krydderiet

Malmöfestivalen är över för den här gången. Jag har blandade känslor när det gäller s.k. stadsfestivaler. Dels känner jag mig gammal och tråkig när jag inte kan ”ta kvällen som den kommer” som generation yngre, som typ är nöjda bara de har en plastmugg öl i handen. Men mest för att stadsfestivaler brukar köra artister som antingen blivit kända via Idol eller för att det är en snubbe med gitarr som spelar och sjunger Tomas Ledin, Smokie och Lynyrd. Trummor, bas och piano är förståss playback. Men Malmöfestivalen har ett brett utbud som passar de flesta. Så det blev både reggae i form av Helt Off och Kapten Röd. Sista Sekunden och Against Me bjöd på punk och Emil Jensen sjöng om lycklig kärlek respektive olycklig kärlek och underhöll publiken med lite stand up mellan låtarna.

Maten är som vanligt fantastisk och man hittar allt från langos och tacos, till dansk fläskestek med klassiska tillbehör och libanesiska grillspett.

Själv blev det en mustig gryta där kött och grönsaker fått gotta sig med vin och kryddor i hela åtta timmar innan servering. Jag passade även på att göra det som min kära mor vägrade – ett besök på Green Mango tillsammans med Milton.

Vädret var varierat. Det finns en anledning till att Malmö ibland kallas för ”vindarnas stad”. Det blåste så mycket att det gick rykten om att vissa konserter var inställda. Regnskurarna avlöste varandra och där emellan så tittade solen fram och nätterna var stjärnklara och kalla.

En sak som jag har svårt att förstå är dock att det inte fanns någon tvål på festivaltoaletterna, åtminstone inte nere i hamnen. Hur arrangörerna tänkte där, kan man undra. Likaså blev jag fascinerad av Heineken-öltälten där en 33:a öl kostade 50 kronor…minuspoäng, helt klart.

Så summerar vi årets stadsfestival här i söder.

Ha en fortsatt bra afton.

/Thomas

Godeftermiddag. Hur var jazzfestivalen i år? Jo den var i det stora hela lyckad. För min del drog den igång på fredagen. Malin & co kom till Hällevik runt femsnåret och vi gjorde grillspett på halloumi, svampinjoner, paprika och tomater. Det låter kanske i enklaste laget, men tillsammans med den ljumma potatissalladen, med äpple och kapris, örter från trådgården och citronolivolja så blev det en måltid värdig en konung=)

Kvällen värmdes upp med lite kortspelade och Billy Holiday innan vi gav oss ner på byn. Vi hamnade på Dagmars Hamnkrog där det var full rulle och Malin och Malin jazzade loss ordentligt.

Som vanligt träffar många bekanta ansikten. Barndomskompisar, deras småsyskon som nu är vuxna, barndomskompisarnas föräldrar och gamla lärare.

Årets miss var pauserna mellan spelningarna. Om jag har förstått tanken rätt så ville man att folk skulle ha chansen att hinna flytta sig mellan de olika serveringarna, men en timmes paus var väl och ta i? Jazz är jazz (enligt mig) och tradjazzen i sig är ganska enformig. Det spelar inte så stor roll vart man är. Det är inte som på Hultsfred eller Roskilde där man tvingas välja om man skall se Kent eller Iron Maiden, The Streets eller Hives. Men det är min åsikt. Detta gjorde även att lördagens midnattsjammande inte blev helt lyckat, har jag fått höra, då det var svårt att få ihop musiker då banden fortfarande spelade.

Men i sin helhet var det lyckat. Det är alltid kul att se barndomsbyn leva upp och ännu trevligare när vädret är ok. Lördagen hotade regnet mer eller mindre hela dagen och kvällen, men bortsett från några små skurar så var det torrt.

/Thomas

Idag besökte min mor Malmö. Hon har länge tjatat om restaurangerna vid Möllevångstorget, så självklart stack vi dit. Är man sugen på asiatiskt har man både Krua Thai och Green Mango . Carib Kreol har jag tidigare skrivit om men vill man hellre ha indiskt så har vi Sapla och Indian Express. Självklart ett x antal falafelhak. Min mor vill precis som min far och andra päron framstå som öppna och världsvana. Därför har de båda skrattat åt min gode vän Pärs pappa Figge som åkte till Stockholm där ”man kan njuta av mat från alla världens hörn”, ändå blev det plankstek flera kvällar i rad. Inget illa om varken Figge eller den klassiska plankan men man kan ju knappast kalla det för ”mat från alla världens hörn”.

Därför höjde jag på ögonbrynen både en och flera gånger när mor skruvade på sig och varken ville ha asiatiskt, indiskt, kreolskt eller vegetariskt. Plötsligt sitter vi på Nyhavn och äter en slätstruken ugnsbakad portionsbit lax, med hollandaise, potatis och en enklare salladsbuffé. Kanske inte det första man lägger 12 mil och 1½ timmes bilfärd på, men vad vet jag. Sedan besökte vi Öst-Asien Livs, men mor lät sig tyvärr inte imponeras av de färska och konserverade exotiska grönsakerna och frukterna. Kryddblandningar, glasnudlar, risnudlar, glutenbaserade produkter som "mock chicken" och "mock duck" , tofu i lösvikt, fisksås, snakeheads och sjögurkor ryckte hon på axlarna åt.

Så istället gick vi till grönsakshandeln mitt på torget och där inhandlades det majskolvar, blomkål och kantareller…

Som tur är så finns Möllans Ost. En delikatessbutik väl värd ett besök. Ett stort sortiment av ost i alla dess former och varianter, lufttorkade och kallrökta charkuterier. Du finner allt från Borgholmsknäcke till smör i lösvikt från Bretagne, lyxiga marmelader och praliner, kryddor och oljor. Här var vi båda överens när vi lämnade affären med bröd och spännande ostar. Jag vågar kalla Möllans Ost för ett ”måste” om du har vägarna förbi=)

/Thomas