krydderiet

Idag besökte min mor Malmö. Hon har länge tjatat om restaurangerna vid Möllevångstorget, så självklart stack vi dit. Är man sugen på asiatiskt har man både Krua Thai och Green Mango . Carib Kreol har jag tidigare skrivit om men vill man hellre ha indiskt så har vi Sapla och Indian Express. Självklart ett x antal falafelhak. Min mor vill precis som min far och andra päron framstå som öppna och världsvana. Därför har de båda skrattat åt min gode vän Pärs pappa Figge som åkte till Stockholm där ”man kan njuta av mat från alla världens hörn”, ändå blev det plankstek flera kvällar i rad. Inget illa om varken Figge eller den klassiska plankan men man kan ju knappast kalla det för ”mat från alla världens hörn”.

Därför höjde jag på ögonbrynen både en och flera gånger när mor skruvade på sig och varken ville ha asiatiskt, indiskt, kreolskt eller vegetariskt. Plötsligt sitter vi på Nyhavn och äter en slätstruken ugnsbakad portionsbit lax, med hollandaise, potatis och en enklare salladsbuffé. Kanske inte det första man lägger 12 mil och 1½ timmes bilfärd på, men vad vet jag. Sedan besökte vi Öst-Asien Livs, men mor lät sig tyvärr inte imponeras av de färska och konserverade exotiska grönsakerna och frukterna. Kryddblandningar, glasnudlar, risnudlar, glutenbaserade produkter som "mock chicken" och "mock duck" , tofu i lösvikt, fisksås, snakeheads och sjögurkor ryckte hon på axlarna åt.

Så istället gick vi till grönsakshandeln mitt på torget och där inhandlades det majskolvar, blomkål och kantareller…

Som tur är så finns Möllans Ost. En delikatessbutik väl värd ett besök. Ett stort sortiment av ost i alla dess former och varianter, lufttorkade och kallrökta charkuterier. Du finner allt från Borgholmsknäcke till smör i lösvikt från Bretagne, lyxiga marmelader och praliner, kryddor och oljor. Här var vi båda överens när vi lämnade affären med bröd och spännande ostar. Jag vågar kalla Möllans Ost för ett ”måste” om du har vägarna förbi=)

/Thomas

i

Äppelgravad lax, kanske ett av kalasets tilltugg..

Så var det då dags för sommarens riktigt stora kalas och undertecknad ansvarar för maten. Just nu tycker jag det var lägligt med en paus då jag varit igång sen 07:00. Just nu står saker på svalning, sen är det dags att bygga vidare.

Ösregn och åska över Limhamn..

Annars har jag väl egentligen ingenting jätteintressant att berätta. Sommaren är snart förbi och varje dag där solen lyser med sin frånvaro är en njutning i sig. Datorn kraschade men tack vare en bekant så är det åtgärdat och jag har köpt två ucb-minnen och skall backa upp allt jag inte vill bli av med. Det var väl det hela. Nåja, nu skall jag fortsätta.

/Thomas

Godafton. Hur har ni det i sommarvärmen? Själv stormtrivs jag. Jag älskar att stå och vänta på 4:an och känna hur det börjar rinna i pannan. Sen är det så härligt när man skall sova. Man ligger uppe på sängen och vrider och vänder sig. Vilket stör mest? Bastuvärmen eller trafiken utanför på vägen till Limhamns centrum. Själv skulle jag gissa på båda. Sen var det där med fiske och det har det inte heller blivit något av, fast det beror knappast på värmen skulle jag tippa på iaf. Nej den här sommaren suger stenhårt. Ikväll lyssnar jag på "dark dance" och längtar efter vintern..

/Thomas

Så är vi mitt in i sommaren. Årets varmaste dag drabbade oss enligt SMHI  igår. Jag ifrågasätter inte den analysen för det var besvärande varmt. Från en sak till en annan. Bloggen har legat i koma de senaste veckorna. Tänk vad fint om den enda anledningen bottnade i det faktum att min kamera råkade ut för en olycka när Josefin fyllde 25, men så är inte fallet. Jag har haft fullt upp med annat. Dels skall jag flytta från lägenheten i Limhamn, samtidigt som jag letat jobb. Att flytta är en sak, men att hitta ett nytt ställe (läs lägenhet), kräver en anställning, vilket proffsmobbande f.d. arbetsgivare gjort sitt bästa för att sabotera. Planerna på att jobba i barndomsbyn tillhör numera historien och jag lägger all fokus på Sveriges tredje största stad. Nåja… Ni fåtal som fortfarande besöker ”krydderiet” förtjänar mer än att höra mitt gnäll, så jag ger en liten genomgång på vad sommaren 2010 har bjudit på i matväg under de tillfällen jag fotat något.

Bild 1 visar en helstekt oxfilé, kompletterad med sky från den samme, råstekt bakpotatis med getost & valnötsstomp, rödlöksmarmelad samt dressing provencale.

Bild 2 är en hemlagad falafel på röda linser och vita bönor, serverat med sallad och vitlöksdressing.



Bild  3 kan vi kalla en amerikansk kycklingsallad med päron, knaperstekt bacon och bluecheese-dressing.

Resternade bilder är från årets midsommarfirande, som bl a involverade en klassisk sillunch följt av grill med potatissallad och förgyllande tillbehör. Givetvis ställde sköna polare +  gäster upp för bilder:)

Fredrik och största abborren. 0,7kg. Inte illa.


När Markus erbjöd mig att följa med till ”skafferiet” kunde jag inte tacka nej. Visst jag var skeptisk, det var jag. Inte för att Markus är någon lögnare, men de senaste åren har det gått tillräckligt till fiskekort, bensinpengar och metmask. Desinformativa sidor på nätet samt fiskeshoppar där man får höra både det ena och det andra. Löften om stora gäddor, ädelfisk och fina ”borrar”. 6-7 timmar senare sitter man i bilen och funderar på vad som gick fel. Vill vi meta ”tusenbröder” så kryllar det av gratisalternativ. Vill vi dra gädda, så har vi vår Svartasjö. Av dessa anledningar var jag tveksam. Men iväg drog vi och via sms provocerade Fredrik oss om både gäddor och abborrar som han tagit på morgonkvisten. Och inte blev det bättre av att Markus körde vilse. Blekinge är fullt av vägskyltar som slutar på ”arp”, ”hult” och ”torp”. Tro mig. Så när vi äntligen kom fram, var det vindstilla ute och solen sken som aldrig förr. Fredrik mötte oss med sin portabla båt och visade stolt upp en mäktig balja med en grann gädda samt abborrar av en kaliber jag inte sett mellanstadiet.


Undertecknad fylldes av glädje men även rädslan att vi missat huggsexan. Men ut på sjön kom vi och till det beryktade ”skafferiet”. Gamla rutiner sitter i så jag drog på en stor jigg och kastade i. På tredje kastet small det, men efter några kraftiga knyckar släppte det. Jag gissar på en abborre, modell större. Markus jerkade utan resultat. En timme utan kontakt med något följde. Jag bytte till mete. Småmört som bete. Känslan när flötet plötsligt dök under var otrolig. Mitt mothugg kom för sent. Missade även den. Kastade i igen på samma ställe och den här gången satt den. Stor abborre. Sen var det igång.


Mete med mört rockar! Om vi backar i tiden ca 20 år, så hade den här bilden varit från Hällevik..

Abborre som de senaste åren endast existerat som bilder på forum och filmklipp på "tuben" satt plötsligt på min krok. Och som vanligt är resultatet som bäst, när man inte är i en sjö där man får hosta upp en summa som motsvarar Malmö – Sölvesborg, tur och retur. Några timmar senare rodde tre nöjda gossar i land. När fisken rensats och hamnat i frysen så tändes grillen. Korv med bröd har aldrig smakat så gott. Inte ens åskan som drog in, sänkte humöret. Sen var det dags igen. Förvisso fick sig modet en tjong, när grenblixtar härjade ovanför trädtopparna. Ovädret var inte direkt över oss, men man är inte så styv i korken när man sitter i en liten båt mitt ute på sjön. Så vi rodde i land och fick pausa en halvtimme. När åskan var på behörigt avstånd så fick man uppleva en fantastisk fiskekväll. Grov abborre visade återigen intresse för våra småmörtar. Aftonen avslutades med ett par väl förtjänta pilsner och ”The Dubliners” och obligatoriskt eftersnack. Följande morgon drog vi ut igen. Samma action som kvällen innan, men med den stora skillnaden att gäddorna ställde till det för oss. Det är inte ofta som jag kan säga att gäddorna upplevdes som ett problem, men när fisket plötsligt ”dog” och det inom tio minuter landades två gäddor och man tappar en tredje, så förstår man varför abborrarna försvunnit från platsen.


Det blir inte mycket bättre än så här:)

Detta kan beskrivas som årets hittills bästa fiske. Jag är riktigt nöjd. Det finns långtgående planer på att göra barndomens ”abborre blå porten” samt gäddkotletter. Och självfallet ett återbesök i ”skafferiet”.  Harasjömåla, Rögle dammar, Häckeberga, Grundsjön, Lomma och övriga kvacksalverisjöar är nu ett minne blott. Så även min barndomsby. Visst, näbbgäddorna kommer varje år men det spelar ingen roll om man är vid bryggorna i Sibbarp, Öland eller på hemmaplan. Det är en annan sak med gäddan och abborren. I Hällevik har jag inte fått abborrar sen 1994. 2008 fick jag en gäddspoling i hamnen. Samma hamn som inte har levererat sen 1999. Och det säger en hel del. Hurusom, tack till Fredrik som tog oss med till årets hot spot. Det lär man inte glömma på ett tag.

/Thomas

Min gode vän Milton påstår med jämna mellanrum att vi skall dra till den amerikanska söderns New Orleans och njuta av cajunska och kreolska kokkonster. Tanken är god, men projektet är än så länge lite väl storslaget. I väntan på lite mer ekonomiskt bekymmerslösa tider, så har man alltid Malmökrogen Carib Kreol. Men som studerande får man begränsa flådiga restaurangbesök och faktiskt ta saken i egna händer. Dåligt väder eller inte, grillen skall invigas! Att svänga ihop en cajunsk kryddbladning är inga svårigheter bara man har ett ordentligt kryddskåp:

Timjan, oregano, chilipulver, paprikapulver, cayenne, salt, rörsocker, grovmalen svartpeppar, malen ingefära samt stött kardemumma. Att köra 2tsk av varje är en bra grund. Sen kan man ju själv anpassa mängde chilipulver och cayenne. Var inte rädd för kardemumman. Putsa fläskfilén fri från hinnor men lämna kvar fettet. Sen är det bara att klappa in kryddblandningen. Ge köttet ordentlig skorpa på grillen, men akta så det inte bränns vid. Enklast är, att sedan linda in filén i folie och låta den grillas i ca 20 minuter. Allt beroende på storlek och hur genomstekt man föredrar köttet. Själv anser jag att det skall vara mycket lätt rosa. Blir du nojig så ta fram köttermometern. 65 till 68 grader är ganska lagom. Glöm inte att låta köttet "vila" i folien en 10 minuter innan det är dags att skära upp det.

Att servera till? Varför inte göra extra stora pommes av bakpotatis och en lagom het tomatsås? Svårare än så behöver det inte vara. Och med dessa rader så är årets grillsäsong startad=)

Fisket går fortfarande rätt trögt. Situationen är som den är när det gäller Östersjön, vilket jag tidigare skrivit om, men varför vi inte besöker sjöarna just nu, ja det är ganska tråkigt. Är du sugen så hojta till. Nu skall jag plugga.

Ha en bra kväll.

/Thomas

Vårlamm, serverat med Krydderiets potatiskaka
samt reduktion på katrinplommon och portvin

När aprilvädret spelar dig ett spratt gäller det att hitta lösningar. Undertecknad har de senaste veckorna väntat på rätt tillfälle för att tända grillen och inviga årets grillsäsong. Men vädrets makter och jag kommer inte överens, så det har inte blivit av riktigt ännu. Så istället har jag använt mig av de nya stekjärnen. En grillpanna är en grillpanna. Den ger schyssta ränder, men det är bara amerikanska tv-kockar som inbillar sig att träkolsmaken är utan betydelse, så den står än så länge orörd i just det ändamålet. Så vad göra? En splitter ny stekpanna kan jämföras med att åka inlines på en nyasfalterad väg. Ta tillfället i akt, med andra ord. Och vad passar bättre till lamm, än just fransk potatiskaka – pommes Anna?


Jag skalade och skivade potatisen tunt och lade dem om lott och varvade med hackad persilja, gräslök, timjan, prästost samt mycket fint hackad vitlök. Som vanligt, ett par varv med pepparkvarnen och lite salt. Originalet består enbart av potatis, smör, salt och peppar och kräver en del arbete för att anrättningen skall bli lyckad. Här sköter den sig själv. Stek först på hög värme så att en skorpa bildas i botten. Efter ca 7 minuter är det dags att vända. Stjälp över potatiskakan på en stor tallrik så att stekytan hamnar uppåt. Tippa sedan försiktigt i kakan i pannan igen. Stek tills den känns mjuk med en provsticka.

Såsen är heller inga märkvärdigheter. Varför krångla till det i onödan? 2dl portvin har fått koka ihop med katrinplommon, oxbuljong och vitlök. Därefter åkte den älskade stavmixern fram. Tillbehör som verkligen lyfter fram lammets trevliga smaker och levererar glada miner hos dem som precis som en själv surar över regnskurarna och den kraftiga aprilblåsten.


Det hela avslutades med en pannacotta smaksatt med vanilj, rostade kokosflingor, serverat med lime och honungsmarinerade vinbär=)

Förövrigt är fisket gång. Horngäddorna har kommit till Öresund och vi har gett dem en match ute vid Sibbarp. Årets första gädda är landad. Inte av mig utan av Markus och jag säger grattis till honom. Det lär komma ett längre rep om våra äventyr vid havet och småsjöarna i de trolska Blekingeskogarna.

Sov gott.

/Thomas

Påskafton 2010, bjuder jag på smaskiga matmuffins, fyllda med matjessill, brännvinsost, rödlök, dill och gräslök. En liten klick gräddfil med riven pepparrot och laxrom ligger ovanpå. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Vad äter läsarna ikväll? Alltid roligt att höra. Önskar alla en trevlig påskafton. Nu skall jag fortsätta stöka lite i köket.

Smaklig spis!

/Thomas

Oxfilé Rossini med sultanrussinsky, gåsleverravioli, tryffelcoulies,
potatisduschesse samt örtsauterade svartrötter

Så i helgen fyllde min kära far 70. Och precis som undertecknad blev han ordentligt firad. Jag tog tåget från Malmö vid lunchtid och reste hem till Hällevik. Det enda far kände till var att vi skulle gå över till Ingalill och Christer för att ”på tumanhand äta en bit mat och dricka ett glas vin”. Mor hade nojat hela veckan att jag skulle försäga mig, men så blev det inte. Regnet öste ner när vi begav oss mot Vitsippsvägen. Väl på plats möttes far av 12 pers som ville fira honom och han blev minst sagt överraskad. Och eftersom Krydderiet trots allt är en matblogg, lägger vi fokus på vad som serverades den kvällen. Ingalill, Stina och Inger hade ansvarat för maten och förväntningarna var höga. Vi blev inte besvikna. Till förrätt serverades en liten tallrik med perfekt kokt grön sparris, lindad i kallrökt lax. En liten paj med luftigt skal, fyllt med parmesan och ruccola. En generös klick gräddfil toppad med löjrom. Underbara smaker och roligt nytänk med ruccola som krydda.

Huvudrätten var rökt rådjurslår serverat med potatisgratäng, rotfruktsgratäng, kantarellsås och sallad på granatäpple, bladspenat, mangold, sockerärtor samt hyvlad parmesan. Vad mer behöver sägas?



Kalaset avslutades med en nöttårta med kolakräm, kaffe och avec. Det var en trevlig kväll med många givande samtal om allt från framtidsplaner, miljön, fiske och svunna tider. Och jag vill tacka Ingalill, Stina och Inger för den mycket goda maten.


På söndagen, då far fyllde år, drog vi till Jämshögs Gästgivaregård, för ett mer stillsamt firande av födelsedagsbarnet. Tyvärr såg inte förrättsbuffén lika aptitlig ut som den lät på hemsidan. Nu under lågsäsong hade jag erbjudit förrättsbordet i form av en avsmakningstallrik där gästen själv fått välja alternativ. Men det är jag. Så vi hoppade förrätten och gick direkt in på varmrätterna. Det blev en lång överläggning. Vad skulle man beställa? Hjortfilén med körsbärssky och svamp och potatisbakelse verkade spännande, men det åts ju vilt kvällen innan. Hela frysen är ju full med lamm och hälleflundran är väl utrotningshotad, sade mor med ängslig stämma.  Efter många om och men så blev det oxfilén.

Och den var värd varenda krona. Jag blev grymt fascinerad av sultanrussinskyn och tryffelhistorian som var en slätmixad fluffig kräm. De i sig ihop med den möra oxfilén var en upplevelse. Potatisen och svartrötterna kom nästan i skymundan. Den krispigt friterade raviolin var spännande och ett par stycken till på tallriken hade inte skadat. Alla blev nöjda och lagom mätta och det skulle vara kul o se om man kan släpa med ett par kompisar till nästa besök. Helgmenyns varmrätter kostar 195kr och det vegetariska alternativet är grönsaksbiffar av råris, morot, kikärtor samt broccoli och serveras med valfri sås och potatis för 165kr.

Ja vad mer skall man skriva? Uppdateringen har det ju varit lite si och så med den senaste tiden. Det har varit stressigt med skolan, strul med csn. Lägg sedan till de dåliga förutsättningarna som vintermörkret skapar när man väl skall försöka föreviga något. Känns som jag skrivit det här innan, men det är dagens sanning. Men nu är det iaf dags för påsk och ryktet säger att isen på Svartasjön snart är ett minne blott och vi vet ju alla vad det betyder=)

Godnatt och sov gott.

/Thomas

Min gode vän Johan och jag kände för att vara så där grabbigt barnsliga och laga stark mat för sakens skull. Inspirationen fick vi av jänkarna som tycker det är jätteroligt att utmana varandra genom att äta världens starkaste burgare. Fast det finns gränser. Om restaurangen tvingar en att skriva på ett kontrakt att man äter chilichocken av egen fri vilja, så kan man ju fundera på vad man ger sig in på. Nej, vi ville skapa en stark upplevelse, ja lite av en utmaning, men man skulle faktiskt kunna äta den utan att ramla ihop på golvet medans omgivningen skrattar åt ens dumhet.

Men att påstå att Santa Marias ”Explosion taco spice mix – extra hot!” håller vad den lovar på förpackningen, är att ta i. Något vi misstänkte redan vid inhandlingen så därför bunkrade vi upp med färsk chili, cayennepeppar och inlagda jalapenos. Och den färska chilin var det drag i. Det kan jag skriva under på. Så den vägde upp tacomixens barnkalasstämpel. Burgarsmeten bestod av blandfärs, hackad gul lök, hackad vitlök, färsk chili, tacomix, cayenne, salt samt grovmalen svartpeppar. Förutom klassiska tillbehör så fixade Johan råstekt potatis och en krämig coleslaw. Ketchupen ersattes av sweetchilisås som även den kom från Santa Maria. Och resultatet? Visst var man lite nervös, men chilichocken uteblev. Ja, det var nästan så man blev lite besviken. Det blev en god och kryddig biff, men knappast något man skulle skryta om på youtube. Så bättre lycka nästa gång.

/Thomas

Godafton. Jag vill passa på att tacka alla vänner som gjorde mitt 30-årsfirande riktigt lyckat. Tack för uppvaktning och alla fina presenter. Och en extra kram till Malin o Fredrik som hjälpte till med lite praktiska detaljer och underlättade lördagseftermiddagen. Kameran var givetvis med och hela kvällen är dokumenterad. Skall gå igenom bilderna nu under och se vad man kan visa här. Under tiden så får ni nöja er med en presentation av buffén jag bjussade på=)

 
Födelsedagsbuffé 2010:

 Kycklinglårfilé, Kycklingbröst marinerat i vitt vin, örter, citroncest, vitlök och honung

 Mango och ananasglacerad qourn

 Heta köttbullar, smaksatta med röd curry, lime och ingefära

 
Heta jordnötsbiffar

 
Sallad på Röd quinoa och rostade grönsaker samt soltorkade tomater

 
Sallad på brytbönor, smaksatt med rostade sesamfrön, sesamolja, kapris,

balsamico och lönnsirap

 
Kikärtsdipp

 
Tomat och timjanrelish

 
Dillkräm

 
Grönsallad

 
Lingonparfait och kolaflarn

 
Vitt vin

Maten föll alla i smaken då nästan allt gick åt, vilket gör mig glad. Det är alltid roligt att leka i köket och ännu roligare när gästerna tar om och är nöjda=) Så tack än en gång för en jättetrevlig kväll och på återseende.

Vi hörs under veckan.

/Thomas

I onsdags fyllde jag trettio och passade att trixa lite i köket. Inspirationen har ju legat i dvala nu under vintern, eller ”extremvädret” som media döpt det till. Men nu går vi mot ljusare och mer fotovänliga tider så man blir genast mer motiverad. Och att bro på ljusare tider. Snart är det dags för premiärfisket efter gädda i Svartasjön. Eller ja, när isen släpper. Hoppas det blir lika lyckat som förra året. Men nog om det utan åter till onsdagens matlagning. Det blev en upplevelse ut över det vanliga. Till förrätt gjorde jag en getostbakelse smaksatt med apelsin, chili och basilika. Lite räkor och kallrökt lax på den samt limevinergrette. När jag presenterade skapelsen möttes jag av skeptiska miner, men dessa övergick snabbt till leenden=)





Huvudrätt. Stekt ankbröst, serverat med polentakaka, råstekt potatis, apelsinsås samt äppelkompott. Det var väldigt längesen jag använde polentagryn. Kanske var det 2004? Vem vet. Och skall jag vara helt ärlig så kunde man ha skippat den råstekta potatisen då den kändes helt överflödig. Polentakakan var så pass god att det hade räckt med den enbart. 


Ankans smak var underbar, men konsistensen var tyvärr något ojämn. Om jag minns rätt råkade jag ut för samma elände i somras när det skulle grillas kalv. Precis som då, förvånades man över att köttet kom från ett och samma djur, ja samma muskel. Så det drar tyvärr ner betyget lite. Aftonen avslutades med klassisk lingonparfait. Ett säkert kort som alltid går hem, så den får även agera efterrätt imorgon på mitt stora 30-årskalas. Om alla nära och kära dyker upp så blir vi 20st, men en mer korrekt bedömning är att siffran hamnar runt 15-16. Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg hade jag lite noja för maten, men det har ordnat upp sig. Det blir buffé som jag hoppas faller alla i smaken. Kameran är laddad så räkna med i alla fall några bilder. Ha en trevlig fredagskväll. Nu skall jag fortsätta stöka i köket

/Thomas

Smörstekt avokadotoast toppad med räkor
och sikrom serverat med hummerreduktion

 
Godafton, kära läsare. Just nu händer det mycket. Men jag tänker inte tjata om snön och det obligatoriska kaoset för det gör media så bra ändå. Om tio dagar är det dags för mig att ta nästa steg här livet. Jag fyller 30. Det är en märklig känsla. Ok, jag skall inte överdriva. Det är ingen katastrof, men det är väl ändå någon form av milstolpe. Man kan titta tillbaka och konstatera att det är si och så många år sedan man besökte Roskilde för första gången, drog upp gammelgäddan eller flugfiskade efter röding i Storliens småsjöar. Det är ett antal år sen man viftade med mössan på skolgården och sjöng ”Fy fan vad vi är bra!”  Listan kan göras lång, så vi stannar där.  Kalas blir det och just nu funderar jag på vad som skall serveras.. Och då ju är det skönt när man kan ha en bekväm ursäkt för att laga lite finare mat även en vardagskväll. Man måste ju öva lite=)

Ugnsbakad Hälleviksflundra serverat med skaldjurssås och körsbärstomater
samt rostad potatis...

Nä, jag skoja bara. Då det är en salig blandning av vänner som dyker upp, så kommer jag anpassa anrättningarna därefter. Vegetarianer skall samsas med laktosintoleranta, fiskallergiker och de som helt enkelt är lite kräsna och inte vill ha allt för exotiska smakupplevelser, så det blir buffé. Jag har ännu inte kommit fram till vad, men det är ju hyfsat med tid kvar. Passar på och tackar en god granne som varit ute i viken och delat med sig av fångsten. Nu för tiden tillhör ju plattfisk från barndomsbyn inte vanligheten. Och med goda tillbehör så spöar det ett restaurangbesök any time. Ha en fortsatt trevlig kväll:)

/Thomas

Utsikt från X2000..vi är försenade..

Jag tillhör den kategorin resenärer som alltid stressar upp mig när jag skall ut på äventyr. Natten innan fantiserar min hjärna ihop alla tänkbara scenarion om vad som kommer gå snett. Jag kommer att tappa bort biljetterna. Jag kommer att glömma packningen på tåget och när jag anländer till huvudstaden kommer jag gå till fel spår. Känns det igen? Skulle egentligen vilja skriva om att känna lättnad, men nej. För när jag väl beger mig inser jag snart att allt som kommer gå fel är helt bortom min kontroll. Ja, SJ och jag är inte direkt de bästa vännerna.

Först funkar inte automaten där jag skall hämta ut mina dyra biljetter. Och inte blir man gladare för att personalen i Pressbyrån verkar vara totalt likgiltiga. Jag vet att det inte är deras ansvar, men man kan tycka att de skall ringa nåt servicenummer till SJ och berätta att det är krångel, men nej. Istället tvingas jag lösa ut biljetterna via Pressbyråns kassa och får därmed betala extra på en resa som kostar strax över 2000kr tur och retur. Väl framme i Hässleholm är X2000 till Stockholm 30 minuter försenat. Konduktören går omkring på tåget och antecknar allas destination för säkerhets skull, men säger till mig att jag kan vara lugn då jag har god tid på mig i Stockholm och de skall nog lyckas köra ifatt tiden.

Så blir det förstås inte. Med jämna mellanrum sprakar det till i högtalarna. Folk uppmanas att byta till buss eller vänta på ett senare tåg som skall ta dem vidare. Många timmar senare närmar vi oss Stockholm och tåget är nu över 40 min efter. De som skall resa vidare mot Östersund uppmanas att ta samma norrlandståg som jag och sedan byta till buss i Sundsvall. Vi har några minuter på oss på centralen. Man hinner precis gå av, tränga sig fram mot tåget som skall ta oss vidare. Går in i vagnen, tittar mig förvirrat omkring och hittar min plats. Jag sätter mig ner, pustar ut och tar av mig halsduken. Sen stängs dörrarna och tåget börjar rulla.

Vi hinner knappt påbörja resan innan tåget stannar. Ca 3 mil utanför Stockholm uppstår ett tekniskt fel. Jag skakar på huvudet och börja fundera på ifall högre makter inte vill att jag skall komma fram den kvällen. Men tåget kör vidare och vi är nu 9 min försenade. Jag är nervös hela vägen fram. Kommer bussarna jag skall byta till att vänta? I söder är det inte helt ovanligt att buss och tåg skiter i försenade resenärer (trots att det inte är kundernas fel). SJ’s så kallade resegaranti ger jag inte mycket för. Det räcker ju med ett par minuters strul för att hela resan skall äventyras. Men med någon minuts marginal når jag till slut Hola, mitt emellan Kramfors och Sollefteå. Kvällsmaten blir en burk rökta musslor, en apelsin och en halvliters Loka naturell. Jag vet hur man lyxar till det=) 

När jag går och lägger mig bestämmer jag mig för att dra tidigt den morgon, då det är dags att resa söderut. Jag vill inte vara med om en sådan resa en gång till.

/Thomas

På väg mot Lappland, november 2007..

Jaha. Då sitter man här och försöker boka en resa till västra norrland. Det börjar närma sig nu. Och det är lättare sagt än gjort att hitta en biljett till ett sympatiskt pris och som inte betyder mer än 4 byten, men det verkar ordna sig. Avslöjar i början av februari vad saken gäller.

Gällande Krydderiet så har jag fått lite synpunkter om att det är för få uppdateringar och jag kan inte annat än att instämma.

Jag har drabbats av idétorka och kommer inte på något spännande. Sen är jag stressad över flytten i Malmö. Men lovar att det skall bli bättre nu i februari och mars då vi går mot ljusare tider och jag har en fast punkt i tillvaron igen. Nu skall jag ringa norrlandstrafiken för att försäkra mig om att jag inte blir ståendes på en öde busstation med meterdjup snö och granskog som sällskap. Fast det borde väl passa mig, tänker du=)

Jag hör av mig senare. Ha en bra dag. 

/Thomas

En vacker vinterkväll av många...

För en gångs skull är det vinter i hela landet. Alla skidanläggningar från norr till söder är öppna. Affärernas hyllor med pulkor, tefat och snowracers gapar tomma. Man kan åka skridskor och pimpelfiska. Motståndarna till teorierna om människans inblandning i den globala uppvärmningen får vatten på kvarnen och skrattar gott och kallar oss troende för foliehattar. Själv är jag minst lika fascinerad av vintern som medias upphetsade bevakning av den. Att tåg och busstrafik kollapsar och att storstäderna lite generat tvingast erkänna att de gjort sig av med plogbilar då man ”trodde” att man aldrig mer skulle behöva använda dem, hör vi varje gång kung Bore kommer på besök.

Nej nu får vi även tips om hur vi skall klä oss samt råd om hur vi skall klara oss i kylan. Nyheternas reportrar sänder direkt från köldnästen såsom Hemmavan eller Särna, som om vi befann oss i krig och berättar om tomma gator, sönderfrusna vattenledningar och modiga ortsbor som mot alla odds går ut för att köpa hundmat eller tidningen. Jag hajar grejen med att det kan uppstå problem när temperaturen sjunker ner till minus 40. Däremot är det ett mysterium att när klimatproblemen för en gångs skull är någon annanstans så behandlar vi kylan och snön som en nytt och hittills okänt fenomen.

När några skidtävlingar i Åre blev inställda på grund av snöstorm ställde den kunniga journalisten följande fråga till en av arrangörerna: ”Vad tror ni det här sänder ut för signaler till turister utomlands när det är sådant här oväder?” Arrangören svarade lugnt: ”Det helt normalt vid den är årstiden”.

Och där har vi min poäng. Passa på och njut av kylan och allt som den kan erbjuda, istället för att gnälla och peka finger när det är plusgrader, regn och slask så här års och vintern enbart existerar som romantiska barndomsminnen.

/Thomas

Jänkarna kallar tillagningsmetoden för ”chicken fried”. Själv tänker jag på det kinesiska kökets ”fyra små rätter” som hittat en plats i den skandinaviska kostcirkeln. Friterat fläskkött, friterade jätteräkor och sötsur sås är retro och därmed anpassat för Krydderiets värderingar. Det här är vanligt färskt sidfläsk, vänt i en blandning av mjöl, vitlökspulver, ingefära, cayenne, salt och peppar. Därefter är de doppade i vispat ägg och sedan enbart i vetemjöl. Väl avrunna på hushållspapper, ett par klyftor citron och en klick gräddfil sen är det klart. Snabbt och enkelt, precis som det skall vara.

Ha en bra kväll:)

/Thomas

 
Trevligt sällskap. Musik, god mat och dryck. Årets sista dag firades i Malmö och blev en succé.

Rökt renkött och pepparrotskräm

Lax och äpple

Getostmousse

Hjortkött, färskost och soltorkade tomater

”Stubbar” med brie och lax

Dom Pérignon
----- 

Vitlöksscampi

Fläskfilé fylld med mozzarella och parmaskinka

Kryddiga kycklinghjärtan
Cevapici med ajvar och fetaoströra

Potatistortilla

Grillad portabello med örter och parmesan
Ört och vitlöksbröd

 
Mascarporne med vanilj och lime samt reduktion på svarta vinbär.
-------

God fortsättning. Hoppas ni mår bra och hade en lyckad nyårsafton. Vår nyårsmeny blev som bekant en riktig buffé. Kanske lite väl tilltagen, men är det fest så är det. Tyvärr gjorde det dåliga ljuset i köket i kombination med stress då allt skulle vara klart till en viss tidpunkt att jag inte hann ta så många bilder och flera av dem sög. Men jag kan lova er att det här var en smakupplevelse ut över det vanliga. 


Från vänster: Grillad portabello. Potatistortilla. Stubbarna. Ört och vitlöksbröd. Snittar med Getostmousse.

Själv blev helt jag såld på scampin och kycklinghjärtana. Och de sistnämnda verkade vara det mest kontroversiella inslaget på det dukade bordet då det uppstod diskussion om dess vara eller icke vara. Fast vi kan kalla dem för en positiv överraskning då mer eller mindre alla försvann under kvällens gång. Till det hela serverades vitt, rött och diverse ölsorter.



Renkött och pepparrotskräm. Kall rökt lax med äppelröra.

På den mousserande fronten så öppnades kvällen med Dom Pérignon. När klockan väl slår tolv och raketerna lyser upp himlen, så känns det bara som slöseri att med frusna fingertoppar hålla den finaste champagnen i ett plastglas, samtidigt som man fumlar med mobilen, kramar om folk och kollar på raketerna som lyser upp himlen.

Tack för ett jättelyckat avslut på 2009 och på återseende:)

/Thomas

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år. För egen del avslutas 2009 i Malmö. Det blir buffé, mousserande, nya och gamla ansikten. Ser fram emot det. Hur skall ni fira? Avlat några nyårslöften?

Just ja. Laxen som jag gravade till jul använde jag Grand Marnier och inte Couantreu som jag tidigare skrev. Rätt ska va rätt. Och beträffande smaken så var den riktigt lyckad. Så pass att den kommer serveras på snittar imorgon kväll:)

Jag hoppas att ert avslut motsvarar förväntningarna och var nu rädda om öron, ögon och fingrar.

Så gott nytt på er så hörs vi 2010!

/Thomas