Sölvesborgsviken
Då Hälleviken sakta, sakta börjar visa lite liv igen så är det bättre att komma ut i Sölvesborgsviken. Viken som har näst bäst reproduktion efter reservatet i Eriksberg. Ni har ju tidigare sett exempel på vad som sker i ”barnkammaren” och sälen som mer kommer dit för att frossa.
Med det sagt så vill jag tacka Bo Göran. En skön karaktär från fabriken, som precis som jag, brinner för fisket, men med den stora skillnaden, har till gång till en båt. Och då blir genast allt mycket lättare. Mycket lättare. En bekant har kallat fisket från bryggorna bortanför Glassbåten ”som att leta efter en nål i en höstack”. Nja. Han har en poäng, men jag tillhör generationen som både kunde slå personbästa i vikt, flest fångade per dag, störst fångade per dag och flest fångade på en hel sommar, utan båt, och jag lever i det förflutna helt klart.
Ut kom vi, trots hotande lågvatten och det tog inte många sek innan jag fick syn på första solgäddan. I Hälleviken tillhör det ovanligheten men inte i Sölvesborg. Och genast blir man taggad. Något måste upp i båten.
Lägg där till att Bo Göran dragit diverse rövare om hur erfaren han är och hur jag i egenskap av förlorare skall bära en clown-hatt.
Just därför kändes det skönt att landa första gäddan. Atom kommer alltid att funka.
En stund senare fick Bo Göran napp vilket omedelbart stärkte hans självförtroende. . Men fiskar man med enkel-krok får man skylla sig själv. Jag vet inte hur många gäddor han tappade innan bäbisen kom upp i båten.Nu stod det 1-1 och han skulle, enligt egen utsago, snart ta ledningen. Då händer det som är riktigt unikt. I samma ögonblick som Bo Göran skriker att han har napp, släpper jag mitt spö för att assistera honom.
Kvällen slutade 2-1 till mig. Huruvida Bo Göran kommer ha på sig dumstruten är en annan fråga. Han får chans till revansch nästa vecka.
/Thomas
