare, men de senaste åren har det gått tillräckligt till fiskekort, bensinpengar och metmask. Desinformativa sidor på nätet samt fiskeshoppar där man får höra både det ena och det andra. Löften om stora gäddor, ädelfisk och fina ”borrar”. 6-7 timmar senare sitter man i bilen och funderar på vad som gick fel. Vill vi meta ”tusenbröder” så kryllar det av gratisalternativ. Vill vi dra gädda, så har vi vår Svartasjö. Av dessa anledningar var jag tveksam. Men iväg drog vi och via sms provocerade Fredrik oss om både gäddor och abborrar som han tagit på morgonkvisten. Och inte blev det bättre av att Markus körde vilse. Blekinge är fullt av vägskyltar som slutar på ”arp”, ”hult” och ”torp”. Tro mig. Så när vi äntligen kom fram, var det vindstilla ute och solen sken som aldrig förr. Fredrik mötte oss med sin portabla båt och visade stolt upp en mäktig balja med en grann gädda samt abborrar av en kaliber jag inte sett mellanstadiet.


Undertecknad fylldes av glädje men även rädslan att vi missat huggsexan. Men ut på sjön kom vi och till det beryktade ”skafferiet”. Gamla rutiner sitter i så jag drog på en stor jigg och kastade i. På tredje kastet small det, men efter några kraftiga knyckar släppte det. Jag gissar på en abborre, modell större. Markus jerkade utan resultat. En timme utan kontakt med något följde. Jag bytte till mete. Småmört som bete. Känslan när flötet plötsligt dök under var otrolig. Mitt mothugg kom för sent. Missade även den. Kastade i igen på samma ställe och den här gången satt den. Stor abborre. Sen var det igång.


Mete med mört rockar! Om vi backar i tiden ca 20 år, så hade den här bilden varit från Hällevik..

Abborre som de senaste åren endast existerat som bilder på forum och filmklipp på "tuben" satt plötsligt på min krok. Och som vanligt är resultatet som bäst, när man inte är i en sjö där man får hosta upp en summa som motsvarar Malmö – Sölvesborg, tur och retur. Några timmar senare rodde tre nöjda gossar i land. När fisken rensats och hamnat i frysen så tändes grillen. Korv med bröd har aldrig smakat så gott. Inte ens åskan som drog in, sänkte humöret. Sen var det dags igen. Förvisso fick sig modet en tjong, när grenblixtar härjade ovanför trädtopparna. Ovädret var inte direkt över oss, men man är inte så styv i korken när man sitter i en liten båt mitt ute på sjön. Så vi rodde i land och fick pausa en halvtimme. När åskan var på behörigt avstånd så fick man uppleva en fantastisk fiskekväll. Grov abborre visade återigen intresse för våra småmörtar. Aftonen avslutades med ett par väl förtjänta pilsner och ”The Dubliners” och obligatoriskt eftersnack. Följande morgon drog vi ut igen. Samma action som kvällen innan, men med den stora skillnaden att gäddorna ställde till det för oss. Det är inte ofta som jag kan säga att gäddorna upplevdes som ett problem, men när fisket plötsligt ”dog” och det inom tio minuter landades två gäddor och man tappar en tredje, så förstår man varför abborrarna försvunnit från platsen.


Det blir inte mycket bättre än så här:)

Detta kan beskrivas som årets hittills bästa fiske. Jag är riktigt nöjd. Det finns långtgående planer på att göra barndomens ”abborre blå porten” samt gäddkotletter. Och självfallet ett återbesök i ”skafferiet”.  Harasjömåla, Rögle dammar, Häckeberga, Grundsjön, Lomma och övriga kvacksalverisjöar är nu ett minne blott. Så även min barndomsby. Visst, näbbgäddorna kommer varje år men det spelar ingen roll om man är vid bryggorna i Sibbarp, Öland eller på hemmaplan. Det är en annan sak med gäddan och abborren. I Hällevik har jag inte fått abborrar sen 1994. 2008 fick jag en gäddspoling i hamnen. Samma hamn som inte har levererat sen 1999. Och det säger en hel del. Hurusom, tack till Fredrik som tog oss med till årets hot spot. Det lär man inte glömma på ett tag.

/Thomas