Tema jul: Tjuvstart
Kryddpeppargriljerad fläsklägg, serverat med kanelbakade rotfrukter
samt rödkål med nejlikor och russin.
Var lite sugen på att tjuvstarta jultemat i köket. Fast jag är nog sent ute. Mattidningarna har redan dragit igång sitt och vi hjärntvättas dagligen med tips om "årets julklapp" eller "nedsatta priser lagom till jul" när någon jätte försöker kränga överskottet av ps2:or. Idén föddes egentligen efter gåsamiddagen då det av misstag hade handlats in färsk rödkål som ingen hade tid och lust att förädla. En burk Felix rödkål fick agera räddaren i nöden den fredagskvällen. Själv hamnade jag i djupa funderingar varför man inte lagar sin egen rödkål? Det är ju inte komplicerat eller stökigt. Jämför med att fixa egna köttbullar eller baka lussekatter. Både tidskrävande och rätt kladdigt.
Visst köper jag tugget om stress, krav och måsten. En småbarnsfamilj har nog att göra ändå och där är det betydligt viktigare att laga det som barnen tycker om när hela familjen skall julstöka. Så man lägger hellre tid på ett pepparkakshus, marsipangodis, köttbullar och risgrynsgröt. Då är det rätt smidigt att de mer "vuxna" smakerna finns färdiga i affären. Men ändå?
Så jag bestämde mig för att göra ett försök. Skulle tippa på att det gick ½kg rödkål. Strimlade den ganska grovt. Dels för att ge den där hemlagade känslan, men också för att den skulle kunna stå på spisen längre utan att det skulle bli mos.
Fräste kålen i mycket lite matolja tillsammans med en finhackad rödlök på svag värme. När kålen sjunkit ned i grytan hade jag i 1dl russin, 1dl vatten, 1dl mörk sirap, 1 kork ättika 12%, ½-1dl balsamvinäger, ½dl rödvin, 5 nejlikor
Detta fick sedan småkoka i en timme. Självklart smakades det av med salt och peppar. Jag var först inte helt säker på att jag diggade smaken från nejlikorna. Men det visade sig senare vara en höjdare. Rödkålen fick sedan stå till sig i kylen över natten då passade jag på att fundera på vad man skulle äta den till.
Dagen efter inhandlades det en rimmad fläsklägg och sedan åkte lergrytan fram. Den fylldes med rotselleri, kålrot, palsternacka, potatis och gul lök. Detta varvades med ett par kanelstänger, ingefära, krossade vitlöksklyftor, lagerblad och svartpepparkorn. Efter en timme i ugnen på 200 grader så tog jag ur rotfrukterna och buljongen. Fläskläggen fick gå ytterligare 20 min på 175 grader innan den togs ut för svalning.
Griljerade den med en knäckig historia på mörk sirap, kryddpeppar och svartpeppar. Det serverades som på bilden plus lite grov senap.
Det här blev både lyckat och uppskattat. Tackar för sällskap och en mysig afton i julens tecken.
/Thomas
Grön soppa
God afton.
Ikväll blev det en enkel men god grönsakssoppa. Skalade och tärnade potatis och palsternacka. Fräste dem tillsammans med en gul lök, vitlöksklyftor, blomkålsbuketter samt brysselkål. Hällde på vatten så det täckte grönsakerna, slängde i en buljongtärning och drog ett par varv på pepparkvarnen. Medan blandningen fick sjudas mjuk gick jag igenom hela mitt register av fula ord eftersom underdelen till stavmixern inte låg där den skulle. Ungefär samtidigt som grönsakerna var mjuka och jag drog av dem från värmen hittade jag den försvunna mixerdelen (bakom en påse vetemjöl och en burk med russin).
Soppan mixades slät och fick småputtra på spisen en liten stund till. Smakade av den med lite salt och precis vid servering gjorde jag ett desperat försök att få till en sån där latte-virvel med lite grädde. Det gick så där. Men soppan blev riktigt god. Rena smaker och len konsistens. Kändes som ett bra sätt att göra sig av med den där skrynkliga palsternackan som sett sina bästa dagar. I synnerhet när de enda de tjatar om nu för tiden i radion, tidningar och på tv:n är om hur mycket mat vi slänger i onödan varje år.
Och att bro på tv. Du har väl inte missat Paulo Robertos kokkonster? Inspirerande och eldig matlagning från Italien. Per Moberg har fått sig en värdig konkurrent:)
/Thomas
Novembermörker
Godafton.
Snöblandat regn, ösregn och hagel. Hösten är här för att stanna och de fina dagarna blev få. Men jag kan med glädje se tillbaka på fisket som faktiskt gav utdelning. Och även om suget efter att dra upp en "krokodil" fortfarande finns där och man stundom är bitter då planerade turer ställs in på grund av vädret, så vet jag att det blir fler chanser nästa år..
Så när lördagens fisketur skrotades blev det en matlagningskväll ute vid Ryssbergets mörka skogar. Och det är minst lika trevligt.
Till förrätt serverades en smörstekt toast med rökig bönmousse. En klassiker som verkligen är klädd i havets smaker. Den färskrivna pepparroten är pricken över i och många är de köttätare som lurats och förnöjt konstaterat att "lenare böcklingmousse får man leta efter".
Huvudrätten blev en mycket trevlig risotto med massor av skogens svamp, spenat och parmesan. Undertecknad är normalt ingen större fan av mozzarella men här kändes dess mildhet perfekt mot risottons kraftiga nyanser. Päronkaka till efterrätt som smakade ljuvligt av Xanté och den ackompanjerades av en liten klick vaniljyogurth. Man skall icke klaga:) Efter måltiden åkte gurorna fram och efter en liten stunds stämmande så blev det ett antal timmars allsång och skratt.
Bloggen har legat stilla ett tag. Jag har varit inne i en formsvacka och helt enkelt inte haft inspiration och kameran har varit på vift.
Vi får helt enkelt hoppas på lite bättre tider nu.
/Thomas
