krydderiet

En järngryta är grund till denna skapelse. Några burkar från skafferiet med torkade trattkantareller och svart trumpetsvamp var minst lika viktiga. Min nya hobby är att göra en duxelle på svampen man har hemma. Smakupplevelsen blir intensiv och passar utmärkt till det mesta. Tyvärr är  svampsäsongen ganska varierande så för egen del blir det enbart vid lite lyxigare tillfällen.

Gäddköttbullar

-     Thomas. Din gäddanrättning med saffransås ser väldigt smarrig ut, men andas för mycket fransk 70-talsrestaurang.

Roligt när folk leker Gordon Ramsay och ser ner på alla recept som är skapade innan år 2000:) Men visst kan väl jag också hålla med om att jag kan uppfattas som en bakåtsträvare. Dock ser jag inget fel med det då mången tidlösa klassiker håller på att falla i glömska i ett samhälle där mat blir allt mer och mer trendbunden, samtidigt som den gärna inte skall ta mer än en 5-10 minuter att laga.

Men jag är inte den som är den, utan visar gärna ett serveringsförslag anpassat för storstadens sus och dus.

Gäddköttbullar serverade i en wrap med slicad avokado, gurkstavar, rödlök, inlagd chili, limeyoggi och wasabi är en höjdare.

Du behöver:

• 400g malen gäddfärs (eller annan vitfisk)
• 1st medelstor lök, finhackad
• 1st kokt kall potatis, pressad
• 1dl finhackad persilja, dill eller gräslök, finhackat
• 2 vitlöksklyftor, pressade
• 2st äggvitor
• 1dl ströbröd
• 2msk maizena
• ½dl mjölk
•  Paprikapulver, vitpeppar och salt efter tycke.

Fräs löken gyllen i smör eller olja och låt den kallna. Blanda ihop alla ingredienser utom ströbröd och maizenan till en mjukfärs färs. Sikta maizena över färsen och blanda ner den tillsammans med ströbrödet. Låt färsen svälla en halvtimme. Forma fiskfärsen till bollar med blöta händer och stek dem på medel värme i 5-8 min.

Tunnbröd eller tortilla är en smaksak. Tortillan är dock mer stryktålig så jag föredrar den i det här sammanhanget. 

Det här var en trevlig upplevelse med hyfsat sting från wasabin och den inlagda chilin. Att linda in den i folie är en ganska smart idé.

Smaklig spis!

/Thomas

Nu har fisket varit lyckat tre gånger i rad när vi varit ute. Det är nästan så man kan bli religiös! En dryg timme innan oturen äntligen släppte för Johan stod vi just och diskuterade huruvida man helst ville landa en stor gädda eller en ädelfisk på några kilo, tro det eller ej.

Vi ironiserade över informationssidorna på nätet som enligt oss inte är verklighetsförankrade. Att kunna dra lax från land låter ju trevligt, men inte speciellt sannolikt.

Sen fortsatte fiskandet. Vi rundade en udde, men där var det för långgrunt så vi gick tillbaka till den plats där jag fick min gädda i fredags och Johan tappade en.  

Johan kastar i och det tar bara några sekunder förrän han hojtar till "fan jag har napp!" Sen blir det tyst en sek. Jag undrar om den släppte och Johan vet inte. Plötsligt vakar det och vi ser båda att den är kvar. Han börjar veva in. Jag står beredd jämte med huggkroken. Spöet är knappt böjt och vi tror båda att den lossnat. Snacka om att man blir paff när den närmar sig land och man inser att det inte är en gädda!

När den snor in sig i blåstång får vi båda panik. Antingen kommer linan brista eller så lyckas den vrida sig loss från draget, men Johan lyckas släpa upp den på land!

Johan skiner som en sol. Våra böner har äntligen blivit hörda! Vår effektivitet har ökat med flera hundra procent!

Nu har vi bestämt oss för att fisket under sommaren är ett avslutat kapitel och att höst, vinter och vår är det som gäller här efter.

Ok, skulle man mot all förmodan hamna vid en trolsk liten sjö uppåt landet som erbjuder bra abborrfiske så varför inte, men i så länge vi befinner oss i södra delen, så får sommarfisket stanna som romantiska barndomsminnen.

Ha en bra afton, så höres vi!

/Thomas

Vårt tålamod börjar äntligen ge resultat. Gäddan ifråga fångades i Blekinge skärgård på ett silverfärgat Toby en regnig seneftermiddag. 2,4kg är en optimal matfisk. Större fisk duger bara till paté eller queneller. Dock säger samvetet att man skall tänka på framtiden. Det finns en morgondag också. Storvuxen gädda ser till att reproduktionen fortsätter, vilket man bör tänka på. Nu är det väl ingen jätterisk att Johan eller jag skulle landa en krokodil på en 6-7kg eller mer, men ändå.

Orkar du läsa vidare så kommer här en redogörelse om en måltid som höll på att gå åt skogen:

Som vanligt drabbades jag av beslutsångest. Skulle gäddan kokas, stekas, bli paté eller något annat? Äntligen hade jag lyckats med det jag tjatat om i flera månader - att landa en gädda och då ville jag inte under några omständigheter förstöra den. Sen erkänner jag att jag slappat bort eftermiddagen eftersom jag var lite sliten efter gårdagens utsvävningar i Hosaby (tackar för senast).

När jag väl bestämt mig för att koka den i en smakrik buljong och försöka piffa upp anrättningen med lite trevliga tillbehör, så uppstod nästa problem. Jag hade inte tillgång till de ingredienser jag behövde. Dålig planering tänker du, men jag tänker inte gå och handla en massa råvaror när hela projektet kunde grusa sig om jag inte lyckades fånga en gädda.

Som tur var kunde jag låna vitt vin av grannarna. Vitt vin som var basen både till buljongen som jag sjöd fisken i och till saffranssåsen. Och fanns det saffran? Det hade jag inte heller kollat upp. Men i kryddlådan i skafferiet hittade jag 1½ påse! Blev lika glad som förvånad.

Musslor fanns det dock inga hemma, men det gjorde inget. Vi käkade kräftor i fredags kväll och det blev en del över. Jag svängde ihop en marinad som svansarna fick dra i innan jag dubbelpanerade dem.

Allt det här orsakade under tillagningen en del irritation, men så fort jag började få ordning på prylarna så lugnade jag ner mig och plötsligt var det klart att servera!

Gäddan smakade underbart gott och tillbehören var en fullpoängare. Tack till grannarna som hade en skvätt vitt vin till låns!

Vi hörs!

/Thomas

Gjorde den här enkla lunchrätten innan idag. Aubergine eller "äggplanta", som den också kallas är en schysst grönsak. Tyvärr är den ofta rätt dyr och har mest figurerat som grekiska semesterminnen för gemene man. För den del av befolkningen som väljer grönt har den spelat en större roll, då den är perfekt att skiva, marinera och slänga upp på grillen. Den är superb att panera och steka, eller att ugnsbaka den, gröpa ur innanmätet och mixa ihop med lite olivolja och favoritkryddorna. Om man skalar och skär den i mindre bitar som sedan förvälls i saltat vatten så går det (tro det eller ej) att trolla fram en vegetarisk "senapssill". Ja den har många användningsområden.

Men idag blev det en gratinerad variant som serverades med en tomatsky. Enkelt och gott. Trots att äggplantan fortfarande står i skuggan av t ex zucchinin som vi älskar i att fylla, ha i grytor och bygga gratänger på, så finns det en hel del åsikter om hur man bäst lagar till äggplantan.

Min kära far ringde mig i Malmö för ett tag sen. Han skulle göra moussaka. Måste man salta skivorna innan och dra ur vätskan? Ja du...

Skulle jag grilla auberginen skulle jag aldrig göra det, då marinaden fixar det åt en. Men nu..? Visst är man glad att nära o kära, vänner o bekanta vänder sig till en, men jag håller inte reda på allt och den som någon gång kollat på Kitchen Chemistry vet att klassiska husmorsknep punkteras, men att även moderna metoder kan vara rent trams. Så mitt svar blev helt enkelt "gör det som känns mest logiskt".

Gällande den gratinerade så drog jag faktiskt ur vätskan med hjälp av lite salt och en dryg halvtimmes vila. Sen menar vissa att man skall försteka skivorna eller fritera dem. Andra påstår att det är bara att lägga på fyllningen och sen köra på.

Jag gjorde det som kändes mest logiskt. Jag penslade dem med olivolja och bakade dem först i ugnen på 200 grader. Under tiden fräste jag upp fyllningen och rev lite ost. Och medans skapelsen fick sköta sig själv i ugnen gjorde jag tomatskyn och sedan var det klart o serveras. Och det blev riktigt bra.

På återseende!

/Thomas

God afton. Det blev en fisketur igår och för en gångs skull behövde vi inte enbart njuta av den vackra naturen utan det blev utdelning också. Jag landade en liten gädda och tappade en större direkt efter.

Du som följt Johans och mina strapatser känner till att vi farit land och rike runt och i somras bestämdes det att det är slutfiskat i betalsjöar och möjligtvis förevigt om det inte händer något spännande snart.

Man känner sig som en idiot och undrar vad man gör för fel, för så här var det aldrig när man var barn. Fisket gav nästan alltid resultat både i storlek och mängd. Nu för tiden får man nöja sig med näbbgäddorna på våren, några abborrar i någon svindyr sjö när man gett upp jakten på ädelfisk. Sen sitter man där och gråter framför fiskesidor på nätet när det varit någon tävling i en nära eller avlägsen sjö där några killar i lägre tonåren, "bara" lyckats dra upp 15 gäddor och "tyvärr" så vägde "bara" 2st över 8kg.

I teorin skulle man kunna dra åt fanders för att pilka lite torsk istället, men som sagt; det blir aldrig av. I slutet har vi oss själva att skylla.

Men inte igår! Det här var precis vad som behövdes för att väcka det insomnade självförtroendet. Nu lär det garanterat bli fler turer. Gårdagens fångst var som sagt ingen jätte, men man fascineras ändå över hur mycket krut det är i dem oavsett storlek och det faktum att gäddan högg på ett drag som var större än dess eget huvud!

Direkt när jag dragit upp den släppte den på bryggan, vilket jag är tacksam för, då den förtjänade att få växa till sig. I våras när jag för första gången sen 1999  lyckades med det otroliga att få upp en gädda i hamnen i Hällevik hade den svalt hela wobblern så då hade jag inget val. Men efter att den här blivit fotograferad fick den återgå till det fria. 

Intressant att det högg direkt när jag kastade ut igen och den här gången var det en större jägare! Precis när jag förnöjt konstaterade att vår effektivitet ökat med flera hundra procent och drömmen om en gäddpaté eller queneller (precis som i fornstora dagar) tog form, så släppte den vid bryggkanten. Snopet värre.

Och nu är det väl själva fan rent ut sagt om man inte skulle kunna landa en ordentlig gädda de närmastade dagarna. Jag håller tummarna.

/Thomas

Fotnot: I Sölvesborgsviken 1999-2000 var fisket helt ok. Där landade vi stora gäddor (från båt, men ändå) i princip var enda gång vi var ute. I våras träffade jag min gamla fiskekompis från gymnasiet och enligt honom så "kokar det" fortfarande i Sölvesborgsviken. Det är definitivt värt ett besök/försök.

Hela september gick och jag hann bara med ett inlägg här på Krydderiet. Vi kan väl kalla det för en välförtjänt semester. Nu är det äntligen höst på riktigt. Sommar och sol i all ära enligt vissa, men hösten har sin tjusning som jag inte ämnar försumma.

Jag har lite svårt att tro det själv men det ser faktiskt ut som om det kommer bli lite fiske, trots allt. Hur många gånger har man inte bannat värmen och tjatat om "när hösten kommer skall vi minsann ut och fiska och då bla bla" i all oändlighet.

Sen är det plötsligt december och ett nytt år bakom hörnet. Och vad hände med fisket? Ingenting....

En kompis och jag tog dock saken i egna händer för ett par veckor sedan och besökte piren vid Limhamn. Naiv som jag är glömde jag bort att bara för att det är vindstilla inne i Malmö så behöver det inte vara det ute vid öppna havet. Något vi båda bittert fick erfara.

För dåligt klädda i kombination med att det låg drivor med blåstång vid ytan som fastnade i lina o drag så fort man kastade ut, gjorde att vi avbröt inom en timme.

Idag är dock vädret lite trevligare och jag är riktigt sugen på höstfiske!

Gällande bloggen så är jag även sugen på att dra igång den igen, så nu är vilans tid förbi.

Håll utkik!

/Thomas