krydderiet

På vår lediga dag så begav sig Johan och jag ner till Skåneland, till Häckeberga för att fiska lite ädelfisk. Häckeberga har vi läst om både i Sydsvenskan samt diverse forum på nätet och det lät lovande. Kritiska röster menar att det knappast handlar om en utmaning, då fisket där kan jämställas med att fiska i en laxodling.

Men Johan hade svar på tal. "Jag vill inte ha någon utmaning. Det räcker med sådant. Jag vill ha fisk!"

Och det är definitivt sant. Så mycket pengar som man lagt ner i år på fiskeutrustning, fiskekort, bensinpengar och flaskvatten, så hade det faktiskt varit roligt att komma hem med något annat än abborrar.

Så därför lät det här som ett lagom ansträngande projekt. Med andra ord; vi är trötta på den fina naturen och att fisket i sig är avkopplande. Sådant har vi fått tillräckligt av i förhållande till det konkreta resultatet av landade fiskar.

Förväntningarna var stora. Ok, det brukar dem vara, men nu hade vi båda storslagna visioner. På forumen på nätet så menade folk att Häckeberga "är så nära fångstgaranti" man kan komma.

I bilen ner diskuterades olika sätt som vi skulle kunna förädla fångsten på, samt hur mycket stålar man skulle använda, då det var kilopris upp till 3kg och allt däröver var gratis.

Väl på plats ordnade vi med fiskekort och gick ner till en av pölarna. Det första vi möttes av var en Regnbåge i kilosklassen som stod längst in vid kanten.

Den var inte det minsta skygg, utan lät sig villigt fotograferas (även med blixt). Vi tittade ut över vattnet. Det vakade oavbrutet och fisk i större storlek hoppade hela tiden. Det här verkade för bra för att vara sant!

Och det var det också. 5-6 timmars fiske med allt från fluga, spinnare, jigg och skeddrag, gav inte mer än några ynka nafsanden och Regnbågar som slött följde efter betet bara för att vända 2-3 meter från land.

Lägg där till all jävla (ursäkta) fiskar som slog och hoppade efter skräddare, nyckelpigor och humlor som var osmarta nog att landa i vattnet.

Man kände sig minst sagt frustrerad och provocerad.

Till slut erkände vi oss besegrade och gick tillbaka till ägaren och beklagade oss. Han menade att vi hade valt "den svåraste tiden på dygnet" att fiska på, men även den här gången hade Johan svar på tal:

"Det blir inte kallare än så här, det blir fan bara varmare för varje timme som går."

Förvisso hade ägaren en poäng och jag eller vi får väl skylla oss själva att vi har så många andra prioriteringar och halva året går och romantiserar vårens fisketurer, som sedan i praktiken stannar som ölberikade lördagsdrömmar.

På hemvägen bestämdes det att det är slutfiskat i betalsjöar nu under den varmare delen av året. Det får bli under hösten och vintern. Var snäll och påminn mig om det här i oktober-november när jag beklagar mig över sommarens värdelösa fiske.

/Thomas

        

Enligt tradition så lyser solen med sin frånvaro på midsommarafton. Hur det blir imorgon, ja det återstår att se. Tydligen skall vi som befinner oss i den södra delen av landet ha stört chans till fint väder. Vad det exakt innebär är öppet för tolkning och SMHI är väl inte direkt kända för att vara pålitliga.

Jag hade tänkt göra ett matjessill-test här på bloggen. Det finns ju en rad kända och okända märken, med skiftande kvalité, både i konsistens, sälta, kryddning och pris. Och det är inte alltid självklart att de dyraste sorterna är de bästa.

Nu blir det tyvärr inget test. Kanske låter jag gnällig, men hur man än gör så känns det nästan alltid som att tiden inte räcker till.

Är jag ledig är andra upptagna och tvärtom. Visst känns det igen? Och så är det. Tyvärr...

I år känns det som om alla nära och kära kommer att befinna sig på helt olika platser imorgon. Några är i Oslo, andra i Dalarna, ett sällskap tänker dra till någon sjö mitt ute i den skånska skogen och resterande jobbar. Gammal som jag känner mig, undviker jag helst att bo i tält samt att vara ifrån rinnande vatten etc. Så något firande mitt i naturen kommer inte på tal för min del.

Som tur är kan man slänga ihop en träff, dagarna innan, med några av dem man inte kommer umgås med imorgon och så gjordes det igår.

Vänner från Malmö kom på besök. Det vankades tre sorters sill, nypotatis och tillbehör. Bilden föreställer huvudrätten. En gång i tiden tyckte jag att quorn var en mycket angenäm uppfinning. Jag erkänner fortfarande dess egenskaper, men det var mycket längesedan jag själv använde mig av detta gröna alternativ. Det känns väldigt 2001, så att säga. Nostalgi är väl att ta i, men ändå...

Har väl inget mer av intresse att tillägga. Skall återgå till mitt slöa tv-tittande.   

Jag önskar alla läsare en trevlig midsommar. Med lite tur har vi vädrets makter på vår sida.

/Thomas

Lite halvt om halvt trött på potatissallader är man ju och bulgur skall vi inte tala om. Då slog det mig att det tjatas en hel del om nudelsallader så här i buffétider, så varför inte? Buffé blir det säkerligen under Jazzfestivalen så nu är det i allra högsta grad lämpligt att leka lite i köket. Äggnudlar använder jag definitivt inte ofta.

Marinaden till kycklingen är baserad på kokosmjölk, limejuice, röd chili, socker, salt och peppar. De strimlade kycklingfiléerna fick dra i ovanstående i hela 1½ dygn. Absolut inte nödvändigt, men projektet sköts fram hela tiden på grund av det ostadiga vädret och dubbla bokningar.

Och även idag har vädret gett oss en försmak på vad som väntar oss på midsommar. Man kan ju utgå från att det kommer regna då. Som det alltid gör. Därför körde jag spetten i ugnen istället. Precis innan servering strödde jag över lite kokosflingor.

Nudelsalladen består av strimlad och förvälld morot, strimlad minimajs, bambuskott, vattenkastanjer och klyftade nektariner.

Vinergretten svängdes ihop med hjälp av risvinäger, en stor bit färsk ingefära, mycket fint hackad, salt och peppar och någon tesked vit sirap.

Salladen saknade något: Shiitake och något grönt som bröt av salladens orangea färg. Men eftersom jag glömde min inköpslista när jag skulle handla, så blev det som det blev.

Och eftersom jag tycker rostade sesamfrön tillsätter en suverän nötig smak så borde jag kanske ha haft i det också alt serverat det separat. Men det får bli nästa gång det.

Smaklig spis!

/Thomas

• Jordnötsgratäng.
• Potatissallad med färsk mynta, soltorkade tomater och rostade sesamfrön.
• Friterade avorifärsbullar med persilja, vitlök och kryddpeppar.
• Sorbé på aprikos och apelsin, smaksatt med vanilj och röd chili.

Det finns ingen "röd tråd" med det ovanstående, bara lite kreativt skapande (vill jag gärna tro iaf). Hoppas det kommer att smaka bra. Skall sätta kameran på laddning och förhoppningsvis dokumentera de andras bidrag och aftonen i sin helhet.  

Håll utkik.

/Thomas

Så var det då dags för Sveriges nationaldag. Föremål för diskussion till höger och vänster. En del firar den, andra undrar vad det är för ett kommersiellt grannlandsinspirerat jippo. Vad du än gjorde och gör i framtiden, så är det din sak. Fokus får istället hamna på vad jag gjorde efter en veckas sjukdom.

Ovanstående meny kändes rätt i tiden. Recept på förrätten kan jag inte ta på mig äran för, då receptet ursprungligen publicerats i DN. Annorlunda? Ja. Vågat? Absolut? Smaker som på något vis hör hemma i juletider, men fungerade överraskande bra.

Matjessill har ju en ganska dominant smak och det är inte självklart att man uppskattar den i jämförelse med den snälla löksillen eller senapsvarianten. Nu neutraliserades matjessillens skarpa sidor och för en gångs skull kändes ett riktigt modernt sillrecept helt ok. Kalla mig bakåtsträvare men jag finner vissa av de nya sillsorterna som dyker upp i affärernas kyldiskar, en aning märkliga. Men det är en annan historia.

Huvudrätten. Det uppstod en diskussion huruvida man skall använda färskpotatis till sallad. Jag menar det då risken att man annars kommer tjata ut den är ganska stor. Nu lämpar sig förvisso inte färskpotatis till den krämiga typen av potatissallader. Istället bör man sikta på en vinergrette-baserad. Eftersom det serverades hela tre tillbehör så fick det bli en "torr" potatissallad. Vittvinsvinäger, olja, salt, peppar, smulad fetaost och rödlök.

Rödlöksmarmelad:

• 3-4st stora rödlökar.
• 1 knippe färsk rosmarin.
• 3 vitlöksklyftor.
• 2dl rödvin.
• ½dl balsamico.
• ½dl-1dl socker.
• Svartpeppar och salt efter smak.

Skala och skiva rödlök och vitlök tunt. Fräs den mjuk i smör i kastrull och sänk värmen när den börja få färg. Ta barren från rosmarinkvistarna och hacka fint. Lägg dem i en mortel tillsammans med 1tsk matolja och stöt till en mjuk massa. Häll i lökblandningen och rör runt. Tillsätt rödvin och vinäger och socker. Låt puttra under lock på svag värme i ca 20 minuter. Hur marmeladig konsistens du vill ha, beror på hur länge den får koka. Servera den ljummen eller kall.

Bönkräm:

• 1 burk stora vita bönor (Zeta 410g).
• Skal + saft från en stor citron eller lime.
• 1dl hackad gräslök.
• 1tsk sambal oelek.
• 1dl rapsolja.
• 1tsk rökarom.
• Salt och peppar efter smak.

Mosa de väl avrunna bönorna i en skål. Tillsätt därefter citronsaft, cest och olja. Rör till en slät konsistens. Blanda i gräslök, sambal oelek och rökarom. Balansera med salt och peppar. Låt den stå och dra ett par timmar i kylskåpet innan servering. Antar att man kan skipa rökaromen och kanske ha i spiskummin eller vad man nu finner trevligare. Min kärlek till liquid smoke håller dock i sig.

Smaklig spis!

/Thomas

Hej, kära läsare. Hoppas ni mår bra i alla fall. Undertecknad har mått bättre. I torsdags kväll runt 22:00 fick jag plötsligt magknip som inte var av denna värld. Jag gick och lade mig och lyckades efter ett x antal glas vatten och lite jämrande somna. Vaknade upp klockan 04:00, frös så jag skakade och mådde illa. På den vägen är det. Vi behöver inte gå in på detaljer, då alla känner till vad magsjuka innebär.