krydderiet

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år. För egen del avslutas 2009 i Malmö. Det blir buffé, mousserande, nya och gamla ansikten. Ser fram emot det. Hur skall ni fira? Avlat några nyårslöften?

Just ja. Laxen som jag gravade till jul använde jag Grand Marnier och inte Couantreu som jag tidigare skrev. Rätt ska va rätt. Och beträffande smaken så var den riktigt lyckad. Så pass att den kommer serveras på snittar imorgon kväll:)

Jag hoppas att ert avslut motsvarar förväntningarna och var nu rädda om öron, ögon och fingrar.

Så gott nytt på er så hörs vi 2010!

/Thomas

Barndomsbyn i vinterskrud. Kan det bli bättre:)

Sådär. Sillarna är gjorda. Skinkan är griljerad. Julklapparna är inslagna. Granen hade varit klädd om vi haft en sådan i år. Nu kan man bara slappna av och hoppas att det blir en trevlig jul. Önskar alla läsare och vänner en riktigt god jul!

/Thomas

Glöggmarinerad fläskfilé, serverat med krämig blåmögelostsås
samt apelsinsallad med rostad sötmandel

Jag ber om ursäkt för det extremt dåliga uppdaterandet nu i december, men det är mycket som händer i mitt liv just nu. Julstämningen börjar sakta men säkert infinna sig och jag stortrivs i vintervädret=) Bilden ovan är från Lucian den 13 december. Riktigt juliga smaker, utan att man tjatar sönder allt det traditionella.

Det samma gäller med årets lax som i skrivande stund håller på och gravas med Cointreau och Szechuanpeppar. Men självfallet blir det även Jansson, rödbetsallad, flera sorters sill och naturligtvis – skinka. Har även bakat lussekatter och gjort nougat. Hur går det med era förberedelser?  Mycket kvar? Stress?

Nu skall jag fortsätta. Ha en bra dag!

/Thomas

Förra året gjorde jag ett exotiskt alternativ till den klassiska julköttbullen, som både fick ris och ros. En del uppfattade det som att svära kyrkan medan andra lovprisade den vågade kryddkombinationen.  Självklart görs det julmat på Krydderiet även i år och här är årets utstickare på mitt julbord. 

Köttbullar med röd curry, kokos, lime och koriander:

• 0,8kg blandfärs
• ½ purjolök, finhackad
• 5 vitlöksklyftor
• 1 lime, cest + saft
• 1½-2dl kokosmjölk
• 1 ägg
• 1½-2dl ströbröd
• 2-3 msk potatismjöl
• 2 tsk tomatpuré
• 2-3 tsk röd currypasta
• 2-3 tsk koriander
• ½dl kokosflingor, gärna rostade
• 2 tsk malen ingefära
• 1-2 msk flytande honung
• Salt och peppar efter smak

Börja med kryddbasen. Häll upp kokosmjölken i en skål. Pressa i vitlök och blanda tillsammans med kryddorna, tomatpuré, kokosflingor limesaft och det rivna skalet. Blanda väl innan du knäcker i ägget annars klumpar det sig lätt.

Ha i färs och hackad purjolök, lite i taget och rör ihop med slev och pudra ner potatismjölet. Många brukar blötlägga ströbrödet i vätskan som skall i färsen, men själv föredrar jag att blanda i ströbrödet direkt i då den suger upp överflödet och gör bullarna eller biffarna lätta att arbeta med. Låt färsen stå och vila en halvtimme innan det är dags rulla och steka. Provstek gärna och är konsistensen för lös så är det bara att ha lite mer ströbröd. Jag stekte mina på medel värme i ca 5 min och lät dem sedan gå färdigt i ugnen på 150 grader i 10 minuter. Och du som ramlar av stolen nu, jag har även gjort en omgång klassiska:)

/Thomas

Gratinerade vinbärssniglar.

Ikväll åkte burken äntligen fram från skafferiet. Efter en hel del funderande tyckte jag de skulle serveras någorlunda traditionellt i alla fall. Lite småläskigt när jag öppnade burken. För ett ögonblick såg de faktiskt ut som de levde, fast det var väl bara en flashback från mitt trauma när jag skulle plocka den levande varianten. Om du vill testa, vilket jag definitivt tycker du skall göra, så behöver du följande.

Gratinerade sniglar, enligt Thomas:

• 1 burk sniglar, väl avrunna
• 200g rumsvarmt smör
• Ett rejält knippe hackad persilja
• Cest från en hel citron och saften från halva
• 8st vitlöksklyftor, fint hackade
• 1 skiva vitt bröd, hackat, (jag tog lantbröd)
• Salt och vitpeppar efter smak

Bröd och citronklyftor till servering.

Vispa smöret poröst och blanda i övriga ingredienser utom sniglarna. Smaka av med salt och vitpeppar. Lägg sniglarna i någon snygg form, t ex snäckskal och toppa med kryddsmöret. Gratinera i ugn på 250 grader tills smöret fräser och gratängtäcket fått lite färg. Servera med citronklyftor, hackad persilja, mjukt eller rostat bröd.

Jag tycker det var riktigt gott. Framför allt är jag nöjd med konsistensen på sniglarna. Definitivt inga ”suddgummin” här inte.  Gratängtäcket var så där knaprigt men mjukt undertill och persilja, citron och vitlök är ju aldrig fel. Rent psykologiskt så var det här ingenting mot surströmmingsskivan, och nästa sommar skall jag minsann, om tillfälle ges, jaga lite spansk skogssnigel=)

Ha en bra kväll.

/Thomas

Året var 1990. Inscannad för ers skull:)

När jag städade för ett tag sedan hittade jag en gammal ”Allt om mat” från oktober 1990. Det är ett tjockt specialnummer om festmat. Mycket underhållande läsning. Tidningens spalt med läsarnas frågor andas verkligen svunna tider. En Lisbeth från Göteborg förklarar att hon är laktosintolerant och vad det innebär. Hon vill ha hjälp att blanda ”vispgrädde till mjölk”. Bara en sådan sak, att Lisbeth är tvungen att förklara för ”Allt om mat” vad laktosintolerans innebär känns verkligen speciellt.

Idag tar man det mer eller mindre för givet, då det inte är något märkvärdigt. Fast det här numret trycktes långt innan man pratade om ”mjölkmage” och mejerihyllorna var fulla med hela sortiment av laktosfria produkter. En Per från Helsingborg har varit i USA och käkat frusen yoghurt som han saknar när han kommer tillbaka till Sverige. Men har man bara en glassmaskin så är det bara och ta en halvliter valfri fruktyoghurt och blanda i en halv deciliter socker och köra tills konsistensen är frusen.

Vi får även reda på vad ”hällefilé” är, samt skillnaden mellan blåkveite och hälleflundra. Jag antar att ingen av de båda närbesläktade arterna var rödlistade på den tiden då de gladeligen såldes lite här och där.  Man märker verkligen skillnaden mellan då och nu. På den tiden oroade sig en mamma över histaminhalten i tonfisken som hennes styrketränande son åt varje dag och vi får ett festligt recept på sallad på rökt ål med gröna linser och dressing smaksatt med äppelcider samt fransk senap.

Idag är det knappast gifthalterna i tonfisken som är det största problemet och alla krogar med samvete tar helt enkelt bort ålen från årets dignande julbord. Ja mycket har hänt de senaste tjugo åren. På den tiden var maten enklare men fortfarande lyxig. Man la överkursen åt sidan och njöt av portvinsmarinerat vildsvin med murkelsås och rönnbärsgelé. Saffransris med gröna ärtor funkade lika bra till fisk som till köttbiten. Maten låg på hela tallriken, snyggt fördelad istället för som idag, då allt skall byggas på höjden alternativt serveras i främmande form och konsistens. Inte konstigt att man blir nostalgisk och saknar det som en gång var. 

/Thomas