Tema jul 2011: Grisfötternas återkomst (känsliga läsare varnas).
Bild lånad från spisa.nu
Grisatassarna är beställda via ICA, Sölvesborg. Man skall inte ropa hej förrän man är över ån, jag vet, men vi kan ju hoppas att det inte blir något strul. Precis som förra året har grisfötternas vara mött motstånd. Mor har flera gånger med vädjan bett mig skippa dem utan att riktigt kunna motivera varför och de flesta vänner ställer sig helt frågande till hela konceptet. Förra året handlade det mest om att jag ville testa, men i år vill jag gå längre, dels för att det faktiskt var gott (tro det eller ej) men framförallt för att hitta en förklaring till varför just grisens fötter väcker känslor.
Far är delvis inne på rätt spår. Som gammal miljö och hälsovårdare har han sett gårdar där grisarna verkligen misskötts och fötterna är det första som får betala priset av ständigt vandra omkring i lera, urin och avföring.
Jag köper hans inställning, men det förklarar inte varför ”ungdomarna” blir gröna i ansiktet bara vid tanken på att äta grisfötter. För det handlar ju inte om själva klövarna utan det som finns ovanför – benet – och ett kycklingben är det minsann inga fel på.
Oxens filé är super, att koka soppa på dess svans lika så, men att äta dess ostron?!?! Och kyckling går ju också bra i olika former och en färsk vårkyckling, helstekt i ugnen, med katrinplommon, äpplen, lök går inte av för hackor, i synnerhet om skinnet är knaprigt och man svänger ihop en sås på skyn med lite grädde. Prästagumpen (kycklingens kloak) anses, tillagad på det här sättet vara en smakupplevelse ut över det vanliga. Jag kan inte annat än att hålla med. Kycklingens ändtarmsmuskel är alltså ok, men vi rynkar på näsan när det snackas om korvskinnet som är tillverkat av rengjorda djurtarmar.
Och slutligen: Grisen utgör nästan hela julbordet. Dess skinka är ett måste. Vi doppar i dess spad. Den är en del av blandfärsen som krävs för de obligatoriska köttbullarna, prinskorvarna och fläskkorvarna. Levern har förvandlats till en trevlig pastej som vi tar generösa skivor av. Vi gnager med njutning på revbenen, men inte på dess fötter..?
Tanken i år är alltså inte en aladåb utan något att gnaga på. Om allt går enligt planerna hämtar jag dem på måndag.
/Thomas
Haha, underbar läsning och du har helt rätt!! Man är kräsen utan att man ens prövat. Har nu varit på Ekot och handlat, fast det blev bara älgkorven, tyckte det blev lite mycket med flera trots allt.
Ikväll testar jag dina kanderade nötter minus dom där makadamerna för såna hitta jag inte, tar jordnötter istället. Kommer säkert bli fantastiskt:)
Hoben> Ja man skulle kunna dra hur många exempel som helst, men hoppas att mitt budskap går fram ändå. Ang korvarna så kanske jag också tog i och jag har funderat på om man verkligen kommer känna skillnad gällande smak och konsistens?
Ta påläggskinkorna t ex. De kan vara äppelrökta, granvedsrökta, viltkryddade, smaksatta med vitlök eller senap, men ändå smakar de i princip likadant. Så feedback om korv och även kryddnötterna kommer uppskattas:)
