krydderiet

Vårt tålamod börjar äntligen ge resultat. Gäddan ifråga fångades i Blekinge skärgård på ett silverfärgat Toby en regnig seneftermiddag. 2,4kg är en optimal matfisk. Större fisk duger bara till paté eller queneller. Dock säger samvetet att man skall tänka på framtiden. Det finns en morgondag också. Storvuxen gädda ser till att reproduktionen fortsätter, vilket man bör tänka på. Nu är det väl ingen jätterisk att Johan eller jag skulle landa en krokodil på en 6-7kg eller mer, men ändå.

Orkar du läsa vidare så kommer här en redogörelse om en måltid som höll på att gå åt skogen:

Som vanligt drabbades jag av beslutsångest. Skulle gäddan kokas, stekas, bli paté eller något annat? Äntligen hade jag lyckats med det jag tjatat om i flera månader - att landa en gädda och då ville jag inte under några omständigheter förstöra den. Sen erkänner jag att jag slappat bort eftermiddagen eftersom jag var lite sliten efter gårdagens utsvävningar i Hosaby (tackar för senast).

När jag väl bestämt mig för att koka den i en smakrik buljong och försöka piffa upp anrättningen med lite trevliga tillbehör, så uppstod nästa problem. Jag hade inte tillgång till de ingredienser jag behövde. Dålig planering tänker du, men jag tänker inte gå och handla en massa råvaror när hela projektet kunde grusa sig om jag inte lyckades fånga en gädda.

Som tur var kunde jag låna vitt vin av grannarna. Vitt vin som var basen både till buljongen som jag sjöd fisken i och till saffranssåsen. Och fanns det saffran? Det hade jag inte heller kollat upp. Men i kryddlådan i skafferiet hittade jag 1½ påse! Blev lika glad som förvånad.

Musslor fanns det dock inga hemma, men det gjorde inget. Vi käkade kräftor i fredags kväll och det blev en del över. Jag svängde ihop en marinad som svansarna fick dra i innan jag dubbelpanerade dem.

Allt det här orsakade under tillagningen en del irritation, men så fort jag började få ordning på prylarna så lugnade jag ner mig och plötsligt var det klart att servera!

Gäddan smakade underbart gott och tillbehören var en fullpoängare. Tack till grannarna som hade en skvätt vitt vin till låns!

Vi hörs!

/Thomas

Gjorde den här enkla lunchrätten innan idag. Aubergine eller "äggplanta", som den också kallas är en schysst grönsak. Tyvärr är den ofta rätt dyr och har mest figurerat som grekiska semesterminnen för gemene man. För den del av befolkningen som väljer grönt har den spelat en större roll, då den är perfekt att skiva, marinera och slänga upp på grillen. Den är superb att panera och steka, eller att ugnsbaka den, gröpa ur innanmätet och mixa ihop med lite olivolja och favoritkryddorna. Om man skalar och skär den i mindre bitar som sedan förvälls i saltat vatten så går det (tro det eller ej) att trolla fram en vegetarisk "senapssill". Ja den har många användningsområden.

Men idag blev det en gratinerad variant som serverades med en tomatsky. Enkelt och gott. Trots att äggplantan fortfarande står i skuggan av t ex zucchinin som vi älskar i att fylla, ha i grytor och bygga gratänger på, så finns det en hel del åsikter om hur man bäst lagar till äggplantan.

Min kära far ringde mig i Malmö för ett tag sen. Han skulle göra moussaka. Måste man salta skivorna innan och dra ur vätskan? Ja du...

Skulle jag grilla auberginen skulle jag aldrig göra det, då marinaden fixar det åt en. Men nu..? Visst är man glad att nära o kära, vänner o bekanta vänder sig till en, men jag håller inte reda på allt och den som någon gång kollat på Kitchen Chemistry vet att klassiska husmorsknep punkteras, men att även moderna metoder kan vara rent trams. Så mitt svar blev helt enkelt "gör det som känns mest logiskt".

Gällande den gratinerade så drog jag faktiskt ur vätskan med hjälp av lite salt och en dryg halvtimmes vila. Sen menar vissa att man skall försteka skivorna eller fritera dem. Andra påstår att det är bara att lägga på fyllningen och sen köra på.

Jag gjorde det som kändes mest logiskt. Jag penslade dem med olivolja och bakade dem först i ugnen på 200 grader. Under tiden fräste jag upp fyllningen och rev lite ost. Och medans skapelsen fick sköta sig själv i ugnen gjorde jag tomatskyn och sedan var det klart o serveras. Och det blev riktigt bra.

På återseende!

/Thomas

God afton. Det blev en fisketur igår och för en gångs skull behövde vi inte enbart njuta av den vackra naturen utan det blev utdelning också. Jag landade en liten gädda och tappade en större direkt efter.

Du som följt Johans och mina strapatser känner till att vi farit land och rike runt och i somras bestämdes det att det är slutfiskat i betalsjöar och möjligtvis förevigt om det inte händer något spännande snart.

Man känner sig som en idiot och undrar vad man gör för fel, för så här var det aldrig när man var barn. Fisket gav nästan alltid resultat både i storlek och mängd. Nu för tiden får man nöja sig med näbbgäddorna på våren, några abborrar i någon svindyr sjö när man gett upp jakten på ädelfisk. Sen sitter man där och gråter framför fiskesidor på nätet när det varit någon tävling i en nära eller avlägsen sjö där några killar i lägre tonåren, "bara" lyckats dra upp 15 gäddor och "tyvärr" så vägde "bara" 2st över 8kg.

I teorin skulle man kunna dra åt fanders för att pilka lite torsk istället, men som sagt; det blir aldrig av. I slutet har vi oss själva att skylla.

Men inte igår! Det här var precis vad som behövdes för att väcka det insomnade självförtroendet. Nu lär det garanterat bli fler turer. Gårdagens fångst var som sagt ingen jätte, men man fascineras ändå över hur mycket krut det är i dem oavsett storlek och det faktum att gäddan högg på ett drag som var större än dess eget huvud!

Direkt när jag dragit upp den släppte den på bryggan, vilket jag är tacksam för, då den förtjänade att få växa till sig. I våras när jag för första gången sen 1999  lyckades med det otroliga att få upp en gädda i hamnen i Hällevik hade den svalt hela wobblern så då hade jag inget val. Men efter att den här blivit fotograferad fick den återgå till det fria. 

Intressant att det högg direkt när jag kastade ut igen och den här gången var det en större jägare! Precis när jag förnöjt konstaterade att vår effektivitet ökat med flera hundra procent och drömmen om en gäddpaté eller queneller (precis som i fornstora dagar) tog form, så släppte den vid bryggkanten. Snopet värre.

Och nu är det väl själva fan rent ut sagt om man inte skulle kunna landa en ordentlig gädda de närmastade dagarna. Jag håller tummarna.

/Thomas

Fotnot: I Sölvesborgsviken 1999-2000 var fisket helt ok. Där landade vi stora gäddor (från båt, men ändå) i princip var enda gång vi var ute. I våras träffade jag min gamla fiskekompis från gymnasiet och enligt honom så "kokar det" fortfarande i Sölvesborgsviken. Det är definitivt värt ett besök/försök.

Hela september gick och jag hann bara med ett inlägg här på Krydderiet. Vi kan väl kalla det för en välförtjänt semester. Nu är det äntligen höst på riktigt. Sommar och sol i all ära enligt vissa, men hösten har sin tjusning som jag inte ämnar försumma.

Jag har lite svårt att tro det själv men det ser faktiskt ut som om det kommer bli lite fiske, trots allt. Hur många gånger har man inte bannat värmen och tjatat om "när hösten kommer skall vi minsann ut och fiska och då bla bla" i all oändlighet.

Sen är det plötsligt december och ett nytt år bakom hörnet. Och vad hände med fisket? Ingenting....

En kompis och jag tog dock saken i egna händer för ett par veckor sedan och besökte piren vid Limhamn. Naiv som jag är glömde jag bort att bara för att det är vindstilla inne i Malmö så behöver det inte vara det ute vid öppna havet. Något vi båda bittert fick erfara.

För dåligt klädda i kombination med att det låg drivor med blåstång vid ytan som fastnade i lina o drag så fort man kastade ut, gjorde att vi avbröt inom en timme.

Idag är dock vädret lite trevligare och jag är riktigt sugen på höstfiske!

Gällande bloggen så är jag även sugen på att dra igång den igen, så nu är vilans tid förbi.

Håll utkik!

/Thomas

Det är dags att säga farväl till sommaren och vad passar bättre för det ändamålet än lax? En ugnsbakad laxsida endast uppiffad med flingsalt, citron och grovmalen svartpeppar är ett kapitel för sig. Ett trevligt sådant. Jag är en av den som oftast tycker att lax är en utmärkt råvara som man inte behöver "förinta" med allehanda kryddor. Men det förhöjer känslan av lyx att använda ädelfisk istället för de frysta alternativen till torsk, som egentligen lämpar sig bättre till bullar och biffar.

Nu är jag färdigflyttad. Tackar de som hjälp mig och passar även på att tacka vädrets makter som gjorde vädret flyttvänligt. Inget solsken, men heller inget regn. Perfekta förhållanden. Nu skall jag bara få ordning på mitt rum och alla prylar, sen kan bloggandet sakta komma igång igen.

/Thomas

Vi är väl alla överens om att paj är vår och sommarmat. Den har sin givna plats i picknickkorgen, på kräftskivan, eller när vi slappnar av på någon uteservering under lunchrasten. Har man tur så är pajen hemlagad, men hyfsat ofta så handlar det om något fabrikat som är misstänkt likt de varianter vi hittar i frysdisken på COOP. Nu är det förvisso inte fel, då vi alla har dagar och kvällar då mikron är en av våra bättre vänner.

Skaldjurstårtan förvekligades och resultatet blev ganska bra, om jag får säga det själv. Den skulle kunna ätas solo eller gästspela på en kräftskiva. Men nu fick den ställa upp som förrätt. Och då räcker den antagligen till 8-10 pers 

Gelatinmängden är något tveksam. De flesta matintresserade har garanterat någon gång i sitt liv följt ett spännande recept på paté eller fromage till punkt och pricka, bara för att inse att "fan det blev inte ok och ändå gjorde jag exakt som det stod i receptet". Hur fast tårtan blir behöver alltså inte grunda sig på din förmåga. Det kan lika gärna vara personen bakom receptet som har en annan uppfattning om hur mycket gelatin som är korrekt. Så du får pröva dig fram...

Thomas skaldjurstårta:

Botten:

• 6-7st skivor kavring
• Smör

Fyllning:

• 350g färskost (1½ paket a 200g)
• 2½dl grekisk yoghurt
• 4msk majonäs
• 1 paket dill (Findus 35g)
• 2st stora rödlökar, finhackade
• Saft och cest från en citron
• Ca 4dl kräftsvansar, grovhackade
• 1-2tsk salt
• Några varv på pepparkvarnen och eventuellt lite flytande honung.

• 7st gelatinblad
• 3 korkar hummerfond
• ½dl vatten

Dekoration:

• 1-2 burkar röd eller svart rom av valfri sort.
• Kallrökt lax i skivor, 4st
• Dillkvistar
• Citron eller limeskivor

Ta en form med löstagbara kanter. Bred smör på kavringen och skär bort kanterna. Är brödet färskt skall man utan problem kunna pressa ner det i formen (skär lite mindre bitar). Är kavringen däremot torr så spraya på vatten eller pressa lite citron över, så sväller brödet och "sätter sig" i formen.

Färskosten är enklast att först mosa mjuk med en gaffel innan man blandar den med övriga ingredienser (utom gelatinet). Var försiktig med saltet. Sältan från kräftorna varierar beroende på märke eller om de är färdigskalade. De jag använde mig av saknade salt helt och hållet (kändes det som), så jag fick justera upp det.

Gelatin är alltid knepigt. Vissa menar att man skall blötlägga dem i vatten, krama ur dem och sedan snabbt röra ner dem i smeten. Jag tycker det är bättre att koka upp dem i lite vatten och smälta ner dem direkt i kastrullen och hälla ner det sen. Här använde jag mig även av lite hummerfond eftersom kräftorna var av märket smaklöst. Även här får man tänka på sältan så man inte överdoserar. Häll sedan fyllningen i formen över kavringen och bre ut den med en degskrapa eller liknande. Dra gladpack över och ställ den kall.

Den bör stelna omgående. Efter ca 4  timmar är den färdig. Dekorera som på bilden eller efter egen fantasi. Många gör dock misstaget att tro att allt som är i tårtan måste synas ovanpå också. Varför inte lägga lite mindre, så slipper gästerna skämmas när dekoren ramlar åt alla håll och kanter?

Tårtan blev i lösaste laget av någon anledning. Visst höll den ihop och det gick bra att skära bitar av den, men hade det här varit utomhus, en varm och solig sommarkväll, så hade vi fått problem. Smaken var dock riktigt fin. Den blev sådär fluffig att man nästan skulle kunna tro att fyllningen var byggd på vispad grädde. Kanske berodde det på färskosten? Kanske på den "snåla" mängden av gelatin? Gott var det i alla fall.

Om du ämnar pröva ovanstående recept så får du gärna berätta vad du tyckte om det. Om du gjorde något annorlunda eller lyckades styra upp rätt mängd gelatin osv. Kul o veta.

Smaklig spis!

/Thomas

Nu är det bara några dagar kvar till årets jazzfestival. Jag hoppas innerligt att vädret skall ordna upp sig. Just nu är värmen och solen någon annanstans och enligt SMHI så kommer de närmaste dagarna bli likadana. Men jag vill tro att det ordnar upp sig. Det måste det göra.

Årets festivalprogram är upplagt och det kan du spana in genom att klicka här.

Som vanligt får vi långväga gäster i samband med festivalen och jag tänkte försöka svänga ihop en skaldjurstårta. Vill minnas att jag ungefär vid samma tid förra året bjöd på en matjessilltårta och att jag då mumlade något om en skaldjurstårta. Så det är väl dags nu, antar jag.

Och jag är för tillfället ganska utvilad. Är ledig i dagarna två och har fått ta igen sömnen, så det ska väl gå att ordna. Om en stund tänker jag se över råvarorna och se vad som behöver handlas hem. Om tårtan blir hyfsat vacker att titta på så hamnar den här, inom de närmaste dagarna.

Du får hålla utkik!

/Thomas

När man står i ett restaurangkök hela dagarna eller kvällarna så är det sista man vill när man kommer hem, att ställa sig vid spisen igen och så även den här gången. Vissa kallar mig kräsen. Andra har stundom ansett att jag har fascistiska drag när det kommer till matlagning och det är egentligen så långt ifrån sanningen man kan komma. Är jag själv så ser jag ingen anledning att lägga ner timmar i köket. Är man dock fler eller det vankas fest så ser jag det dock som en självklarhet att man anstränger sig.

Och de flesta håller väl med om att man arrangerar ett knytkalas så blir det både obalans och eventuellt sura miner om någon dyker upp med en paj och potatissallad, en annan med biffar, kalla såser etc.. Och så kommer en tredje med en påse färdiga popcorn.

Därför kändes det tryggt att veta att sällskapet man skulle umgås med har samma åsikter som jag, vilket kraftigt reducerar risken för att ovanstående scenario skall utspela sig.

Det bjöds på matjessilltårta, hembakat ört och vitlöksbröd på durumvete. Jens och Sara hade med sig paj. Lägg sedan till sangria, kalla såser och en överdriven mängd kräftor. Flera sorter att välja på, men inga bottennapp, lustigt nog.

Då de flesta av oss växt upp ihop och en del av oss har inte träffats på 10 år så det känns som man har en del att ta igen. Det konstaterades omgående att sommaren snart är förbi och att ungefär 8 av 10 planerade saker runnit ut i sanden. Vad hände med barndomens ljuva sommarlov? Inte nog med att sommaren varade för evigt. Dessutom var det mest ansträngande man behövde göra, att klippa gräset hos farmor och farfar samt gå upp tidigt på morgonen för att hämta ålreven man satt kvällen innan ute i viken.

Alla kände någon form av ångest inför den kommande hösten. Inte bara för att man försummat sig själv, men även för att livets allvar ständigt är närvarande. Tillbaka storstäderna med allt vad det innebär.

Det var en lyckad afton, som tyvärr fick avbrytas tidigt för egen del, då jag skulle upp dagen efter. På återseende,  snart hoppas jag.

Och vad hände med tryffelhonungen? Jodå. Den smakade. Tyvärr mindre än vad den kostade. Det var inget fel på den, men jag hade förväntat mig mera. Påstår inte att jag är någon vinkännare. Har baskunskaper och vet ungefär vad som funkar ihop. Dock tyckte jag mest att tryffelhonungen blev en sån där grej man köper vid finare tillfällen, trots att det finns alternativ som funkar lika bra. Typ, det går att hitta mousserande viner som är minst lika värdiga som där skumpan man pröjsade 500 spänn för, under nyårshelgen.


/Thomas

"Tryffel är en typ av underjordiskt växande svamp. Det finns ett flertal arter, men vanligen avses de ätliga varianterna. De används som krydda och anses som en delikatess. Tryffelsvamp uppsöks med hjälp av speciellt tränade så kallade tryffelhundar och tryffelgrisar. Det finns flera arter av tryffelsvampar. Mest känd är det som i matlagningssammanhang kallas svart tryffel, på svenska ibland perigordtryffel (Tuber melanosporum). Den växer endast i södra Frankrike och Italien, ofta under ekar. Även vit tryffel (Tuber magnatum) är populär, men mera sällsynt än den svarta. Vit tryffel växer i Italien och i Istrien i norra Kroatien, men ska även vid ett tillfälle ha hittats i Sverige - närmare bestämt i en trädgård i Bestorp söder om Linköping (2007). Att fyndet verkligen gjorts i Bestorp betvivlas dock av svampkännare då några egentliga bevis för detta aldrig lagts fram. Den vita tryffeln anses vara en av världens dyraste och exklusivaste tryffelsorter. Den tryffel som påstås ha hittats i Bestorp är sannolikt stjärnhovstryffel (Choiromyces meandriformis). På Gotland och Öland växer annars Bourgognetryffel vilt (Tuber Aestivum syn. Tuber Uncinatum), en svart vintertryffel som mognar oktober-december. På Gotland kan man följa med på tryffelsafari och själv vara med och leta efter tryffel med en tränad tryffelhund."

Så var sommarens kräftpremiär avklarad. Jumbokräftor av märket ICA. Kräftorna var fantastiskt goda. Det finns egentligen inget att anmärka på. Jag är till och med beredd att bortse från den något falska etiketten på förpackningen, för inte var det här några monsterkräftor. Men det glömde man snabbt. Vi snackar schysst konsistens, lagom sälta och riktig dillsmak. Faktum är att jag nästan blev lite imponerad. Sällan är de så bra. I större sammanhang brukar kräftorna drygas ut med pajer och annat, men vi nöjde oss med vitlöksbröd och ost. Frank Sinatra i bakgrunden och mousserande att dricka till. Nej, varför klaga? Det här gör jag gärna om.

Förövrigt har det inte riktigt blivit som jag tänkt mig med bloggandet. En klassisk kombination av idétorka och tidsbrist tar ut sin rätt. Och så är det med det. 

Innan jag avlutar vill jag påminna dig om årets event i vackra Hällevik:

http://www.helleviktradjazzfestival.se/

Du som vill varva ner med nära och kära, snacka minnen, äta och dricka gott, ackompanjerat av svängigt Tom & Jerry-gung, skall definitivt besöka Hällevik den 7-9 augusti!

/Thomas

Visst är det schysst när örtlandet växer så det knakar? Örterna verkligen frodas i det än så länge ganska varierande vädret. Och jag snålade inte på dem till den här skapelsen. Inspirationen är hämtad från min barndom då min farmor ofta lagade mat. För att göra rätten lite somrigare så skipade jag den stabbiga gräddsåsen eller svampstuvningen som man ofta förknippar med traditionsbunden mat. Kanske höjer en och annan på ögonbrynen när det gäller mitt val av sylt, men tro mig, det fungerar alldeles utmärkt.

Jag blev extra glad när jag hittade en kvarglömd påse med vinterpotatis i skafferiet. Det kändes på något vis mer korrekt än nypotatis. Nu fick jag dessutom en ursäkt för att få fritera:)

Åter till järparna..

Persilja, basilika och mynta finhackades tillsammans med gul lök. Jag blandade upp det med en rejäl matsked drottningsylt, kanske en halv deciliter rödvin och två pressade vitlöksklyftor. Därefter tillsatte jag blandfärs, ströbröd och ett ägg. Givetvis balanserades allt med salt och vitpeppar. Färsen fick svälla i en halvtimme innan stekning.

Gurksalladen är den enklaste historien av ättika, pressad lime, salt och socker. Inga konstigheter, däremot ganska fräscht.

Husmanskost är nästan aldrig fel. Järparna blev sådär mjuka såsom jag minns dem från farmors kokkonster. Gurksalladen som smakade friskt av lime, dammade av denna rätt som i mångas ögon är en bortglömd relik från fornstora dagar.

Smaklig spis!

/Thomas

Släkten kom på besök. Det var en spontan tillställning och en väldigt solig kväll. Tidigare på dagen så hade jag kokat en glace på tranbär och bergspeppar. Glacen användes till att pensla två olika spett: Jägarbaconlindade äppelklyftor. Chorizo, rödlök och karré.

Tredje spettet bestod av strimlad kycklingfilé som marinerats i citron, dragon, habanero och honung.

Fjärde spettet (som bilden visar) är ungnötslever. Endast penslat med olja, salt och peppar. I bakgrunden skymtar en av äppelklyftorna och till höger om spettet, den tranbärsglaserade karrén.

Glacen är jag väl inte helt nöjd med. Den blev för tunn och smakade inte så mycket som jag hade föreställt mig. Bergspepparn fanns där, men tranbären försvann någonstans på vägen. Jag har olika teorier om vad de berodde på samt vad man kan göra för att förbättra glacen. Men det får bli ett senare projekt.  

Idag är jag ledig och har unnat mig en sovmorgon, för en gångs skull. Just nu är det lite grått ute. Man kanske skulle dra och fiska?

/Thomas

På vår lediga dag så begav sig Johan och jag ner till Skåneland, till Häckeberga för att fiska lite ädelfisk. Häckeberga har vi läst om både i Sydsvenskan samt diverse forum på nätet och det lät lovande. Kritiska röster menar att det knappast handlar om en utmaning, då fisket där kan jämställas med att fiska i en laxodling.

Men Johan hade svar på tal. "Jag vill inte ha någon utmaning. Det räcker med sådant. Jag vill ha fisk!"

Och det är definitivt sant. Så mycket pengar som man lagt ner i år på fiskeutrustning, fiskekort, bensinpengar och flaskvatten, så hade det faktiskt varit roligt att komma hem med något annat än abborrar.

Så därför lät det här som ett lagom ansträngande projekt. Med andra ord; vi är trötta på den fina naturen och att fisket i sig är avkopplande. Sådant har vi fått tillräckligt av i förhållande till det konkreta resultatet av landade fiskar.

Förväntningarna var stora. Ok, det brukar dem vara, men nu hade vi båda storslagna visioner. På forumen på nätet så menade folk att Häckeberga "är så nära fångstgaranti" man kan komma.

I bilen ner diskuterades olika sätt som vi skulle kunna förädla fångsten på, samt hur mycket stålar man skulle använda, då det var kilopris upp till 3kg och allt däröver var gratis.

Väl på plats ordnade vi med fiskekort och gick ner till en av pölarna. Det första vi möttes av var en Regnbåge i kilosklassen som stod längst in vid kanten.

Den var inte det minsta skygg, utan lät sig villigt fotograferas (även med blixt). Vi tittade ut över vattnet. Det vakade oavbrutet och fisk i större storlek hoppade hela tiden. Det här verkade för bra för att vara sant!

Och det var det också. 5-6 timmars fiske med allt från fluga, spinnare, jigg och skeddrag, gav inte mer än några ynka nafsanden och Regnbågar som slött följde efter betet bara för att vända 2-3 meter från land.

Lägg där till all jävla (ursäkta) fiskar som slog och hoppade efter skräddare, nyckelpigor och humlor som var osmarta nog att landa i vattnet.

Man kände sig minst sagt frustrerad och provocerad.

Till slut erkände vi oss besegrade och gick tillbaka till ägaren och beklagade oss. Han menade att vi hade valt "den svåraste tiden på dygnet" att fiska på, men även den här gången hade Johan svar på tal:

"Det blir inte kallare än så här, det blir fan bara varmare för varje timme som går."

Förvisso hade ägaren en poäng och jag eller vi får väl skylla oss själva att vi har så många andra prioriteringar och halva året går och romantiserar vårens fisketurer, som sedan i praktiken stannar som ölberikade lördagsdrömmar.

På hemvägen bestämdes det att det är slutfiskat i betalsjöar nu under den varmare delen av året. Det får bli under hösten och vintern. Var snäll och påminn mig om det här i oktober-november när jag beklagar mig över sommarens värdelösa fiske.

/Thomas

        

Enligt tradition så lyser solen med sin frånvaro på midsommarafton. Hur det blir imorgon, ja det återstår att se. Tydligen skall vi som befinner oss i den södra delen av landet ha stört chans till fint väder. Vad det exakt innebär är öppet för tolkning och SMHI är väl inte direkt kända för att vara pålitliga.

Jag hade tänkt göra ett matjessill-test här på bloggen. Det finns ju en rad kända och okända märken, med skiftande kvalité, både i konsistens, sälta, kryddning och pris. Och det är inte alltid självklart att de dyraste sorterna är de bästa.

Nu blir det tyvärr inget test. Kanske låter jag gnällig, men hur man än gör så känns det nästan alltid som att tiden inte räcker till.

Är jag ledig är andra upptagna och tvärtom. Visst känns det igen? Och så är det. Tyvärr...

I år känns det som om alla nära och kära kommer att befinna sig på helt olika platser imorgon. Några är i Oslo, andra i Dalarna, ett sällskap tänker dra till någon sjö mitt ute i den skånska skogen och resterande jobbar. Gammal som jag känner mig, undviker jag helst att bo i tält samt att vara ifrån rinnande vatten etc. Så något firande mitt i naturen kommer inte på tal för min del.

Som tur är kan man slänga ihop en träff, dagarna innan, med några av dem man inte kommer umgås med imorgon och så gjordes det igår.

Vänner från Malmö kom på besök. Det vankades tre sorters sill, nypotatis och tillbehör. Bilden föreställer huvudrätten. En gång i tiden tyckte jag att quorn var en mycket angenäm uppfinning. Jag erkänner fortfarande dess egenskaper, men det var mycket längesedan jag själv använde mig av detta gröna alternativ. Det känns väldigt 2001, så att säga. Nostalgi är väl att ta i, men ändå...

Har väl inget mer av intresse att tillägga. Skall återgå till mitt slöa tv-tittande.   

Jag önskar alla läsare en trevlig midsommar. Med lite tur har vi vädrets makter på vår sida.

/Thomas

Lite halvt om halvt trött på potatissallader är man ju och bulgur skall vi inte tala om. Då slog det mig att det tjatas en hel del om nudelsallader så här i buffétider, så varför inte? Buffé blir det säkerligen under Jazzfestivalen så nu är det i allra högsta grad lämpligt att leka lite i köket. Äggnudlar använder jag definitivt inte ofta.

Marinaden till kycklingen är baserad på kokosmjölk, limejuice, röd chili, socker, salt och peppar. De strimlade kycklingfiléerna fick dra i ovanstående i hela 1½ dygn. Absolut inte nödvändigt, men projektet sköts fram hela tiden på grund av det ostadiga vädret och dubbla bokningar.

Och även idag har vädret gett oss en försmak på vad som väntar oss på midsommar. Man kan ju utgå från att det kommer regna då. Som det alltid gör. Därför körde jag spetten i ugnen istället. Precis innan servering strödde jag över lite kokosflingor.

Nudelsalladen består av strimlad och förvälld morot, strimlad minimajs, bambuskott, vattenkastanjer och klyftade nektariner.

Vinergretten svängdes ihop med hjälp av risvinäger, en stor bit färsk ingefära, mycket fint hackad, salt och peppar och någon tesked vit sirap.

Salladen saknade något: Shiitake och något grönt som bröt av salladens orangea färg. Men eftersom jag glömde min inköpslista när jag skulle handla, så blev det som det blev.

Och eftersom jag tycker rostade sesamfrön tillsätter en suverän nötig smak så borde jag kanske ha haft i det också alt serverat det separat. Men det får bli nästa gång det.

Smaklig spis!

/Thomas

• Jordnötsgratäng.
• Potatissallad med färsk mynta, soltorkade tomater och rostade sesamfrön.
• Friterade avorifärsbullar med persilja, vitlök och kryddpeppar.
• Sorbé på aprikos och apelsin, smaksatt med vanilj och röd chili.

Det finns ingen "röd tråd" med det ovanstående, bara lite kreativt skapande (vill jag gärna tro iaf). Hoppas det kommer att smaka bra. Skall sätta kameran på laddning och förhoppningsvis dokumentera de andras bidrag och aftonen i sin helhet.  

Håll utkik.

/Thomas