krydderiet

Idag är det 16 år sen jag lagade min första nyårsmiddag. En rostad brödskiva med sallad, ägg, majonäs och räkor, följt av spagetti och köttfärssås. Måltiden avslutades med vaniljglass och varm punsch. Min far är den första att kalla den nyårsmenyn för ”oskärpt”, trots att han själv inte kan ge ett enda exempel från hans ungdomliga storhetstid, som inte börjar med ”alltså vi gick på hotell, käkade på restaurang”. Bland vänner är reaktionen annorlunda. När man var så ung var det vanligast att man åt hemma, det som föräldrarna lagade innan/om man drog vidare till kompisar där det kanske på sin höjd bjöds på chips, gurkstavar och dipp. Man var inte så matintresserad och man hade heller inte påverkats av kraven på att en nyårsmiddag måste vara lyxig.

 

 

I reklambladen från ICA och COOP är det bra priser på hummer och oxfilé. Färsk och fryst. Passar inte det så finns det allt från anka till hjortfilé, hel entrecote och styckdetaljer som hamnat i skymundan men som uppmärksammats av kändiskockar och därmed fått status. Själv har jag inget emot oxfilé och jag gillar vilt. Däremot tycker jag att det är tråkigt när man tar sig vatten över huvudet. Menyn är så pass komplicerad att den lämnar lite tid till att umgås med sina gäster. Den kan lämna ett hål i plånboken. Tids eller ekonomiskt krävande bara för att man vill imponera på sin omgivning.

 

Ett populärt sätt att lösa ovanstående är att man fixar knytis där förrätt, huvudrätt, efterrätt, snacks och mousserande fördelas mellan gästerna. Oavsett om man vill dra hela lasset själv eller fördela arbetsuppgifterna så finns det ytterligare saker man måste komma överens om. Idag är det inte ovanligt att flera personer i sällskapet är vegetarianer. Skall vi köttätare avstå från det nästintill obligatoriska animaliska inslaget en kväll? Eller får grönsaksätarna finna sig i att de får samma meny som alla andra – men att skaldjur, fisk och oxfilén ersatts med något annat? För en del är det här känsligt. De blir ordentligt upprörda och menar att om man inte är allergisk mot något så har man ingen rätt tacka nej utan skall äta det som bjuds, enda tills de själva serveras snoriga ostron eller mousse gjord på en fågels inälvor.

 

Som tur är, så har det här alltid gått att lösa bland dem jag firat nyår med. Det har serverats vegetariskt några gånger, det har lagats kötträtter och vegetariska alternativ utan att det uppstått några konflikter. Och så blir det idag också. De senaste åren har jag inte varit så involverad i matlagningen på nyårskalasen (2009 senast?) vilket på ett sätt, varit skönt, men i år kunde jag inte låta bli när jag blev tillfrågad om jag ville ordna med huvudrätten som skall serveras på ett knytkalas idag. Lammsadlar har legat i en marinad med rödvin, rosmarin, timjan, persilja, färskriven ingefära, rivet citronskal, vitlök och honung.

 

Till det kommer det serveras potatiskaka, svampkrustader, haricoverts och rödvinssås. Lammsadel? Det låter pretentiöst. Djurets ”sadel” är det kött som man skär ut kotletter av. Så bara genom att leka med ord kan man få saker att låta mer exklusiva än vad de är. Idag kallar man ju t ex en benfri kotlettrad av gris för ytterfilé. Min förhoppning är att vi minns nyårsmiddagarnas smaker istället för fixeringen över hur mycket som spenderas på råvaror. Det skall inte bara kosta. Det skall smaka också.

 

Gott nytt år!

 

 

/Thomas

 

 

Mors löksill

Dijonsenapsill med apelsin

Vitlökssill

Matjessill

Gin och enbärsgravad lax

Kallrökt lax

 

Janssons

 

Julskinka på J.O’s vis

Enrisrökt renhjärta med pepparrot

Paté på kycklinglever med sherry

 

Köttbullar på torskrygg med citron, rosépeppar, örter och purjolök

Köttbullar med enbär, grönpeppar och äpple

Prinskorv

 

Rödkål

Brysselkål

 

Rödbetssallad

Grönsallad

 

Kvibille cheddar

Julost

Grönmögelost från Skärvången

Petit Saint Paulin

 

Knäckebröd

 

St Peter’s Winter Ale

Perlenbacher Premium

Aalborgs Jubileums Akvavit

 

Jag önskar alla en fortsatt fin julhelg och sänder en extra hälsning till er som peppat mig att ta tag i matbloggandet igen och inte bara tjata om fiske. Vi hörs i mellandagarna=) 

 

/Thomas

 

 

Bilden visar hur vackert det var här för någon vecka sen innan det började töa, men som genom ett julmirakel så har kylan och snön kommit tillbaka. Vi snackar inga mängder eller spektakulära minusgrader, men i skrivande stund så vräker snön ner utanför och så länge det håller sig under nollan duger det för mig.

 

Starter på dijon och apelsinsill med vinterpotatis,

pressgurka samt vispad creme fraiche.

 

Lilljulafton. Här har både skinkan sillen smakats av och man kan inte klaga. Laxen är gravad, pyntet framme och klapparna inslagna. Nu kan jag slappna av. Hade bra så hörs vi imorgon.

 

/Thomas

 

 

 

 

 

 

Godafton. Tanken var att det här skulle göras på hederlig sill, men det möttes av smått oförklarliga protester. Så istället valde jag torskrygg. MSC-märkt såklart. Fiskbiffar och fiskbullar är gott och har varit med på Krydderiet vid olika tillfällen, men det är första gången som fiskbullar skall serveras på julbordet. Torsk har en förmåga att bli smaklös när det varit fryst så den lämpar sig perfekt att malas ner till färs. Då den är mager kräver den förstås en dos grädde. Receptet räcker till ca 25st.

 

 Du behöver:

 

• 0,5kg Torskrygg eller filé
• 1 dl grädde
• 2 ägg (endast vitan)
• 1 citron
• 12cm purjolök (vita delen)
• 2msk hackad gräslök
• 1msk dill
• 1msk rosépeppar
• 2tsk salt
• 1msk vetemjöl
• 2msk ströbröd
• 2tsk bakpulver
• Matolja till stekning.

 

 

Tina torskryggen och låt den rinna av ordentligt och klappa den torr med hushållspapper. Skär den i tärningar. Mixa den helt slät tillsammans med grädden i matberedare eller i lämplig skål med stavmixer. Knäck äggen men häll enbart i vitan i smeten och blanda runt. 

Finriv skalet från citronen blanda i färsen tillsammans med saften från halva. Strimla och hacka purjolöken fint. Skölj den i durkslag och låt rinna av. Lägg i färsen och tillsätt gräslök, dill, rosépeppar och salt. Blanda väl. Därefter är det dags för mjöl, ströbröd och bakpulver.

 

 

Ha en fortsatt trevlig kväll.

/Thomas

 

 

 

 

 

Godafton. Årets julköttbullar 1 står nu i kylen och svalnar. Resultatet blev bra även om grönpepparn kanske kunde ha varit tydligare. Men den kanske kommer över natten? Svårast är som vanligt att komma på en ny kryddning. Den får inte påminna om något som redan är gjort och den får inte vara för vågad. Ok, där ljög jag lite för jag gillar att ta ut svängarna, men då det är fler än jag själv som skall njuta av dem så behöver man inte sväva ut för mycket..typ=) Här är receptet iaf.

 

• 0,8kg blandfärs
• 3st gula lökar
• 2st äpplen (jag tog ingrid marie)
• 2st solovitlökar
• 1 ägg
• 1msk grönpeppar
• 1msk enbär
• 2 mörka köttbuljongtärningar.
• 3msk ströbröd
• 2tsk maizena
• 3msk grädde
• Matolja och smör till stekning

 

Mortla grönpepparn och enbären tillsammans ordentligt. Blanda i köttfärsen tillsammans med ägget. Skala och skiva löken. Skala och tärna eller klyfta äpplena. Ta bort kärnhusen. Fräs löken och äpplena tillsammans i lite smör och olja tills dem är mjuka och fått färg. Dra åt sidan och rör ner buljongtärningarna så att de smälter.

 

Låt svalna av. Skala vitlöken och klyfta den. Mixa lök och äpple tillsammans med vitlöksklyftorna och grädden till en slät puré i matberedare eller i lämplig skål med stavmixer.

 

Blanda purén i köttfärsen. Tillsätt maizena ströbrödet. Blanda ordentligt och låt färsen svälla i cirka 10 min.

 

Rulla köttbullarna och stek dem hastigt på hög värme så att de får färg. Låt dem sedan gå klart i ugn på 170 grader i 10 min. Den här satsen räckte till ca 55st.

 

Smaklig spis!

 

/Thomas

 

 

 

 

 

På Stadshuskällaren i Stockholm kan man äta samtliga menyer från den första, 1901, fram till dags datum, förutsatt att man följer deras regler gällande bokning/antal i sällskapet. Och även om det just nu inte är aktuellt med ett besök i huvudstaden så är det både trevligt och intressant och läsa menyerna. Inte bara trender gällande val av råvaror men även hur anrättningarna blir mer och mer komplicerade.

 

Så när det ikväll äntligen var dags för julens första glöggmys ville jag dra på stort. Inte för att det är något fel på en pepparkaka med mögelost, men för att markera att mycket har hänt sen 1800-talet då det glödgade vinet blev populärt runtom i landet och man avnjöt det med russin och mandlar=)

 

/Thomas

 

 

Så blev det till slut vinter här nere i söder också, även om mängden snö lämnar mycket åt fantasin så är det oerhört skönt o slippa dis, lera och fästingar. Fast om jag tänker efter så behöver jag inte komma på någon praktisk ursäkt som rättfärdigar att vädret är som det skall vara i december. Jag gillar vintern och jag är inte ensam om det, även om många antagligen inte vill skylta med det offentligt. Det lämnar vi istället åt artister som varje år släpper julskivor där mys framför en sprakande brasa i ett hus omgivet av ett gnistrande snölandskap romantiseras och i hemlighet minns vi barndomens winter wonderland.

 

Fast visst är det svårt att gilla årstiden när man samtidigt ser vad den ställer till med. Var ju själv uppåt landet för ett par dagar sedan och man inser mer och mer att det bara är turen som avgör ifall man kommer fram eller hem igen. Och när man betalat dyrt blir man både irriterad och oroad. Varför måste det alltid ta sån tid? Kommer jag tvingas spendera ett x antal timmar utanför en stängd stationsbyggnad i 15 minusgrader?

 

Nu verkar dock ansvariga delvis tagit till sig av kritiken då t ex Sundsvalls central var nattöppen. En väktare kom dit då och då för att se till att alla resenärer skötte sig alt att vi inte fick besök av oönskade. Det hade ju varit trevligt om Pressbyrån varit öppen så man kunde köpa sig något varmt och dricka. Det där sista la jag till bara för att klaga. Som nyss skrivet hade vi lika gärna kunnat sitta utanför stationen i 2½ timme och det hade varit så där kul. Fast när är det då befogat att klaga? Stockholm blev lamslaget av snöovädret och tidningarnas murvlar har mycket åsikter om inställda flyg och tåg eller hur mycket lokaltrafiken borde tåla.

 

Och jag har själv lämnat hemmaplan 15:40 och hoppat av en buss 21:15 på Södervärn i Malmö och pulsat fram genom staden med snö upp till knäna och undrat vart de gjort av plogbilarna. Sen kan man ju vara efterklok och fråga sig själv om det verkligen var nödvändigt att resa den där eftermiddagen trots att SMHI varnat för problem. Och det är väl där det egentliga problemet ligger. Vi förväntar oss att vi skall kunna resa när vi vill, vart vi vill och hur vi vill. Sen är det ju en helt annan sak när jag nu kom ner till Skåne efter min resa från Jämtland och tåget stannar någonstans mellan Hässleholm och Kristianstad. Först heter det att vi väntar på ett mötande tåg. Tiden går. Och går. Folk börjar bli otåliga. Och mycket riktigt. Det har kommit snö i växlarna. Jag tittar ut över åkerlandskapet med en knapp dm blötsnö. Runtomkring mig hör jag sura kommentarer. Det är inte möjligt?! Årets första snö?!

 

Och det ligger något i det, för den här gången handlar det inte om någon ”snökanon” som skoningslöst slagit till utan om ett lättare snöfall som ansvariga myndigheter känt till i flera dagar. Tyvärr lär det väl vara så här i framtiden också. Så man får helt enkelt planera sitt resande lite bättre. Den här gången köpte jag en ombokningsbar biljett och hade jag inte gjort det hade jag min resa hem kanske blivit lite krångligare. Men hem kom jag iaf.

 

Nu hoppas vi att kylan håller i sig och att vintern stannar ett bra tag till=)

 

/Thomas