krydderiet

Hällaryd, Karlshamn. Johan spanar in min jigg.

Fast ni skall veta att bara synen av gäddan fick oss att vakna till liv. Nu vet vi ju att de är där och så fort vädret kan bestämma sig så bär det av igen.

Elleholms badplats. Mörka, regntunga moln...

Vädret var som sagt väldigt märkligt igår. Solen sken, men vi hann knappt kliva ur bilen och kasta ut innan mörka regnmoln blåste in och stannade rakt ovanför våra huvuden.

Sternö, Karlshamn. Här lös solen..i en timme..

På väg hem. Nu var man allt glad att man satt i bilen.

Öppnade mina ögon 06:00  och möttes av följande syn ute. Är det inte typiskt? Så vår resa till Rögle eller Häckeberga är inställd.  Typiskt.

Och så åkte grillen fram för att välkomna våren. Det här får väl ses som en försmak av vad som komma skall nu när det blir ljusare och varmare ute. Personligen börjar jag tröttna på rotfrukter, grytor och allt annat som förknippas höstmörker och stjärnklara vinterkvällar.

Grillad fläskytterfilé med en krämig och örtig potatissallad inviger grillsäsongen på Krydderiet. Fräste även ett gäng champinjoner som marinerades med balsamico, honung samt oregano. Visst längtar man lite till sommaren?

En annan sak jag längtar till är att komma igång med fisket. Det börjar bli dags nu. Innan värmen slår till ordentligt och vikarna slammas igen av algblomning.

Skall se vad man kan göra åt den saken.

Ha en trevlig lördagskväll!

/Thomas

Jaha. Här nere kom vintern och stannade ungefär två veckor. Det obligatoriska kaoset uteblev och kanske har vi i söder lärt oss en läxa från vintrarna som varit? Det var i alla fall sagolikt vackert ute, så länge det varade.

Nu ser man försiktigt framåt mot den kommande fiskesäsongen. Hörde på nyheterna om något förslag för att bevara gäddan i Östersjön. Sportfiskare skall max få ta upp tre gäddor per gång, samt sätta tillbaka de av storlek större.

Tänk vad roligt det hade varit om man landat tre gäddor varje gång man varit ute. En lyx jag och mina fiskekumpaner endast kunde unna oss som barn. Och de seriösa sportfiskarna (de som köper utrustning för flera tusen per år), de släpper i princip alltid i fångsten. I synnerhet om det handlar om storgäddan. Så man kan väl säga att lagförslaget redan följs, vilket är bra.

Vi hörs!

/Thomas

Kycklinggrytan som självaste Napoleon blev serverad efter slaget vid Marengo år 1800. Enligt sägnen beordrade kejsaren sin kock att göra en riktig festmåltid och man tog helt enkelt de råvaror som fanns tillgängliga.

Originalet serverades med kokta kräftor, bröd samt friterade ägg, vilket jag finner lite märkligt.

Min variant kompletteras istället med potatis eller ris och en enkel grönsallad. 

Kyckling Marengo, enligt Thomas:

• 2½kg kyckling, gärna en hel.
• 1 paket jägarbacon, (Scan 175g)
• 250g färska champinjoner
• 250g steklök (ca 25st)
• 2 hela vitlökar, finhackade  
• 2 burkar hela tomater
• 4-5dl torrt vitt vin
• 1dl chilisås
• 2dl grädde
• Kycklingfond efter tycke
• Basilika, persilja, rosmarin och oregano efter smak
• Salt och peppar

Jag stekte helt enkelt baconen knaprig innan jag lade den i grytan. Fettet som bildades använde jag både till att steka svamp och lök. Kycklingen styckades ner till lämplig storlek och förseglades i pannan med lite smör och kryddades ordentligt med salt och peppar. Se till att skroven får plats i grytan då de ger bra buljong.

Sedan fick allt gå på svag värme. När kycklingen var färdig så tog jag upp den för att kunna justera smakerna. I med grädden, lite mer salt, lite mera örter och sen var saken klar.

Grytan skall serveras till ett större sällskap imorgon, vilket bara är bra då smakerna verkligen kommer utvecklas nu över natten.

Förresten, du såg inte Uppdrag Granskning? Väldigt intressant och jag fick mig verkligen en tankeställare om den odlade laxen. Hittills har jag trott att de största problemen har handlat om övergödning, parasiter och sjukdomar. Du kan se det hela här.

Ha en bra kväll.

/Thomas

Det var inte så längesedan temperaturen kröp ner till minus 15 grader och vädret verkade hålla i sig. Undertecknad var exalterad och siade om en barndomsliknande vinter, där man för första gången på en massa år skulle kunna åka skridskor på havet. Jag är naiv. Det är jag medveten om. Den visionen töade bort och nu är det precis som det brukar vara den här tiden av året i södra delen av landet. Grått, disigt, regn och stormiga nätter.

I brist på annat kan man iaf njuta av lite grillad halloumi med en spännande kaprisdressing. Av någon idiotisk anledning fick jag för mig att jag inte gillar halloumi, trots att jag njöt av den flera gånger i Grekland, sommaren 02. Har jag ännu en gång blandat ihop den med den alltid så smaklösa mozzarellan som ingen fantasifull olivoljedrypande och basilikaklädd reklamsnutt i världen kan få mig att ändra uppfattning om? Kanske det.

En snabb genomgång av mitt kryddförråd visade ett kraftigt överskott av kanel och saffran. Saffranen kommer att användas till en skaldjurshistoria, men kanelen blir lite knepigare. Vi får väl se vad som händer.  Sitter du på nåt förslag så shoot.

/Thomas

Och sist men inte minst julens köttbullar. De ljusa är de traditionella (även om de lärde tvistar om hur sådana skall kryddas) och de gula är de i vissas ögon - kontroversiella saffransköttbullarna.

Wasabisillen saknas det tyvärr bild på, men för den intresserade kanske jag gör en ny omgång till påsk.

Nu är det äntligen ett nytt år och för en gångs skull så är vintern här på besök. Min resa uppåt landet bjöd inte bara på trevligt sällskap men även snö och kyla. Lite bitter var jag när jag satte mig på tåget hemåt igår då jag var helt säker på att det som vanligt skulle vara storm, regn, snöblandat regn här i söder. Men si där hade jag hur fel som helst och jag trivs:)

Har lite att stå i nu de närmaste dagarna så bloggandet kommer att gå trögt nu den första tiden, men som så många gånger förr, får du helt enkelt hålla utkik.

Och god fortsättning på er. Hoppas det nya året blir bra för oss alla.

/Thomas

Goddagens. Hoppas julhelgen flöt på som den skulle och att ni hinner ladda inför årets sista dag och festliga afton. Framåt kvällen rör jag mig dit jag skall spendera min nyårsafton och hjälper till med de kulinariska förberedelserna.

Enbär och pepparkryddad Entrecôte, serverat med potatiskaka, kantarellsås samt syltade äpplen

En hängmörad Entrecôte. Många anser att detta är en råvara av klass och status som man icke skall förolämpa med krångliga kryddor eller vägkrogstillbehör. Jag förnekar inte dessa åsikter, men tycker ändå att den förtjänar något mer än kokt potatis och vitlökssmör.  Jag hade en idé men visste inte om den kunde förverkligas då det fanns olika åsikter om det skulle bli älg, fläsk eller nötkött. Älgfärs lät lockande, men det finns tillräckligt med varianter på biffar här på Krydderiet. Lax, bönor och nötfärsbiffar hår fått mannekängat både en och två gånger och jag insisterade att det skulle vara nötkött i hel form. Och plötsligt står man där med en råvara som kostar flera hundra kronor kilot. Är det då någon mening att torrmarinera det med de där enbären och svartpepparkornen som jag omsorgsfullt mortlat till angenäm konsistens?

Hehe.. Inspirerad av Nobelmiddagen utan att ens veta vad de tänkte servera försökte jag svänga ihop något som kanske inte var lika lyxigt och avancerat, men lite mer än korv o makaroner så att säga.

Om man översätter ovanstående till ren svenska så är det alltså en kycklingfilé som både marinerats och glaserats med Cointrueu (apelsinlikör) samt lite av mina favoriter från kryddskåpet.

En reducerad balsamico möter den söta hettan från kycklingen och sältan från rotfrukterna. Som prick över i (inte med på bilden dock) så mixade jag ihop getost med lite grädde och crème fraiche till en riktigt fluffig historia som verkligen lyfte fram de aromatiska tonerna från citrusoljan till rotfrukterna.

Kanske inte en måltid värdig en konung eller någon professor som ger oss de senaste rönen om "svart materia". Men det var riktigt gott.

/Thomas

Är köttbullarna ett "måste" på julbordet? Enligt Scans undersökning om julmat, 2007, så vinner skinkan (inte så oväntat kanske) överlägset. På andra plats kommer sillen, följt av Janssons och därefter kommer köttbullarna.

För att piffa upp de ganska vardagliga köttbullarna som kanske är mest tilltalande för de små så ger jag dig ett förslag på en exotisk variant som garanterat kommer sticka ut. Och de är goda:)

Thomas exotiska julköttbullar:

• ½kg blandfärs
• 1½dl standard mjölk
• 1dl ströbröd
• ½dl vetemjöl
• 1 ägg
• 1 gul lök
• ½-1dl russin
• 10st soltorkade tomater
• 2-3st vitlöksklyftor
• 1 påse saffran (0,5g)
• 2tsk sambal oelek
• Salt och peppar efter smak

1. Blanda ströbröd och mjölk i en bunke och låt svälla. Knäck i ägget och vispa ihop.
2. Pressa i vitlöken, tillsätt saffran och oeleken. Salta och peppra.
3. Sjud russinen i vatten några minuter så att de sväller. Samma process med de soltorkade tomaterna om det inte är den färdiga sorten på burk.
4. Hacka löken fint och stek den gyllene på medel värme. Låt den svalna av innan du häller den i bunken.
5. Hacka tomater och russin och blanda i grunden till färsen.
6. I med köttfärsen. Blanda ordentligt.
7. Pudra vetemjölet över färsen och blanda en gång till.

Låt färsen svälla en halvtimme innan du formar bullarna. De har allt tjäna på att få vila lite på bakplåtspapper en stund innan du steker dem.

Någon bild blev det inte den här gången. Kameran var inte laddad och köttbullarna hamnade i frysen så fort de svalnat.

Har du tröttnat på standardbullen med salt och peppar, men ändå känner att "de hör ju till" så pröva ovanstående recept.

Smaklig spis!

/Thomas

Kryddpeppargriljerad fläsklägg, serverat med kanelbakade rotfrukter
samt rödkål med nejlikor och russin.

Visst köper jag tugget om stress, krav och måsten. En småbarnsfamilj har nog att göra ändå och där är det betydligt viktigare att laga det som barnen tycker om när hela familjen skall julstöka. Så man lägger hellre tid på ett pepparkakshus, marsipangodis, köttbullar och risgrynsgröt. Då är det rätt smidigt att de mer "vuxna" smakerna finns färdiga i affären. Men ändå?

Så jag bestämde mig för att göra ett försök. Skulle tippa på att det gick ½kg rödkål. Strimlade den ganska grovt. Dels för att ge den där hemlagade känslan, men också för att den skulle kunna stå på spisen längre utan att det skulle bli mos.

Fräste kålen i mycket lite matolja tillsammans med en finhackad rödlök på svag värme. När kålen sjunkit ned i grytan hade jag i 1dl russin, 1dl vatten, 1dl mörk sirap, 1 kork ättika 12%, ½-1dl balsamvinäger, ½dl rödvin, 5 nejlikor

Detta fick sedan småkoka i en timme. Självklart smakades det av med salt och peppar. Jag var först inte helt säker på att jag diggade smaken från nejlikorna. Men det visade sig senare vara en höjdare. Rödkålen fick sedan stå till sig i kylen över natten då passade jag på att fundera på vad man skulle äta den till.

Dagen efter inhandlades det en rimmad fläsklägg och sedan åkte lergrytan fram. Den fylldes med rotselleri, kålrot, palsternacka, potatis och gul lök. Detta varvades med ett par kanelstänger, ingefära, krossade vitlöksklyftor, lagerblad och svartpepparkorn. Efter en timme i ugnen på 200 grader så tog jag ur rotfrukterna och buljongen. Fläskläggen fick gå ytterligare 20 min på 175 grader innan den togs ut för svalning.

Griljerade den med en knäckig historia på mörk sirap, kryddpeppar och svartpeppar. Det serverades som på bilden plus lite grov senap.

Det här blev både lyckat och uppskattat.  Tackar för sällskap och en mysig afton i julens tecken.

/Thomas

God afton.

Ikväll blev det en enkel men god grönsakssoppa. Skalade och tärnade potatis och palsternacka. Fräste dem tillsammans med en gul lök, vitlöksklyftor, blomkålsbuketter samt brysselkål. Hällde på vatten så det täckte grönsakerna, slängde i en buljongtärning och drog ett par varv på pepparkvarnen. Medan blandningen fick sjudas mjuk gick jag igenom hela mitt register av fula ord eftersom underdelen till stavmixern inte låg där den skulle. Ungefär samtidigt som grönsakerna var mjuka och jag drog av dem från värmen hittade jag den försvunna mixerdelen (bakom en påse vetemjöl och en burk med russin).

Soppan mixades slät och fick småputtra på spisen en liten stund till. Smakade av den med lite salt och precis vid servering gjorde jag ett desperat försök att få till en sån där latte-virvel med lite grädde. Det gick så där. Men soppan blev riktigt god. Rena smaker och len konsistens. Kändes som ett bra sätt att göra sig av med den där skrynkliga palsternackan som sett sina bästa dagar. I synnerhet när de enda de tjatar om nu för tiden i radion, tidningar och på tv:n är om hur mycket mat vi slänger i onödan varje år.

Och att bro på tv. Du har väl inte missat Paulo Robertos kokkonster? Inspirerande och eldig matlagning från Italien. Per Moberg har fått sig en värdig konkurrent:)

/Thomas

Godafton.

Snöblandat regn, ösregn och hagel. Hösten är här för att stanna och de fina dagarna blev få. Men jag kan med glädje se tillbaka på fisket som faktiskt gav utdelning. Och även om suget efter att dra upp en "krokodil" fortfarande finns där och man stundom är bitter då planerade turer ställs in på grund av vädret, så vet jag att det blir fler chanser nästa år..

Så när lördagens fisketur skrotades blev det en matlagningskväll ute vid Ryssbergets mörka skogar. Och det är minst lika trevligt.

Till förrätt serverades en smörstekt toast med rökig bönmousse. En klassiker som verkligen är klädd i havets smaker. Den färskrivna pepparroten är pricken över i och många är de köttätare som lurats och förnöjt konstaterat att "lenare böcklingmousse får man leta efter".

Bloggen har legat stilla ett tag. Jag har varit inne i en formsvacka och helt enkelt inte haft inspiration och kameran har varit på vift.

Vi får helt enkelt hoppas på lite bättre tider nu.

/Thomas

En järngryta är grund till denna skapelse. Några burkar från skafferiet med torkade trattkantareller och svart trumpetsvamp var minst lika viktiga. Min nya hobby är att göra en duxelle på svampen man har hemma. Smakupplevelsen blir intensiv och passar utmärkt till det mesta. Tyvärr är  svampsäsongen ganska varierande så för egen del blir det enbart vid lite lyxigare tillfällen.

Gäddköttbullar

-     Thomas. Din gäddanrättning med saffransås ser väldigt smarrig ut, men andas för mycket fransk 70-talsrestaurang.

Roligt när folk leker Gordon Ramsay och ser ner på alla recept som är skapade innan år 2000:) Men visst kan väl jag också hålla med om att jag kan uppfattas som en bakåtsträvare. Dock ser jag inget fel med det då mången tidlösa klassiker håller på att falla i glömska i ett samhälle där mat blir allt mer och mer trendbunden, samtidigt som den gärna inte skall ta mer än en 5-10 minuter att laga.

Men jag är inte den som är den, utan visar gärna ett serveringsförslag anpassat för storstadens sus och dus.

Gäddköttbullar serverade i en wrap med slicad avokado, gurkstavar, rödlök, inlagd chili, limeyoggi och wasabi är en höjdare.

Du behöver:

• 400g malen gäddfärs (eller annan vitfisk)
• 1st medelstor lök, finhackad
• 1st kokt kall potatis, pressad
• 1dl finhackad persilja, dill eller gräslök, finhackat
• 2 vitlöksklyftor, pressade
• 2st äggvitor
• 1dl ströbröd
• 2msk maizena
• ½dl mjölk
•  Paprikapulver, vitpeppar och salt efter tycke.

Fräs löken gyllen i smör eller olja och låt den kallna. Blanda ihop alla ingredienser utom ströbröd och maizenan till en mjukfärs färs. Sikta maizena över färsen och blanda ner den tillsammans med ströbrödet. Låt färsen svälla en halvtimme. Forma fiskfärsen till bollar med blöta händer och stek dem på medel värme i 5-8 min.

Tunnbröd eller tortilla är en smaksak. Tortillan är dock mer stryktålig så jag föredrar den i det här sammanhanget. 

Det här var en trevlig upplevelse med hyfsat sting från wasabin och den inlagda chilin. Att linda in den i folie är en ganska smart idé.

Smaklig spis!

/Thomas

Nu har fisket varit lyckat tre gånger i rad när vi varit ute. Det är nästan så man kan bli religiös! En dryg timme innan oturen äntligen släppte för Johan stod vi just och diskuterade huruvida man helst ville landa en stor gädda eller en ädelfisk på några kilo, tro det eller ej.

Vi ironiserade över informationssidorna på nätet som enligt oss inte är verklighetsförankrade. Att kunna dra lax från land låter ju trevligt, men inte speciellt sannolikt.

Sen fortsatte fiskandet. Vi rundade en udde, men där var det för långgrunt så vi gick tillbaka till den plats där jag fick min gädda i fredags och Johan tappade en.  

Johan kastar i och det tar bara några sekunder förrän han hojtar till "fan jag har napp!" Sen blir det tyst en sek. Jag undrar om den släppte och Johan vet inte. Plötsligt vakar det och vi ser båda att den är kvar. Han börjar veva in. Jag står beredd jämte med huggkroken. Spöet är knappt böjt och vi tror båda att den lossnat. Snacka om att man blir paff när den närmar sig land och man inser att det inte är en gädda!

När den snor in sig i blåstång får vi båda panik. Antingen kommer linan brista eller så lyckas den vrida sig loss från draget, men Johan lyckas släpa upp den på land!

Johan skiner som en sol. Våra böner har äntligen blivit hörda! Vår effektivitet har ökat med flera hundra procent!

Nu har vi bestämt oss för att fisket under sommaren är ett avslutat kapitel och att höst, vinter och vår är det som gäller här efter.

Ok, skulle man mot all förmodan hamna vid en trolsk liten sjö uppåt landet som erbjuder bra abborrfiske så varför inte, men i så länge vi befinner oss i södra delen, så får sommarfisket stanna som romantiska barndomsminnen.

Ha en bra afton, så höres vi!

/Thomas