krydderiet

Näbbgäddorna har varit och är här (beroende på hur man ser det). En gång i tiden stod deras tillfälliga besök, högt upp på min lista. I år har det varit annorlunda. Om det beror på att man fått självförtroendet tillbaka eller det faktum att man bortsett från en tripp till Brofästet, fått fiska ensam i skitväder (till skillnad från tidigare säsonger), lämnar jag osagt. Kanske är det en kombination av allt?

Nej Hälleviken bjuder på betydligt dramatiska upplevelser, vilket ni säkert vid det här laget är medvetna om. För att inte sväva iväg för mycket så kan vi sportfiskare konstatera, att så länge näbbgäddorna jagar i flock, håller övriga arter en extremt låg profil.

Vilket vi fick uppleva måndagskvällen den 21/5 då Bo Göran och jag ännu en gång drog ut i Sölvesborgsviken för än en gång se vem som snackar mest.

Det skulle bli en trög afton. Gäddorna simmade slött efter och hade inga ambitioner att låta någon bära dumstruten. Och när det väl högg, var det näbbgäddor, som vid det här laget borde vara uppe vid Öland och Gotland.

Turen närmade sig sitt slut och vi var på väg tillbaka och bestämde oss för att göra ett sista försök. Och på första kastet small det. Så fort jag kände på knycken och tyngden att det var något större än en näbbgädda blev jag riktigt nöjd och trots Bo Görans sabotageförsök (?) så hamnade den här i håven. Återigen visar det sig att vanliga skeddrag fungerar alldeles utmärkt i en marknad som översvämmas av poppers, flugor och jerks.

Bo Göran må vara en stabil profil, men det är andra gången i rad som han får bita i det sura äpplet.

Slump? Vi får se vad som sker nästa tur i viken=)

/Thomas