krydderiet

-         Vad gott det smakar, var den första spontana kommentaren.

-         Ja verkligen. Vad har du i?

Jag valde att avvakta ytterligare en stund innan jag släppte bomben. Det låter kanske dramatiskt, men nu skall ni veta att de som åt är ytterst konservativa och gillar bara gröna rätter om de alltid varit, just gröna. Typ nykokta primörer med citronsmör, grönsakssoppor, broccolipaj, o s v. Om maten ifråga är ett animaliskt recept som någon försökt ändra om genom att ersätta olika råvaror med vegetabiliska alternativ skulle maten med största sannolikhet automatiskt fördömas.

           
Björnbärssorbet i all sin enkelhet.

                                                                  
Jag har aldrig varit överdrivet förtjust i efterrätter. En vän som delar den uppfattningen sade att "mat äter man för att bli mätt och få i sig näring". Delvis har han rätt, men om man skall leva efter det idealet, så känns det som man kan sitta med en kastrull bönor och rotfrukter för resten av livet och det är inte vidare roligt. Självklart skall maten smaka gott och man skall kunna unna sig det där lilla extra. För egen del är matlagningen i sig ett intresse, vilket jag tidigare förklarat. Det är avslappnande, utvecklande och kreativt, när man väl har den tid som behövs för att göra just det där -  lilla extra.

Jag har hittills inte publicerat ett enda inlägg med efterrätter. Vet att jag någon gång skrivit om det (något med vit choklad), men aldrig något med bilder. Och nu när jag väl gör det, kan man diskutera resultatet.  Av alla bilder jag tog blev ingen riktigt bra. Värmen i köket ställde till det. Sorbeten började smälta så fort jag lagt upp den.

Men gott var det. Sorbet på egenplockade björnbär. Har man gäster är jag ganska säker på att många blir glatt överraskade. Man lever liksom i en föreställning om att sorbet skulle vara väldigt komplicerat att ordna på egen hand.

Jag kokade upp sockerlag och lät björnbären koka med. Om jag skall vara självkritisk hade det varit bättre om jag silat av blandningen innan jag lät den svalna av. Det fanns en och annan kärna. När den kallnat vispade jag äggvita till hårt skum och sen var det bara att blanda samman allt i en annan skål och lägga in i frysen.

Till två personer behöver du:

2 stora kycklinglår

1 stor gul lök
2 tomater
4-5 finhackade vitlöksklyftor

1 knippe persilja

1 dl cashewnötter

3-4 paprikor av blandad färg (jag tog vit, röd, grön och gul)

½ flaska rödvin

1-2 paket saffran (beroende på hur tydlig smak du vill ha)

Salt och peppar.

Blötlägg lergrytan i någon timme. Häll därefter av vattnet. Blanda sen rödvinet, med vitlöken, saffran, salt och peppar i en skål. Pensla nederdelen av lergrytan med olja och lägg där efter i kycklinglåren. Häll rödvinsblandningen över kycklingen.

Parmesanbrässerad kycklingfilé,  rotfruktskaka och
chutney på aprikoser och soltorkade tomater

Gästerna från Norge välkomnades med en trevlig middag. Rotfruktskaka var det väldigt längesen jag gjorde. Jag har en förmåga att snöa in på visa råvaror eller kryddor, vilket ni kanske lägger märke till. Och just nu tycker jag att parmesan är en förträfflig ost att ha med i matlagning. Den ger en kryddig sälta som är svårslagen och verkligen lyfter den enklaste rätten.

Jag började med rotfrukterna eftersom det tar längst tid. Skalade och skar potatis, rotselleri, palsternacka i väldigt tunna skivor. Varvade dem i en smörad glasform och kryddade med salt och peppar. Du kan pudra lite lätt med potatismjöl mellan lagren.  Formen får dock inte bli för full då det skall finnas platts för stanning. Knäck ett par ägg och vispa ihop dem med grädde.

Grädda på 200 grader tills kakan känns relativt mjuk och fått färg. Kör den sista stunden på 170 grader med folie över.

Det är viktigt att den får stå kallt och verkligen "sätta sig", när den är färdiggräddad. Sen var det dags att göra chutney. Någon har frågat mig vad det är för egentlig skillnad på salsa och chutney och mitt svar är väl att en chutney alltid är tillagad och ofta väldigt tjock och syltig i konsistensen, medan en salsa kan bestå av rå frukt eller grönsaker.

Det är alltid lite roligare att svänga ihop ett eget tillbehör, om tid finns, istället för den väldigt vanliga vinbärsgelén som hängt med sen, jag vet inte hur länge.

Jag strimlade soltorkade tomater, aprikoser, gul lök och la i en kastrull tillsammans med lite vatten, två sockerbitar, en skvätt ättika och några stänk tabasco. Det här sköter sig själv på spisen och det enda du behöver göra är att röra om då och då. Koka på svag värme, under lock.

Den är färdig när den känns mosig och frukten och grönsakerna verkligen kokat in i varandra.

Kycklingen är också stekt på svag värme och även den, under lock. Och när den började bli klar rev jag parmesan väldigt fint och rullade filéerna i osten.

Åter till rotfruktskakan. När den är kall skall den enkelt släppa formen, antingen av sig själv eller med hjälp av en stekspade. Lägg en skärbräda över formen, som lock och vänd den sen uppochner.  Sen är det bara att skära skivor av önskad storlek. Jag delade på dem, för att det var enklaste sättet att få dem att få plats på tallrikarna.



Kycklingen blir väldigt mör, tillagad på det här viset och smakerna kompletterar verkligen varandra. Måltiden tar ganska lång tid att laga, men i det här fallet är det verkligen värt det. Smaklig spis!


/Thomas