Om bröllop..
Föräldrarna ville fira att de varit gifta i 30 år. Och jag ville visa att de är omtyckta, även om man inte alltid drar jämt, vilket är en omöjlighet, i synnerhet nu under sommaren då jag bor hemma eftersom jag jobbar i kommunen. Till förrätt serverade jag en klassisk skaldjurscocktail, för att blidka min stundom konservativa far, som gärna ser tillbaka på gårdagens mat, med en drömmande blick. Som sagt har jag inget emot traditionell mat, men jag prövar gärna nya saker.
Till huvudrätt fick de Ryggbiff med blåmögelostsås och min tolkning på Jacksonpotatis. Nu när jag tänker efter kanske inte den typen av potatis heller är någon nymodighet, men nytt för mig så vi säger det.
Till två pers:
1 stor bakpotatis
1 paket baconstrimlor
5 färska, tärnade champinjoner
1 tsk sambal oelek
2 vitlöksklyftor
Parmesan och riven lagrad ost efter smak
1 äggula
Oregano
Svart/vitpeppar
Baka potatisen som vanligt och när den känns klar delar du den i två delar. Gröp försiktigt ur potatismassan och låt svalna. Spara givetvis skalet. Under tiden fräser du fläsket och svamphacket. Inget extra matfett behövs. När baconen och champinjonerna är knapriga så låt dem rinna av på hushållspapper.
Mosa sedan potatisen grovt och blanda ut med övriga ingredienser. Fyll sedan det tomma potatisskalet med fyllningen. Pensla med olja. Jag körde dem i ugn på 220 grader tills de fått bra färg.
En lyckad kombo. Ryggbiff, blåmögelostsås och en lyxigare variant på bakad potatis, gör föräldrarna glada.
/Thomas
Ibland floppar det.
Grillad, rökt fläskfilé fylld med chèvre, serverad med banan/currysås och bönsallad.
Rökt fläskfilé? Kan det vara något? Smakmässigt påminner det om kassler med skillnaden att man äter något finare, även om fläskfilé idag, knappast räknas som lyx. Men jag kan förstå tanken bakom. Dessvärre är rökt fläskfilé inte någon större smakupplevelse. Köttet är hårt och har en syrlig bismak.
Så vad gör man med en produkt som är för salt för att ge till hunden och som man av principskäl inte bara slänger? Som ett sista försök att göra något ätbart av den, fyllde jag den med chèvre, band den och lät den dra i en marinad på rivet citronskal + saft, vitlök, timjan, flytande honung och olivolja, för att sen ge den en snabb grillning. Om detta är något du har lust och pröva så låt köttet dra i rumstemperatur. Då köttet redan är klart att ätas är det sista som behövs är att det blir ännu hårdare för att man vill servera det varmt, vilket blir resultatet om den får ligga på länge på grillen.
Till köttet gjorde jag en enkel sås. Ta en mogen banan, skiva och stek i smör och mosa försiktigt med en gaffel eller smörkniv. Krydda med curry och lite gurkmeja för färgens skull. Låt svalna. Blanda ut med yoghurt, gräddfil eller crème fraiche och smaka av med salt och peppar. En klick flytande honung gör knappast någon skada. Så vad tyckte de som åt? Åsikter om att köttet var hårt, var alla överens om, men att det inte fanns något man kunde göra åt saken. Smaken var helt okej och såsen funkade verkligen till. Om en hämtpizza med skinka, banan och curry är god så är det klart att de smakerna gifter sig med rökt fläskfilé, även om saftigheten från 80-talets, studentskivors okrönta konung, kasslern, är som borta med vinden.
Och ett litet tillägg: Jag hoppas någon gång under den kommande Jazzfestivalen kunna publicera allt jag så länge snackat om.
/Thomas
Premiär
Kanske tidigare än normalt om man är traditionsenlig, men årets kräftpremiär är nu avklarad. Jumbokräftor stod det på paketet, men speciellt stora, det var dom knappast., Men det gjorde inget för dom var en riktig fullträff. Alla som älskar kräftor, vet att varje paket man tar hem är som att köpa grisen i säcken. De kan vara för salta, eller helt smaklösa. Och ibland har de någon konstig bismak som inte riktigt går att identifiera. Men dessa var alltså mycket bra. Tillbehören var väldigt enkla, eftersom kräftskivan var spontan. Men det gjorde ingenting, för premiären i sig var viktigare.
Och ni som väntar på nya recept, får hålla ut ett litet tag till, men när det väl publiceras kommer det vara fler än ett och det är ju alltid något.
/Thomas
Gazpacho
"Gazpacho soup, also known as gazpacho (or gaspacho in Portugal), is a cold, Spanish and Portuguese soup that is popular in warmer areas and during the summer, particularly in Spain's Andalusia and Portugal's Alentejo and Algarve regions. Gazpacho descends from an ancient Andalusian concoction based on a combination of stale bread, garlic, olive oil, salt, and vinegar ? a cold breadsoup. With the Columbian Exchange beginning in 1492, the tomato and the bell pepper were brought to Europe."
Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Gazpacho
Min egen tolkning kommer presenteras inom kort. Håll utkik!
/Thomas
Besök..
Smördeg och basilika inbakad lax med saffran/apelsinsås och enkel skaldjurssallad
Det finns saker som känns väldigt mycket sommar. Vi grillar en hel del och äter mycket sill. Därför kan det vara bra och variera och laga något annat, vissa dagar.
Och eftersom jag fått önskemål om fisk, varken grillad eller inlagd var valet ganska enkelt. Tog två portionsbitar lax (utan skinn) och saltade och pepprade ordentligt. Sen plockade jag färsk basilika från landet, som hackades ner till behaglig konsistens. Laxen rullades i örthacket och lades sen på tinad, utkavlad smördeg, tillsammans med resterande basilikamix, som jag sen rullade ihop till snygga paket.
Innan jag gräddade laxen penslade jag givetvis paketen med vispat ägg. Laxen i sig är en hel måltid. Här behövs varken potatis eller ris. Däremot kunde jag inte låta bli att göra en god sås till, och en sallad.
Till såsen behöver du:
1 paket matlagningsgrädde
Vitt vin efter smak
2 charlottenlökar, fint hackade
3 msk hummerfond
½ dl hackad dill
1 paket saffran
Rivet skal från 1 apelsin
Salt och peppar
Fräs löken i smör tills den blivit mjuk och glansig. Häll i grädden och låt koka upp. Smaka av med hummerfond och vin. Därefter häller du i saffran och det rivna apelsinskalet, kryddar med salt och peppar. Dillen läggs i någon minut innan servering. Annars förlorar den sin färg.
Salladen består av färska räkor, avokado, tomater, gurka, färsk rödlök (där av den vita färgen). Lite vit balsamvinäger och olivolja. Mest för att inte missfärga avokadon. I vanliga fall brukar jag fixa till vinergretten med olika kryddor, men nu ville jag inte att salladen skulle "tävla" med smakerna från laxen och den fina såsen.
Laxen gräddade jag på 200 grader i 10 minuter innan jag höjde värmen och lät den gå ytterligare 5 min. Fotot är inte det bästa. Jag är inte helt nöjd. Men det smakade desto bättre. Smördegen är frasig och laxen riktigt saftig och har fått en tydlig smak av basilikan. Ihop med såsen, salladen och vitt vin att dricka till, vågar jag säga att det
var en lyckad kväll.
Och bloggen uppdateras inte i den takt jag vill. Trots att nya kameror finns till förfogande. Än en gång ber jag om ursäkt, men jobbet tar upp all kreativ energi. Passar på och tackar för senast. Trots att en regnskur förstörde delar av kvällen klagar jag inte. Ledighet, vänner, god mat och dryck tar vi vara på. Tack.
/Thomas
Elgiganten..
Kommer jag att besöka nästa vecka på tisdag eller onsdag, när jag är ledig från jobb och investera prylar som kommer vara till bloggens fördel. Har en del spännande saker att visa. Hoppas jag.
/Thomas
