De sura strömmingarna i ord och bild.
Traditionellt upplägg. Hårt tunnbröd, hackad lök, gräddfil. mandelpotatis och sur strömming.
Då var årets första och antagligen enda surströmmingskalas avklarat. Och det gick ju bra. Hela dagen gick jag och stressade upp mig. Helt utan anledning. I år var vi smarta nog att öppna burken i en balja med vatten. På sätt behöver ingen vara orolig att få kläderna förstörda och den mesta av surströmmingens starka doft stannar kvar i baljan.
Far öppnar lika traditionsenligt burken.
Precis som sist spolades fisken av med mineralvatten. Nytt för i år var att jag faktiskt fick en kompis att haka på. Jag blev jätteförvånad när hon tackade ja för alla jag känner (undantag Milton) hade sagt tvärt nej. Det hade inte ens varit värt att fråga. Men Linda ville vara med. För säkerhets skull svängde jag ihop en kycklingsallad med quinoa, aprikoser, rostade grönsaker och lite annat. Ifall det inte skulle funka för Linda.
Linda kollar intresserat på när burken öppnades. Till skillnad från mig så var hon inte det minsta nervös.
Fast salladen behövdes aldrig. Till och med mor och far blev imponerade, när Linda utan minsta tecken på rädsla högg in på en klassisk klämma med, rödlök, gräddfil, mandelpotatis och sur sill. Smaken påminner fortfarande om överkokta ägg med en aningen frän sälta. Det är svårt att beskriva. Det smakar definitivt inte som det luktar.
För egen del tyckte jag att de var godast på hårt tunnbröd, då den ljumna mandelpotatisen och smöret gör att en vanlig tunnbrödklämma blir sunkig. Fast är det absolut första gången du skall pröva på så rekommenderar jag mjukt tunnbröd då det rent psykologiskt känns enklare att inte se själva strömmingen. Tillbehören är viktigast. Hackad lök, gräddfil, tunnbröd och mandelpotatis är ett måste. Turkisk yogurth är egentligen bättre för den rinner inte lika mycket. Rödlöken är ju oftast mild och ganska söt vilket fungerar utmärkt med sältan från fisken. Fast gul lök är skarpare och kan kännas tryggare. Varför inte båda sorterna? Vad dricker man till? För många är det iskall mjölk som gäller, fast jag tycker att öl gör sig bättre. Nu har jag läst att rosévin skall funka bra. Det tror jag dock inte själv på. 
Mor och far. De har lärt mig de norrländska sederna.
Både här på bloggen och bland vänner har surströmmingsätandet mötts av blandade reaktioner. Den fråga som de flesta har ställt är varför man vill äta något vars smak, man försöker dölja så mycket som möjligt. Ni som läst surströmmingskalaset 2007, vet att jag med var skeptisk, men för min del handlade det mest om att jag ville debutera traditionsenligt. Sen kan man säkert (någon gång i en avlägsen framtid) pröva något spännande förslag man hittar på nätet. Efter att ha ätit det två gånger så anser jag nu inte längre att man försöker förinta surströmmingens dåliga sidor, utan snarare lyfta fram dess goda. Man tar inte ett par klyftor vitlök och sätter sig och knaprar i sig framför tv:n. Men en pressad klyfta som vänds ner i smör tar en biff till nya höjder. Ellerhur?
Som barn tyckte jag varken om mineralvatten eller oliver. Det är sådant som kommer med åren. Och för att lära sig gilla något måste man ge det en ärlig chans. Går det inte så går det inte, men man har i alla fall prövat. För egen del äter jag gärna surströmming en gång till i år. Men att hitta folk som är intresserade är lite som att leta efter nål i en höstack. Är du sugen så är det bara att höra av dig.
Ha en bra kväll.
/Thomas
Den jästa fisken får en chans till.
Ikväll skall vi tydligen äta surströmming igen. Det var ett tag sen. Nu vet jag vad som väntar så jag är inte lika nervös som sist, men jag erkänner att kaxigheten avtar för varje timme som går. Roligt i år, är att jag lyckades övertala en vän att vara med. Övertala är väl kanske fel ord, för hon tackade ja omgående. Men det skall bli spännande och se hur det går. Jag kommer givetvis att erbjuda en plan B om det inte funkar alls. Återkommer de närmaste dagarna med ett längre reportage.
Själv skall jag ställa mig och dona med förberedelserna inför ikväll. Gäddan ligger på tining i kylen och jag hoppas att vädret inte jävlas imorgon för jag hade tänkt varmröka den.
Ha en bra dag.
/Thomas
Då var det snart dags..
"Kom in på en öl och en smörgås" gavs ut 1967, alltså långt före min tid. Och eftersom jag älskar att romantisera svunna tider så är den här boken verkligen en hit. Boken är utgiven av Pripps, men till skillnad från moderna recepthäften och böcker som något känt märke ger ut så är inte tanken att man skall dricka så mycket Pripps som möjligt. Vi får en kortare genomgång av ölens historia, olika sorter och dess kulturella betydelse. Detta varvas med recept, som bygger på enkla råvaror som finns i var mans kylskåp. I alla fall på den tiden.
Mycket känns enformigt, ja kanske till och med tråkigt, men en del recept är inte så tokiga. De kräver förvisso lite modifikation, men ändå. Men trevligast är att boken innehåller Fritiof Nilsson Piraten's dramatiska och minst lika kärleksfulla beskrivning av ett smörgåsbord på Hotel Horn i Malmö. Allt var överdådigt och pennalismen rådde och de människor som idag kallas för köks eller restaurangbiträden kort och gott hette "Nissar" och behandlades mindre sympatiskt.
"I matsalen på Hotell Horn i Malmö dukades det allmänna smörgåsbordet till supén. Som kyrka i by stod mitt på bordet den sexkantiga brännvinskantinen av silver, med de sex kranarna för de sex sorterna. Hovmästaren vakade över anordningarna. Där han stod med händerna på ryggen, klädd i korrekt redingot, lång och ståtlig, tväraxlad, nackbenad, skallig över hjässan, välrakad, lätt blå på näsa och kinder, minde han om fanjunkare med löjtnants avsked som lånat sin fältherremin av kompanichefen.
Utefter brännvinsglaserna radades de salta sakerna: sju sorters sill, ansjovis i magnumburk, sardeller i kvartskista, kallt stekt fläsk och fågelbon. Följde så ålen, rökt, halstrad eller kokt i gelé. Och därefter fogades fat till fat, assiett till assiett som bitar i en inläggning, där ljusgröna garnityrblad, äggröra, gurkor och vita gurkor, rödbetor, sillsallat, röda ostar och ostar i stanniol bildade det granna inslaget i den mera färgtama massan av kallskuret, grisfötter, sylta på kalv och sylta på svinhuvud, korvar, köttbullar och hackbiffar med lök. Hovmästaren jämförde sitt fickur med väggklockan. Hotell Horn var redo att mottaga supégästerna. Och de kommo i flock."
Därefter följer en målande beskrivning på gästerna och en konsumtion av mat och dryck som skulle få Anna Skipper att ramla av stolen. Googlar du boken får du bara "döda" träffar på t ex tradera, så jag rekommenderar istället Antikvariat.net. Egentligen skulle jag skriva något om Malmöfestivalen, men det blev inte den där kulinariska upplevelsen jag hade förväntat mig, så vi struntar i det. Men till åtminstone någras glädje åker en av gäddorna äntligen upp ur frysen. Håll utkik!
/Thomas
En gång i tiden..
Köttfärsfylld och gratinerad squash. Precis som när man var barn.
Och visst kan man alltid blanda en massa grönsaker tillsammans med squash, lägga det på en plåt, ringla på olivolja och slänga med några kvistar rosmarin och rosta dem i ugnen, men ungefär där tar de lyckade experimenten slut. Ok, jag brukade faktiskt grilla dem också innan. Nu börjar jag tugga om grillningen igen, men de var ju ok, tills man insåg att auberginens marinadvänliga konsistens är överlägsen. Men man kan ju göra en mustig gryta? Hösten är inte här ännu, så nej.
Därför återstår bara denna hemkunskapsklassiker som på tiden då det begav sig, serverades med ris. Jag tycker den duger som den är med en schysst sallad till och eventuellt en klick tatziki.
Imorgon reser jag ner till Malmö. Det är en hel drös med människor jag inte sett sen i början av sommaren. Festivalen är igång och några artister och band känns aktuella och kanske, kanske testa lite festivalmat och betygsätta den här sedan.
Hade bra så länge!
/Thomas
Produkttest: Hälsans Köks grillade filéer.
Det blev ett spontant produkttest när Malin, Fredrik och jag träffades för några dagar sedan. Du som av en eller flera anledningar har valt en grön livsstil, kan finna inlägget intressant. Men självklart ni andra också som följer Krydderiet. Produkten i fråga kommer från Hälsans kök. De grillade filéerna är färdiglagade och behöver endast värmas. Baserade på både soja och veteprotein så får de faktiskt en om uttrycket tillåts - köttig konsistens.
Som vanligt är nästan alla fabrikat klent kryddade så de här filéerna har allt att tjäna på att t ex marineras och sedan grillas. Men ni vet alla vad som händer jag ens antyder att grillen skall fram. Ja. Det börjar ösregna. Tillagningen skedde därför på spisen. Tillpiffade med paprikapulver, timjan salt och peppar. Efter att producerat, jag vet inte hur mycket italiensk potatissallad under jazzfestivalen på jobbpassen så är jag ganska trött på detta obligatoriska sällskap till det som man kör på grillen. Och när dessutom Malin är på besök så kan man ju alltid önska sig hennes potatisgratäng som faktiskt är en av de godaste jag känner till.
Men hon fuskar inte. Mycket grädde, lagrad ost och vitlök. Den gamla skolan helt enkelt. Till detta gjordes en enkel sallad på det som trädgården har att erbjuda. Det som inte värmen förstört; Ruccola, persilja och basilika. Vinergretten blev en trevlig blandning av lime, mangobalsamico, rostade sesamfrön och honung.
Och det smakade bra och det hade garanterat smakat bättre om det grillats, men det var betydligt fräschare än de där sojaschnitzlarna vars panering tagit smak av papperskartongen de legat i. Dyra? Absolut, men schyssta att ha hemma om man blir hembjuden på en spontan grillkväll eller när orken är någon annanstans.
Det är mycket tjat om att grilla från min sida. Ni får säga till om det blir för tjatigt. T ex borde jag faktiskt ta upp en av gäddorna från frysen. Och Johan..vi har ett helt gäng med näbbgäddor här också..de får vi inte glömma bort..
Ha en bra kväll.
/Thomas
Kräftor & Jazz
Så var det dags för årets upplaga av Hällevik Tradjazzfestival. Och i samband med den passade jag på att ställa till med trädgårdsfest. Det har blivit lite av en tradition, men i år kändes det extra viktigt. Först och främst ville jag tacka alla vänner som man varit hemma hos de senaste månaderna på middagar, grillningar o s v. Sen kändes det som sista chansen att träffa alla innan semesterveckorna är förbi.
Ett tag kände jag att jag tagit vatten över huvudet. Var orolig att jag inte skulle hinna med allt eftersom jag jobbade samtidigt och under jazzen måste alla ställa upp. Så de kvällar när jag egentligen bara ville sjunka ner i fåtöljen har ägnats åt att städa, bära ut bord, tvätta stolar och matlagning.
Men runt halvsex i lördags kväll var det mesta klart och när Pär och Emilia dök upp så kändes det som allt skulle ordna sig. Precis som förra årets kräftskiva så blir det alltid lite knytkalas. Jag hade sagt till de andra det enda de egentligen behövde tänka på var kräftor och något gott att dricka till. Men när folk erbjuder sig så tackar man så klart inte nej. Det fixades fram goda ostar, dippsåser och en jättegod matjessill tårta.
Salamichips och pepparrotscreme...
Mitt bidrag blev broccoli och spenatpajer, salamichips och pepparrotscrème. Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga.
Midnattsjammandet i ett av tälten vid hamnplan. Fullsatt och mysig stämning.
Unikt att så många av dem man tycker om kunde samlas samtidigt. Det tillhör inte vanligheterna. Och det kompenserar faktiskt alla storslagna grillprojekt eller planer om havsfiske som även den här sommaren rann ut i sanden.
Så tack för en lyckad kväll och på återseende.
/Thomas
